livet

Page 1 of 365

Det är alltid speciellt när ett nytt år tar sin början. Man kan betrakta det som ett blankt papper, ett helt vitt ark utan minsta streck eller klotter på, och när man för pennan mot arket, finns alla möjligheter i världen att skriva vad man vill.
Innan dess har man vänt blad, lämnat det gamla året bakom sig med alla dess händelser och företeelser, och är redo att skriva ett nytt kapitel i sitt liv. Det är fint på något sätt.
Man kan forma sig själv och påverka omgivningen hur man vill, egentligen. Man skriver boken om sitt liv själv, låter ingen annan hålla pennan, utan bestämmer själv hur boken ska börja. Allt kan man förstås inte påverka, för andra människor har större inverkan på ens liv och tankar och handlingar än vad man egentligen tror, men man kan bestämma hur huvudpersonen i boken ska agera, vilka egenskaper den ska äga, vad den har för drömmar, och vad den gör för att nå dit.

“When writing the story of your life, don’t let anyone else hold your pen”

P.S Idag tillkännagav Owl City, alltså musikern, låtskrivaren och artisten Adam Young vad det omtalade nya projektet han har låtit oss vänta med att få veta, är för något. Han ska komposera “scores”, någon slags filmmusik, med inspiration av konst och kända historiska händelser. Det verkar så intressant, tankfullt, kreativt och konstnärligt! So excited! *-* Läs mer på ayoungscores.com. Bara tipsar, i fall det skulle kunna finnas några andra exalterade hootowls därute.

xx

~ må detta året bli fyllt av allt positivt du kan tänka dig ~

Mina tankar och åsikter, Mitt liv

Hej!
Jag har inte bloggat på hela helgen. Faktum är att jag är uppriktigt besviken över det. Men dels så har jag inte haft så mycket inspiration, idéerna har liksom tagit slut, och dels (den största anledningen till avsaknaden av uppdatering) så har jag varit förkyld. Tiden har mest gått åt till att trött och lidande under flertal hostattacker krypa ner i soffan och läsa. Tråkigt med hostan, men underbart att få chans att vara den bokslukaren jag nästan definierade mig som när jag var yngre igen. Just nu läser jag Nyckeln, som är den dödligt fängslande och välskrivna avslutningen på “Engelsforstrilogin” som börjar med boken Cirkeln. Jag kommer förmodligen att skriva mer om det senare!

I alla fall: jag vill varken vara en sådan som vältrar sig i självömkan och skriver om har synd det är om en på sin blogg, så det där med förkylningen säger jag inte bara för att få medlidande. Sedan har jag insett att alla typer av bloggar inte direkt passar mig, och i den kategorin ingår sådana som skuldbelägger sig själva för att de har varit så dåliga på att blogga. Då blir det mest som om man hamnar i en slags ursäktande fas. Som: “Förlåt för att jag finns och inte uppfyller mina egna krav eller era förväntningar”. Det är jobbigt att läsa om. Så jag hoppas att det här inlägget inte inger den känslan. Dessutom ska jag sluta med förklaringar som är i närheten av sådana där ursäktande fraser.

Imorgon går jag till skolan igen efter att varit ledig som alla andra halva veckan, haft helg, och tyvärr, varit hemma även idag. Det känns märkligt, för jag vänjer mig snabbt vid livet på lov, även om de är korta. Som att sova halva förmiddagen, äta frukost vid typ 12 och inte börja göra saker på riktigt förrän i början av eftermiddagen. Och imorgon kommer jag gå hem när jag numera vanligtvis brukar bestämma mig för att ta tag i dagen. Ungefär.
Jag vet inte om jag ser fram emot skolan eller inte, då jag på sistone bara har längtat efter att den här långa terminen ska möta sitt slut. Ett tag kändes det som om jag hade förlorat min skolmotivation. Men nu förstår jag att det egentligen inte är så. Jag har visserligen inte lika höga krav på mig själv längre och har slutat att hela tiden försöka vara så bra som möjligt även om jag är medveten om att det är över marginalen för vad som räcker för att nå dit jag vill.

De sista veckorna tänker jag försöka, om möjligt, öka mina chanser för att kunna höja mig i något ämne. Men annars ska jag försöka fortsätta behålla det mycket tillfredsställande löftet om sommarlov och frihet i tankarna. Helst hela tiden. Så att jag har något att sträva efter, som inte är så abstrakt. Sommaren har känts så avlägsen och vintern verkade vara evighetslång. Nu när det verkligen närmar sig skolavslutningen fylls jag av en exalterad känsla. Hopp. Alla vi som kämpat, på många olika sätt, förtjänar sommaren. Och det känns så himla bra.

Som en anknytning/ illustration till hur jag försökte beskriva att det finns mål med livet, i varenda ögonblick, olika mål, tänkte jag visa den här bilden:

Row where you wanna go - syftar på att man ska sikta mot sina drömmar! Titeln är inspirerad från Owl Citys låt "Kamikaze" som är väldigt mystisk och som jag därför inte förstår helt. Men en sak vet jag, och det är att låten uppmanar till något viktigt, om att man ska slå tillbaka, och att man ska just  "row where you wanna go" utan att bry sig om vad andra tycker. Tror jag. Låten är i alla fall väldigt bra och teckningen symboliserar mig i min egen metaforiska båt.  Och ja, för de som undrar: jag är ett (stolt) Owl City- fan! ;)
Row where you wanna go – syftar på att man ska sikta mot sina drömmar! Titeln är inspirerad från Owl Citys låt “Kamikaze” som är väldigt mystisk och som jag därför inte förstår helt. Men en sak vet jag, och det är att låten uppmanar till något viktigt, om att man ska slå tillbaka, och att man ska just “row where you wanna go” utan att bry sig om vad andra tycker. Tror jag. Låten är i alla fall väldigt bra och teckningen symboliserar mig i min egen metaforiska båt.
Och ja, för de som undrar: jag är ett (stolt) Owl City- fan! 😉

Ha det bra, så hörs vi snart igen! 🙂

Kram,
Nina

Musik

Hej! Jag skulle vilja dela med mig av en låt som jag tycker är bra, intressant och öppnar för nya frågor och funderingar. I musikvideon så är det flera lösa trådar som tittaren för knyta ihop själv. Låten i sig  har en ganska svårtolkad text som jag både förstår och inte förstår men älskar! Jag har haft den här låten i huvudet väldigt länge nu sedan jag lyssnade på den för ett tag sedan. Och ja… Det är en till Owl City-låt! (Fast med en rappare som heter Shawn Crystopher) Jag är medveten om att alla inte har samma musiksmak och kanske inte alls uppskattar de låtar som jag gör, men det gör inte världen sämre att sprida positiva saker som man själv blir glad av!

😀

//Nina

Mitt bildgalleri, Musik

Shine your way!
Dagens budskap: shine your way!
Likt den här texten säger, är dagens visdomsord att man ska följa sitt inre, den positiva känslan djupt inom en, och sprida glädje. Det är min tolkning av budskapet – tveka inte att tillföra lycka i livet. Att när man har ett val, att välja mellan att vara negativ och sur, så kan man istället välja att förbättra sig själv, använda sina förmågor och inte undanhålla sina talanger. Låt livet leda dig framåt, men bestäm själv hur du vill leva, genom att skapa sin egen väg, och skina upp den med dina egna alldeles speciella egenskaper! Shine your way.

Som många andra gånger är det faktiskt musik, böcker, poesi, filmer och andra människor som inspirerar mig, även så är fallet med de här orden. Som jag skrivit innan gillar jag Owl Citys musik väldigt mycket, främst för att texterna alltid bär på dolda budskap, får en att fundera, och för att jag tycker att själva musiken i sig, ja allt, är bra! Den här låten är skapad för en animerad film (som jag tyvärr inte sett), och artisterna är Owl City och Yuna. Jag valde att dela med mig av mina tankar kring den här låten eftersom jag anser att det texten vill förmedla är viktigt och framförallt uppmuntrande! 🙂

Kram,

Nina

Mitt bildgalleri

Panda Bear
Detta är ett bildcollage jag gjorde idag. Artisten Owl Citys låtar snurrade runt i mitt huvud och titeln “Panda Bear”, från albumet “Of june” dök upp. Efter att ha fått inspiration från olika konstnärer på en sida där man kan dela sin verk med andra, tänkte jag att det skulle vara kul att använda mig av en liten fluffig leksakspanda, mina hörlurar, pennor, papper och lite kreativitet för att få det att se ut som att pandan lyssnar på “Panda Bear” och relaterar till sig själv i låten! Sedan förde jag över bilderna till datorn och gjorde ett litet collage. Observera att lite av texten på boksidan kommer från låten.

😀

Kram,

Nina

Musik, Teckningar och målningar

Hej på er! I en låt som jag har lyssnat mycket på de senaste dagarna finns det stjärnhimlar som inte behövs, vänskap, sorg och styrka. Låten heter “Gold.”  Den och många fler låtar har givit mig inspiration och glädje under ett par månader nu. Sångerna som jag syftar på är skrivna av en musiker vars artistnamn är Owl City. Jag har nämnt honom i ett annat inlägg, men det var för mer än ett halvt år sedan då jag bara upptäckt en liten del av all poesi som finns i musiken. Dessutom har hela jag förändrats mentalt under den tiden. För varje dag, vilket kanske märkts i inläggen. Om jag läser igenom någonting jag skrivit för flera månader sedan har jag svårt att hitta likheter med mig själv nu, men samtidigt dömer jag inte hur jag var då eftersom jag kommer ihåg hur jag tänkte trots allt. Kommer alltid ihåg varför vissa beslut fattades, eftersom jag ändå kände mig själv på ytan. Så nu ser jag saker annorlunda, på väldigt många sätt, skarpare.

Men så som jag är nu, kommer bara vara en skugga av mig själv längre fram, när jag är ännu bättre. 🙂

Ja, i alla fall, sedan hösten kom och jag insåg att jag kunde börja lyssna mer på musik, eftersom det alltid ger en någonting, har Owl Citys låtar ofta spelats i mina hörlurar, fastnat i mitt huvud. Jag tror att jag har tolkat melodierna på mitt eget sätt. Jag hittar alltid lite fler budskap dolda i texterna för varje gång jag hör dem, och det är bara några få musiker vars sånger jag kan känna igen mig och relatera till. Allt eftersom man förstår innehållet, kan man också förstå budskapen, om det finns något. Jag har kommit fram till att jag gillar sådan musik som är full av poesi och känslor, känslor som handlar om livet, förhållningen till livet, till sig själv, till andra. Och det är jag väldigt glad över, att jag äntligen hittat en musikstil som passar mig.

Owl City heter egentligen Adam Young och kommer från Minnesota i U.S.A, men har varit verksam i exempelvis Japan. Hans mest populära låt är “Fireflies”, som  kommit på topplistan i bland annat U.S.A och Nya Zeeland. Några av hans album är “Midsummer station”,  “All things bright and beautiful”, “Ocean eyes” och “Ultraviolet.” Vid det här laget har jag nog lyssnat på alla, och jag har svårt för att bestämma mig vid några favoritlåtar, eftersom alla är så bra! Men de jag gillar mest är nog “Beautiful times”, “To the sky”, “Gold”, “Shooting star”, “This is’nt the end”, “Dreams don’t turn to dust” , “Real world” och “The Saltwater room.” Vissa låtar handlar om tro. Det behöver nödvändigtvis inte betyda att jag håller med just på det sättet,men eftersom jag tror, på mitt eget sätt, håller jag ändå med om låtarna som handlar om en högre makt, någon som finns där, som hjälper en, på ett sätt. Jag tror att det finns goda krafter någonstans, men strävar efter att lära mig mer hela tiden.  Många av låtarna väver in svårtolkade beskrivningar av saker runt omkring, som naturen, men egentligen har de ofta en djupare mening.

Owl City har samarbetat med flera artister, bland annat Lindsey Stirling som spelar fiol och sjunger i dansen och sången “Stars Align.

Låten “Gold” handlar om stark vänskap, hur mycket någon kan betyda för någon annan. Och om styrka. Att man kan vara stark i svåra tider, och vara lycklig ändå. Jag ritade en akvarellteckning medan jag satt och funderade över låten, på hur fin den är.  😀  Texten i tankebubblan kommer från ett stycke i låttexten, och det finns vissa likheter mellan min illustration och musikvideon.

You're gold

Hoppas ni har det underbart!

Kram Nina