Mitt bildgalleri

Lost and found

Who am I ?
“Who am I ?” ~ My idea and edit, photo taken by my grandfather with my camera ~

I look into the mirror but I can’t see myself

Because the reflection in the glass is someone else

…    

I look into the mirror and see nobody else

Because the reflection in the glass is no one but myself

 

-written by me

Dikter, Mitt bildgalleri

"but I'm gonna survive"

They say crying is a sign of weakness 

It’s not

Showing your emotions means you’re strong enough to face your own reality

And by crying, you set a piece of your soul free, that’s been plauging you 

Dare to confront the reason of your tears, and you  get a step closer to happiness

-written by me

Ninas kamera Kroatien 2015 1683
Hope

 

 

Dikter, Mitt bildgalleri

“but I’m gonna survive”

They say crying is a sign of weakness 

It’s not

Showing your emotions means you’re strong enough to face your own reality

And by crying, you set a piece of your soul free, that’s been plauging you 

Dare to confront the reason of your tears, and you  get a step closer to happiness

-written by me

Ninas kamera Kroatien 2015 1683
Hope

 

 

Mina tankar och åsikter, Mitt bildgalleri, Mitt liv, Sport

Jag kan lättat meddela att problemet med datorn endast verkade vara tillfälligt och att jag nu kan komma in på bloggen igen. Därför har jag nu uppdaterat till ett mer havsinspirerat, blått och stilrent tema för att det verkligen kändes som att jag behövde förändring.

Det är alltid så, efter sommaren vill man liksom rensa ut allt som har med det förflutna att göra och bara förnya allt. I alla fall är det så med mig. När det gäller estestiken på bloggen så älskar jqg att det är möjligt att ändra färger, typsnitt bakgrund och sidhuvud med WordPress.

Då är det enkelt att uttrycka sig själv och vad bloggen handlar om, det går helt enkelt att påverka själv vilket intryck man vill förmedla till läsaren och samtidigt göra stilen personlig.

Hela den här veckan har varit ganska busy, så  jag har tyvärr inte hunnit påbörja foto/resedagboks-projektet ännu. Ledsen för det, men det kommer garanterat bli av! Alla färgsprakande foton och fina minnen som bara ligger och väntar på att få delas med världen kan jag inte ignorera, och jag har lovat både mig själv och andra att det ska bli av. Det gäller bata att börja!

Dock inte just nu. Det är typiskt, för det är alltid på kvällen spm jag blir mest kreativ, men det är just då som jag har lite tid – det är som att jag blir mer produktiv av att veta att jag inte har all tid i världen. Precis som ikväll. Jag måste gå och lägga mig relativt tidigt eftersom det är friidrottstävling imorgon!

Dels behöver kroppen sömn för att klara det fysiska, och dels ska jag upp tidigt imorgon för att förbereda diverse saker och resa till en annan stad. Det är lag ungdsoms- DM. (Distriksmästerskap) Det innebär att deltagarna tävlar i lag med sina klubbmedlemmar i samma åldersgrupp istället för att var och en tävlar individuellt. Sådana här tävlingar är ganska stoea och brukar vara händelserika och roliga att delta i, det beror på att man känner gemenskap med sina medtävlande från klubben istället för konkurrans. Det är ett samarbete och för varje insats tjänar laget ett visst antal poäng, det team med flest poäng vinner helt enkelt. Förra året gick det jättebra, och jag hoppas såklart att det gör det imorgon också.

Det enda oväntade var att jag ska delta i 2 grenar jag inte ens hade tänkt att vara med i, för att de som skulle tävla i dem av olika skäl inte kunde. Så jag får vara någon slags ersättare, i t.e.x kula. Kula?! Jag tränar inte ens på kulstötning och har aldrig tävlat i det. Men jag måste ställa upp. Jag hoppas verkligen att alla har överseende med min oerfarenhet inom just DEN grenen, för jag svävar lite i ovisshet om hur detta kommer gå. 😅
Innan blev jag nervös bara av att råka komma över tanken på tävlingen och allt som den innebär. Varför vet jag inte, det är väl någon vana som min hjärna felprogrammerat. Men det positiva är att man faktikst kan styra över sona tankar. Man har ett enormt inflytande över känslor och reaktioner, även om man inte tror det. Min första reaktion när jag fick veta, två dagar före tävlingen, att jag skulle delta i andra grenar också, var: neeej! Hjälp! OMG hur kommer detta gå?! Varför?! Stress krav förväntningar föreställningar bilder i huvudet oväntad nervositet, i en lång rörig rad. Löjligt, jag vet. Överdrivet. Japp. Men säkert helt normalt.
Det betyder inte att det är bra att reagera negativt på något som likagärna kan vara positivt. Egentligen vet jag ju det. Så när jag verkligen tänkte på att det var onödigt att hetsa upp sig sådär över något sådant, kom jag underfund med att jag likagärna kan slappna av, leva i nuet, ta det lugnt, och vara positiv. Tänka: “oj, vad roligt! En ny utmaning, det blir spännande. Nya erfarenheter. Tänk vad kul det kommer bli! Ärligt talat är det nog inte så farligt” istället.

Så jag gjorde det. Inte just så, såklart, men jag slappnade av, log och tänkte positivt. Försökte lita på mig själv, hitta den trygga, självsäkra och glada Nina som jag vet alltid finns där. Planterade ett nytt frö, en ny tanke.
Varför inte låta det positiva ta överhanden? Man mår så mycket bättre då! För mig fungerade det, för jag är faktiskt bra på att kontrollera mina tankar, eller i alla fall analysera dem. Så nu mår jag mycket bättre, och ska ta med mig den där tryggheten till morgondagen tillsammans med vackra ord och jag ska låta vinden blåsa luft under vingarna så att jag kan flyga högt.

Butterfly Wings Foto taget av mig med Canon EOS 700D.

Kram
Nina