fotografi, Kroatien, Mitt bildgalleri, Resedagboken2015

Första kvällen på platsen där vi bodde i flera veckor, de lilla byn precis vid Dalmatiens kust, bara några kilometer från adriatiska havets grönblåa vågor, var fantastiskt vacker. Lägenheten ligger lite avskilt från centrum nära skogsklädda dalar men med utsikt över viken, och bortom dem bergen. Efter att ha spenderat två sommrar på där vet jag exakt hur det känns att stå på altanen och blicka ut mot oändligheten och se solen sakta sjunka över havet samtidigt som himlen färgas allt rödare. Jag har hundratals solnedgångsbilder därifrån, och varje kväll ser de olika ut. Ingen solnedgång liknar en annan. Första kvällen var en av de vackraste, för det var så stilla och inga moln syntes till.  En blek månskärva avtecknade sig mot himlen medan solen gick ner för att sedan försvinna bakom horisonten. Kvällarna där har en speciell plats i mitt hjärta. Det är så lugnt. Knappt några ljud. Stillhet. Och pastelliga färger i kontrast mot de vassa bergen. Jag saknar det så mycket.

~ <3

Ninas kamera Kroatien 2015 218

Ha en fin söndag!

Kram Nina

P.S Vi skulle inte kunnat önska oss ett bättre välkomnande än det vi fick av våra underbara hyresvärdar/grannar/vänner Ante och Nada. De är väldigt speciella människor som förgyllde tillvaron för oss och jag skulle vilja tacka dem för deras ständiga omtänksamhet, alla mysiga fikastunder och intressanta samtal tillsammans.

Mitt bildgalleri

Hej! Igår var jag i stugan och passade såklart på att gå ut i skogen som omger själva trädgården, mitt ute på landet, och ta lite naturbilder.  Mest närbilder eftersom jag tycker att de blir förvånansvärt vackra  med den här kameran, och dessutom är otroligt kul att öva på att få till den perfekta bilden, med rätt skärpa och suddig bakgrund. Jag har lärt mig mycket om olika inställningar och funktioner under sommaren, jag älskar att expremintera med mörkare exponeringskompensation, ändra iso-tal, justera bländaren och växla mellan de olika lägena. Det är underbart! Alla ni som inte testat att fotografera för nöjes skull, testa, man blir fast! Fotografi börjar bli ett av mina stora intressen, men ännu är jag bara nybörjare förstås. 🙂

Att vara ute i naturen renar sinnet och tillför ny styrka. Det är något speciellt med naturen mitt i ingenstans långt bort från bullrande städer och trafik. Både jag och min bror tyckte att skogen liksom renar tankarna och får en att glömma allt det oviktiga. Igår skrev jag såhär: ” efter en dag i naturen bland gulnande löv, en klar himmel, tyst viskande stillhet som talar utan ord och en spegelblank sjö som reflekterar alla känslor har jag intagit tillräckligt mycket friskt syre för att sinnet ska klarna och tankarna förnyas och själen ändra färger” Det är precis så det känns. Något speciellt finns i luften sådana där klara, lite kyliga höstdagar. Därför är det bäst att fånga ögonblicken medan de fortfarande varar… För snart har de bleknat bort och är bara blott ett minne bland alla andra. Om ens det.

IMG_7497 IMG_7524 IMG_7525 IMG_7548 IMG_7550 IMG_7557 IMG_7574 IMG_7615IMG_7503 IMG_7511 IMG_7506 IMG_7518

IMG_7578

Mitt bildgalleri

I’m drowned in golden sunlight, as I’m nearly drowned in happiness
If we dissolve without a trace, would the real world even care? (From an Owl City song)
Imagination keep us alive  and without it, we would be like dead shadows who forgotten how to dream
Unsignificant
Alone
Our dreams is the most valuable thing that we have, and if we not protect them, they can be gone as fast as a dandelion in the wind
IMG_7456
I’m weightless and I feel like I can rise from the ground and fly away from everything that have ever hurt me
The world is full of unseen beauty
IMG_7490
Time runs by so fast that I can’t even blink without losing a second of my life I look back at my past and get surprised over how easy it is for something beautiful to disappear
We’re different from everybody else but when they realize our beauty, they want to be like us

// Nina

Mitt bildgalleri

Don't doubt that you are beautiful, because you are  Even the most simple flower has something special And you will rise higher than the others if you just believe  in youself
Don’t doubt that you are beautiful, because you are
Even the most simple flower has something special
And you will rise higher than the others if you just believe in youself
A helping hand
A helping hand
We can hide here, under the big oak tree
We can hide here, under the big oak tree wich is a home to so many lives. Nature has no limits.
The road begins here And it can take you whereever you want So take a step  and keep going to eternity
The road begins here
And it can take you where ever you want
So take a step and keep going to eternity
I can see myself in you
I can see myself in you
Don't be afraid to shine Don't try to hide yourself Let the world now  who you are
Don’t be afraid to shine
Don’t try to hide yourself
Let the world know the inner beauty you own
We're picking apples in late september
We’re picking apples in late september
Don't come too close, I can break your heart
I’m not as innocent as you think 
I feel free and strong and I won't let anybody pull me down
I feel free and strong and I won’t let anybody pull me down
Stand still and listen to the sound of nature
We collect memories to live for when the hope is gone
Togheter we can do anything
Togheter we can do anything

//Nina 🙂

Mitt bildgalleri

Green symphony
Green symphony
The bright and lonely
The bright and lonely
Even the smallest things is beautiful but hard to capture
Even the smallest things is beautiful but hard to capture
I'm a silhouette
I’m a silhouette in a grey world
I'm floating away in a surreal forest
I’m floating away in a surreal forest 
 And though the embers are new whatever you do just don't let the fire die

I give my illness to the fire and let the flames take my sorrows, so when I open my eyes I’ll be free
You are a dream I don't want to wake up from
You are a dream I don’t want to wake up from
Every little creature has a reason to be here, a meaning, a challenge to fullfill
Every little creature has a reason to be here and a challenge to complete.
The dark and bright sides of growing
The dark and bright sides of growing 
The world is like an endless, complicated web I'm stucked here, waiting for the right one my web can catch all colors and have any shape The world is a web and everything is a part of it But not everyone understand it
The world is like an endless, complicated web
Can catch all colors and have any shape
The world is a web and everything is a part of it
But not everyone understand it
Let the sunrays lighten up my soul  And give color to my mind ....
Let the sunrays lighten up my soul
And give color to my mind
….
... So I can see all the shades of the spectrum
… So I can see all the shades of the spectrum
Even the most beautiful thing can be full of poison
Even the most beautiful thing can be full of poison
When I breath fresh air, I feel like I'm transforming to an another person with a sharper mind
When I breath fresh air, I feel like I’m transforming to an another person with a sharper mind and cleaner soul
Let the bright colors shine trough me and I will give you the most valuable thing
Photosynthesis – Let the bright colors shine through me and I will give you the most valuable thing 
Every person has an untold story
Every person has an untold story
Natures colors is so much better than the fake colors we create
Pure. Natures colors is so much better than the fake colors we create
Happiness is something that you can't buy, it comes from within
Happiness is something that you can’t buy, it comes from within

Nina

<3

Mina tankar och åsikter, Mitt bildgalleri, Mitt liv, Sport

Jag kan lättat meddela att problemet med datorn endast verkade vara tillfälligt och att jag nu kan komma in på bloggen igen. Därför har jag nu uppdaterat till ett mer havsinspirerat, blått och stilrent tema för att det verkligen kändes som att jag behövde förändring.

Det är alltid så, efter sommaren vill man liksom rensa ut allt som har med det förflutna att göra och bara förnya allt. I alla fall är det så med mig. När det gäller estestiken på bloggen så älskar jqg att det är möjligt att ändra färger, typsnitt bakgrund och sidhuvud med WordPress.

Då är det enkelt att uttrycka sig själv och vad bloggen handlar om, det går helt enkelt att påverka själv vilket intryck man vill förmedla till läsaren och samtidigt göra stilen personlig.

Hela den här veckan har varit ganska busy, så  jag har tyvärr inte hunnit påbörja foto/resedagboks-projektet ännu. Ledsen för det, men det kommer garanterat bli av! Alla färgsprakande foton och fina minnen som bara ligger och väntar på att få delas med världen kan jag inte ignorera, och jag har lovat både mig själv och andra att det ska bli av. Det gäller bata att börja!

Dock inte just nu. Det är typiskt, för det är alltid på kvällen spm jag blir mest kreativ, men det är just då som jag har lite tid – det är som att jag blir mer produktiv av att veta att jag inte har all tid i världen. Precis som ikväll. Jag måste gå och lägga mig relativt tidigt eftersom det är friidrottstävling imorgon!

Dels behöver kroppen sömn för att klara det fysiska, och dels ska jag upp tidigt imorgon för att förbereda diverse saker och resa till en annan stad. Det är lag ungdsoms- DM. (Distriksmästerskap) Det innebär att deltagarna tävlar i lag med sina klubbmedlemmar i samma åldersgrupp istället för att var och en tävlar individuellt. Sådana här tävlingar är ganska stoea och brukar vara händelserika och roliga att delta i, det beror på att man känner gemenskap med sina medtävlande från klubben istället för konkurrans. Det är ett samarbete och för varje insats tjänar laget ett visst antal poäng, det team med flest poäng vinner helt enkelt. Förra året gick det jättebra, och jag hoppas såklart att det gör det imorgon också.

Det enda oväntade var att jag ska delta i 2 grenar jag inte ens hade tänkt att vara med i, för att de som skulle tävla i dem av olika skäl inte kunde. Så jag får vara någon slags ersättare, i t.e.x kula. Kula?! Jag tränar inte ens på kulstötning och har aldrig tävlat i det. Men jag måste ställa upp. Jag hoppas verkligen att alla har överseende med min oerfarenhet inom just DEN grenen, för jag svävar lite i ovisshet om hur detta kommer gå. 😅
Innan blev jag nervös bara av att råka komma över tanken på tävlingen och allt som den innebär. Varför vet jag inte, det är väl någon vana som min hjärna felprogrammerat. Men det positiva är att man faktikst kan styra över sona tankar. Man har ett enormt inflytande över känslor och reaktioner, även om man inte tror det. Min första reaktion när jag fick veta, två dagar före tävlingen, att jag skulle delta i andra grenar också, var: neeej! Hjälp! OMG hur kommer detta gå?! Varför?! Stress krav förväntningar föreställningar bilder i huvudet oväntad nervositet, i en lång rörig rad. Löjligt, jag vet. Överdrivet. Japp. Men säkert helt normalt.
Det betyder inte att det är bra att reagera negativt på något som likagärna kan vara positivt. Egentligen vet jag ju det. Så när jag verkligen tänkte på att det var onödigt att hetsa upp sig sådär över något sådant, kom jag underfund med att jag likagärna kan slappna av, leva i nuet, ta det lugnt, och vara positiv. Tänka: “oj, vad roligt! En ny utmaning, det blir spännande. Nya erfarenheter. Tänk vad kul det kommer bli! Ärligt talat är det nog inte så farligt” istället.

Så jag gjorde det. Inte just så, såklart, men jag slappnade av, log och tänkte positivt. Försökte lita på mig själv, hitta den trygga, självsäkra och glada Nina som jag vet alltid finns där. Planterade ett nytt frö, en ny tanke.
Varför inte låta det positiva ta överhanden? Man mår så mycket bättre då! För mig fungerade det, för jag är faktiskt bra på att kontrollera mina tankar, eller i alla fall analysera dem. Så nu mår jag mycket bättre, och ska ta med mig den där tryggheten till morgondagen tillsammans med vackra ord och jag ska låta vinden blåsa luft under vingarna så att jag kan flyga högt.

Butterfly Wings Foto taget av mig med Canon EOS 700D.

Kram
Nina

Mitt bildgalleri

Be your self
Strong

Fight

Smile to the world
Det här var dagens visdomsord by Nina! Bilderna är gjorda av mig i en fotoredigerings-app. Jag älskar citat. Vissa har jag kommit på själv, andra har jag läst. Det som är så bra är att de sätter ord på sådant man känner! Hoppas ni uppskattade dem. 😀
//Nina

Djur & natur, Glada minnen, Mitt bildgalleri, Mitt liv, Resor och äventyr, Skojigheter

Tillbaka från Nordens Ark – allting ur min synvinkel!

Det har gått 6 dagar sedan jag anlände hem igen efter att ha varit iväg på en av de mest inspirerande resorna i mitt liv. Känslorna var blandade när jag stod hemma i vardagsrummet igen. Har allting verkligen gått så fort? tänkte jag förbryllat, och undrade samtidigt hur knappt tre dagar kunde kännas som en hel livstid med så många nya erfarenheter, intressanta människor, upplevelser och saker jag aldrig sett tidigare. Men hemma var jag igen. Och mina intryck hade ännu inte sjunkit in riktigt. Det var som om mitt huvud var ett fotoalbum fullt av miljoner ögonblicksbilder, och mitt bland alla minnen kunde jag inte riktigt hitta mig själv.

Jag måste erkänna att jag fortfarande bär på den lite underliga känslan. Som om man är på två platser samtidigt. Jag är här, och mitt liv fortsätter, fullt av nya händelser. Samtidigt vill jag för alltid minnas hur det kändes att vara där, mitt i allting och ändå i sig själv. Långt borta men ändå så närvarande. Bland alla människor jag beundrar och respekterar, bland de fantastiska djuren jag fascineras av och älskar, bland kameror som filmar mig när jag pratar, mitt i medias centrum, och vid ett lugnt middagsbord omgivet av pratsamma WWF-människor och min mamma. Och när jag sluter ögonen kan jag komma ihåg precis hur allting kändes. När vi stod inne i järvhägnet, när jag var inne i tigerns territorium, när vargen bara var några meter ifrån oss och när jag såg en persisk leopard vandra bland klipporna. Jag kan minnas hur det kändes att ha en killing uppkrupen i knät, och hur det var att bli intervjuad i radio om mitt engagemang för djur och tigerhelgen som är priset för WWF-tävlingen jag vann. Ja, trots att jag faktiskt sitter här, befinner jag mig i två världar, och jag tror att intrycken fortfarande håller på att sjunka in.  Men jag känner på mig att minnena kommer finnas där, som små fåglar som flyger omkring och som man få att stanna i luften när man vill, och låta dem sjunga sina sånger för en,  Sångerna som är minnena, ännu ett kapitel ur historian om mitt liv.

Har du ingen aning om vad jag pratar om? I så fall behöver du inte undra. Det här är inledningen på berättelse om min helg som tigerskötare på bevarandeparken/ideella stiftelsen Nordens Ark I Bohuslän som arbetar för att säkra hotade arters framtid. Känner du fortfarande inte igen dig? I så fall, som en liten anknytning för att få bakgrundsinformation (vilket jag starkt rekommenderar för att förstå sammanhanget och även MIN vinkel på det hela) kan du läsa tidigare inlägg på de här länkarna:

  1. http://ninascreativemind.com/2015/02/07/livet-och-lovet/
  2.  http://ninascreativemind.com/2015/04/11/den-stora-dagen-narmar-sig/
  3. http://ninascreativemind.com/2015/04/17/tigerhelgen-here-we-come

 

Jag hade varit förväntansfull hela veckan, till och med på påsklovet, en tid full av  tankar, frågor och  funderingar men med dem,  positiv utveckling. Hur kommer det bli? Vad kommer jag egentligen få göra? Alla förväntningar upptog mig, och jag ville bara att det skulle bli fredag den 17 april.  Även om det kändes som om tiden ville retas och dra ut på sig så långt som möjligt, pyssla med annat istället för att bara fortsätta framåt, så stannade den slutligen vid 17 april. Den stora dagen var här! Jag och mamma, som var den vuxen som fått äran att följa med under tigerhelgen, reste till Göteborg. Efter en lång och ganska tråkig bussresa var vi äntligen framme i storstaden. Så länge sedan det var vi var här sist!  Att besöka en stad man inte befunnit sig i på flera år får en att reflektera över hur det var då. Jag tänkte på hur det kommer sig att jag är här igen och spelade upp mitt liv de senaste tre åren, det var som en filmrulle med jag som huvudperson.  Plötsligt kunde jag se varenda händelse tydligt och klart, och förstå hur det kommer sig att jag är den jag är nu. Anledningen till att jag skulle få göra den här resan. Varenda liten händelse som skett, och varenda åsikt och ideologi jag byggt upp i olika stunder av olika sinnesstämningar har gjort mig till den jag är nu. Och den jag var och blivit den jag är. Det var som att jag upplevde mitt koncept om att forma framtiden på riktigt. Det som jag så ofta skriver om. Ett bevis på att alla individer har makt över sitt eget liv.

Efter en stund i kylan på tågperrongen kom de två WWF-arbetarna som skulle göra mig sällskap och lära mig nya saker under helgen. Sandra och Katarina. Sandra har jag träffat två gånger förut, men det var först under de här dagarna som jag förstod henne djupare och lärde känna henne mer. Hon är biolog, extremt djurintresserad och allmänbildad. Efter många år inom djurparksbranschen är hon chefsredaktör för tidningen Panda Planet, WWF:s ungdomscommunity. Dessutom är hon duktig fotograf. Skarpsinnad och tvekar inte att säga sina åsikter. Det är beundransvärt. Sandra är, liksom alla de andra på WWF mycket intressant och inspirerande att prata med.

När vi ätit på centralstationen gick vi ut och blev upphämtade av WWF-Ola.  För att beskriva honom kortfattat, kan jag säga såhär:  intressant, mångkunnig, varmhjärtad, inspirerande, rolig och skicklig fotograf.  Han kallas för “tigerexperten” inom Världsnaturfonden och skriver artiklar i den större medlemstidningen WWF-Eko.  Nästan hela vägen till den småskaliga orten Hunnebostrand, där Nordens Ark ligger,  berättade han om sin resa till Indien som han nyligen hemkommit ifrån.   Efter cirka 90 minuter  svängde vi in på uppfarten och innan dess hade vi passerat flera skyltar som vittnade om vart vi var på väg. Spänningen steg, för snart skulle vi vara där, och jag visste inom mig på något oförklarligt sätt att det skulle bli den eskalerande händelsen till något som skulle bli stort. Eller början på något stort…

Så här såg det ut i rondellen - ett jättelikt fotografi föreställande mindre panda, som heter röd panda på engelska. Senare fick jag  se den i verkligheten. Men just då var ett foto tillräckligt för att få mig uppspelt.
Så här såg det ut i rondellen – ett jättelikt fotografi föreställande mindre panda, som heter röd panda på engelska. Senare fick jag se den i verkligheten. Men just då var ett foto tillräckligt för att få mig uppspelt.
Jag hoppas att fotot ska berätta allt - inom kort var vi framme på Nordens Ark!
Jag hoppas att den här illustrationen ska berätta allt – inom kort var vi framme på Nordens Ark!

Parken ligger på ett helt idylliskt ställe som man bara tror ska finnas med i resebroschyrer för naturnära platser. Men det var inte ett foto taget ur en tidning, det var verklighet. För runt om de röda husen som var parkens hotell öppnade sig vidsträckta slätter och fjordar. Sjön skymtade längre bort och grönskan spirade. Det slog mig att våren kommit mycket längre här. Trädens gröna knoppar hade börjat slå ut, och solen tittade fram bakom ett moln. Det var som att den ville välkomna oss med värme. För resten av helgen var det strålande väder. Jag kände djup längtan till att vilja bo på en plats som den, omgiven av natur. Det var verkligen magiskt.

En glimt av landskapet. Bildkvalitén är inte så bra  på grund av att den är tagen med en vanlig mobilkamera. Men jag kan utlova skarpare foton inom kort, i alla fall den här veckan då Sandra ska skicka foton hon har tagit. Ola, som är skicklig på kort, ska också mejla bilder och jag har fått tillstånd att lägga ut dem.
En glimt av landskapet. Grönt, små röda stugor utplacerade, mäktiga träd som bildar en allé. Dalar bortom vägen. Hur kan man inte vilja ha den  vyn inom räckhåll? Bildkvalitén är inte så bra på grund av att den är tagen med en vanlig mobilkamera. Men jag kan utlova skarpare foton inom kort, i alla fall den här veckan då Sandra ska skicka foton hon har tagit på djuren och mig enoch annat. Ola, som är skicklig på kort, ska också mejla bilder och jag har fått tillstånd att lägga ut dem.  Då kommer förmodligen nya inlägg med bara bilderna och beskrivningar.  

Nästan direkt efter att vi anlänt till bevarandeparken besökte vi den gamla gula herrgården som ligger uppe på en grön sluttning lite ovanför de andra röda byggnaderna. Efter den långa resan var alla sugna på fika och i huset som stod kvar från 1600-talet satte vi oss tillrätta i en stor öppen sal med många stolar. Innan dess hade jag träffat Claes som jobbar på Nordens Ark och är mycket kunnig inom djur och natur. Han välkomnade oss och jag kände en speciell känsla av tillhörighet för att jag nu var en i “det miljömedvetna gänget”, om man kan uttrycka det så. I alla fall var det underbart att få bli sedd på det sättet. Som om jag äntligen hamnat rätt.

Jag förstod senare att alla inom de här kretsarna känner varandra och har koll på nästan varenda person som jobbar inom antingen djurparks, foto, media eller bevarande-branschen. Det var fascinerande.  Känslan av gemenskap växte för varje stund. Jag blev behandlad precis som en gammal vän någon inte träffat på mycket lång tid, trots att det var första gången jag träffade de allra flesta.  Så det var nog ingen tvekan om att vi blev inbjudna till herrgården som är flera år gammal (och sägs bära på kusliga spökhistorier där andar och själar från det förflutna virvlar runt i gångarna. ) Att det kanske spökade i huset märktes inte när jag var där. Ljuset flödade in genom de stora fönsterna och jag blev välkomnad av en tjej vars sprudlande positivitet och energi gjorde mig pigg. Det var som en helt egen värld och alla var så inspirerande att prata med.

Claes, som jobbat på parken i många år och vart ute och rest och filmat i världen,  gav oss den exklusiva och fantastiska förmånen att låta oss i sällskapet bli en av de första att beskåda han och hans medarbetares nya  kortfilm som var en naturdokumentär. Den var filmad i Namibias vackra ökenlandskap och vi som tittare fick chansen att öka vår förståelse för hur djuren överlever i de kargaste vildaste landskapen där det inte finns vatten. Skalbaggar, ödlor och giraffer är några av de djur som är utrustade med fantastiska egenskaper för att lyckas överleva mot alla odds.  Filmen var väldigt vackert gjord.  När den var slut och vi fikat klart stormade plötsligt några in i rummet. Det var Tom Svensson och en journalist från GöteborgsPosten, GP.  Jag hade redan innan blivit informerad om att media blivit intresserade om att skriva om tigerhelgen i ett reportage efter att de läst WWF:s pressmeddelande.   Redan innan själva dagen hade jag blivit intervjuad i JönköpingsPosten och i radio, så jag visste ungefär vad som väntade mig då jag hade tackat ja till att bjuda in media *. Men när tidningen kom blev jag ändå förvånad på något sätt, för det känns som att varje gång är en ny gång trots att jag nu blivit intervjuad ganska många tillfällen om olika saker. Men det var roligt förstås! Det blev en ganska lång pratstund och när man väl kommit in i samtalet flyter det på och känns naturligt. Jag kan nog påstå att jag trivs med att då och då få stå i medias rampljus. Det är inte så att jag söker efter uppmärksamhet för mig som enskild individ och jag skulle varit lite tveksam om det handlade enbart om mig som person – men i de här sammanhangen upplever jag det som att WWF:s arbete och det som vi tillsammans kämpar för står i fokus. Jag däremot är “bara” en ambassadör för det, någon som ska hjälpa till att sprida medvetande och upplysa människor om hur viktiga de här frågorna är. Det är lite av min synvinkel på saken. Men det innebär inte att jag inte uppskattar att stå i fokus. Det handlar ju ändå till viss del om mig som person. Därför hoppas jag kunna inspirera andra.

Den andra som jag träffade för första gången var Tom Svensson. Han är en extremt skicklig naturfotograf som även jobbar på Nordens Ark. Han har tagit i princip alla foton som hänger uppsatta som tavlor på hotellet och mer därtill. Allt eftersom jag lärde känna honom mer förstod jag att han är en ytterst ovanlig och intressant människa på ett väldigt positivt sätt.  Tom var med oss i gruppen hela den återstående fredagen och nästan hela lördagen.

Sedan började det verkliga äventyret – vi gick en tur i parken, och det kanske inte låter särskilt spännande, men det var en av de roligaste sakerna jag gjort på länge.  Först gick vi till tigrarna. Det är svårt att beskriva hur det verkligen var där. Det var som om tigrarna var omslutna i en speciell atmosfär där de levde i fred och även om jag såg dem på riktigt var det svårt att  fatta, just då, just där, att jag verkligen var på samma plats som en tiger. Den som var i mest fokus då var den stora hanen. En av de tre tigrarna. Han vandrade omkring i det enorma tigerhägnet som för att visa upp sig. Det var en alldeles äkta catwalk. Han gick fram och tillbaka utmed stängslet och sedan gick han och la sig på taket till  en liten koja och började rengöra sin päls. Det var så vackert att se. Tigern var fruktansvärt mäktig och stor, men han rörde sig precis som en tamkatt. Man såg alla detaljer så noga. Pälsen, som är så åtråvärd. Det var då jag på riktigt kände hur synd det är att detta djur ska få offra sitt liv för den vackra pälsen den bär. Men samtidigt var jag lugn, för tigrarna här kommer inte till skada. Deras livsstil försöker efterliknas hur släktingarna i det vilda lever. Stora utrymmen, mycket mark, träd, buskar. Det är som om de vore helt fria. De verkade faktiskt trivas utmärkt och det gladde mig. Jag var exalterad men ändå så lugn på något sätt. Som att det fanns allvar i ögonblicken. Lite diffust och abstrakt, var  det att få se tigrarna.

Tigern blickar ut

Ståtlig uppsyn

Tired tiger

Betraktar tigern

Tigerbild 5

Underexponerad

Amurtiger

 

Människa och tiger i samma bild - här står jag  på den långa bryggan som leder uppåt mot bergen och möjliggör att ha utsikt över tigerhägnet. I bakgrunden syns tigern. Jag tycker att det var ett otroligt ögonblick. Jag och tigern i samma bild. Denär på avstånd, men jag hade hela tiden en känsla av att den var medveten om att vi var där.
Människa och tiger i samma bild – här står jag på den långa bryggan som leder uppåt mot bergen och möjliggör att ha utsikt över tigerhägnet. I bakgrunden syns tigern. Jag tycker att det var ett otroligt ögonblick. Jag och tigern i samma bild. Den är på avstånd, vilandes på taket.  Trots att den är längre bort hade jag en känsla av att tigern iakttog oss. Den visste om att vi fanns.  Jag tycker att den här bilden är väldigt symbolisk. Och inte på det här sättet som säger: “kolla vad cool jag är som poserar framför en tiger!” Nej, i i så fall skulle det liknas vid djurplågeri där människor tar kort med plågade djur på marknader  som tjänar pengar på djurs lidande. Jag vill inte att ni ska missförstå bilden på det sättet.  Den här tigern har det bra, och jag bara finns där. Det är därför jag gillar fotot, det är inte uppstyrt, bara ett fångat ögonblick. Och budskapet är att människor och djur kan leva i harmoni med varandra. För tigern är friare än vad den någonsin skulle ha varit på en marknad någonstans, den är trygg. Och jag är en människa som vill att tigrarna ska få finnas kvar för all  framtid. Namnet “Nina Tigerräddaren” som blivit nästan mitt andra namn inom WWF, särskilt på deras community Panda Planet, skulle  kunna illustreras av den här bilden. Vad tycker ni?

Senare gick vi vidare uppför bryggan som fortsatte längre in i skogen där stigar sträckte ut sig till de olika djuren. Vi såg de sagolikt vackra amurleoparderna och snöleoparderna. På lördagen besökte vi dem igen och då vandrade snöleoparden fram och tillbaka mitt framför glaset så att vi kunde se den på nära håll. De är verkligen ståtliga varelser.

Amurleopard

Sovande snöleopard

Snöleopard i rörelse

Snöleopard

I snöleopardens blick

Cat eye

Efter de magnifika leoparderna gick vi vidare till pallaskatten. Det är en liten trädlevande filur med ovanligt sur uppsyn som enligt de flesta är söt och ful på samma gång. Min personliga åsikt är att den är  väldigt charmig på sitt eget tokiga vis. Liten, fluffig och uppkrupen på en klippa med blängande ögon. Underbar!

Pallaskatt

Sedan gick vi vidare förbi ugglorna. De var som tagna ur en Harry Potter-film. Särskilt den vackra fjällugglan med snövita fjädrar och gula klara ögon. Tyvärr fick jag ingen bra bild på den, men lappugglan var lättare att fotografera. Jag önskar att jag kunde exponera bort stängslet som finns där, men det kan jag inte så det får ni bortse ifrån.

Lappugglan

 

Lappuggla 2

Efter ugglorna passerade vi någon slags hjort som levde i bergen och har skruvformade horn och i slutet av vår vandring kom vi fram till den mindre pandans hägn. Djuret heter red panda på engelska och kallas även kattbjörn men det egentliga namnet är mindre panda. Den är släkting till den kinesiska jättepandan och lever bara i södra Himalaya. Dess föda är bambuskott och den är en suverän trädklättrare, vilket jag direkt märkte. När vi kom dit första gången satt pandorna ihoprullade hgst upp i trädkronorna! De är väldigt gulliga djur som ser ut att vara från någon tecknad film. Helt otroliga är de.

Tigerhelgen Nordens Ark apr (137)

Red panda

Kattbjörnen <3

Vi hann se ett djur till innan vi anlände till hotellet, åt middag och pratade i flera timmar och sedan  gick och la oss sent på kvällen med många intryck och upplevelser snurrande i sinnet. Det hade varit en lång och underbar dag. Det visste jag. Och det vet jag. 17 april kommer jag minnas hela mitt liv.

Men det kom en dag efter det också. Tigerdagen. Vad som hände då är en annan historia. Det här inlägget har redan blivit så långt att jag bestämmer mig för att dela upp berättelsen i flera inlägg. Nästa har jag tänkt ska vara  fyllt med bilder från hela dagen och bara några få textrader. Det mesta har jag redan berättat här. Jag har, känns det som, tusentals bilder på tigrar som jag längtar efter att få visa för er. När jag har tid publiceras det utlovade inlägget om Den stora dagen, Tigerdagen.

Allt jag kan göra nu är att tacka dig för att du har läst hela det här inlägget och hoppas att mina tankar, bilder och texter har varit till nöje för dig och givit dig en inblick i min värld.

Ha det bra!

Vänligen,

Nina

<3

 

P.S  För er som har kanske har väntat en hel vecka på att jag skulle skriva ett blogginlägg – så vill jag nämna att jag har haft fullt upp och inte kunnat ta tid till att skriva förrän nu. Dock har jag planerat det här inlägget rätt länge.  Att framställa något som förhoppningsvis ska lämna spår av något bra kan ta sin tid. Jag uppskattar ert tålamod och hoppas att ni kommer fortsätta läsa bloggen. Till er som möjligtvis har hittat hit tack vare länkar i tidningen – det skulle vara fantastisk att ha er som läsare!

Jag vill också ägna en speciell hälsning till alla de personer jag träffade varav vissa nämns i texten. Det var ett privilegium att få lära känna er och jag är tacksam över det. Keep up the good work, allihopa.

* Länklista till artiklar  jag varit med i ang. det här:

 

Mina tankar och åsikter, Mitt bildgalleri, Mitt liv

Hej!Nina

Just nu sitter jag i en buss som kör fram i full fart på vägen. Skog svischar förbi på båda sidorna och det är mitt på morgonen, precis i den tiden jag annars skulle haft vanliga lektioner i skolan. Men inte idag. För idag, den 17 april på den alldeles speciella dagen, är jag på väg mot något som jag tror kommer bli det största, mest minnesvärda äventyret. Om ni har läst mina senaste inlägg förstår ni säkert vad jag syftar på. Tigerhelgen!

Idag är jag påväg mot Göteborg, Bohuslän, där djurparken Nordens Ark ligger. Den här dagen är avsedd för resan och ankomsten dit, men imorgon ska jag få vara tigerskötare på  Nordens Ark och se andra djur. Hela helgen ska jag tillbringa bland djuren, en fantastisk vinst för WWF-tävlingen jag vann och dessutom något som kan inspirera andra att engagera sig i djurfrågor och öka mitt intresse ytterligare! Detär liksom nu jag inser att jag faktiskt kommer se världens mäktigaste kattdjur på nära håll, som så länge funnits i mitt hjärta och som jag alltid älskat. Det är är den stora dagen, som äntligen har kommit efter flera veckor av längtan! Det ska bli så fantastisk. Faktiskt är det ännu ett kapitel i mitt liv där handlingen kretsar kring utrotningshotade djur och WWF. Pressmeddelandet ( (http://www.wwf.se/press/pressrum/pressmeddelanden/1593293-nina-frn-smland-vann-wwf-tvling-och-blir-tigersktare-fr-en-dag) som biologen WWF-Sandra skrev om mig och vinsten lockade media – och de senaste dagarna har jag varit med på 2 intervjuer.  Nu har en artikel publicerats i JönköpingsPosten, och igår direktsändes en intervju med mig i radio! Det var lite nervöst faktiskt men jag är väldigt nöjd med det jag fick sagt. 🙂 Jag tänker också att det inte bara handlar om mig utan om att uppmärksamma de viktiga frågorna och att sprida kunskap! Därför har media en väldigt viktig roll. Men man kan inte bortse ifrån glädjen i att få uppmärksamhet, det är alltid kul att vara med i artiklar som handlar om något man brinner för!

Läs artikeln här:

http://www.jonkopingsposten.se/artikel/39161/nina-blir-tigerskotare-for-en-dag eller gå in på JP och gå till Vaggerydssidan!

Och när vi köpte tidningen på stationen hade de även publicerat den i pappersversion också. Det gjorde mig väldigt glad för att jag förmodar att det är många som läser den tidningen och får veta om det. 😀

Nu kanske det dröjer ett par dagar tills jag skriver igen, men när jag är hemma igen och har kameran full med tigerbilder kommer jag definitivt lägga upp ett inlägg med bara foton och text från djurparken.

En annan sak som jag tycker att man ska belysa är att Nordens Arks tigrar inte bara finns där som ett attraktion för att locka besökare, utan för  att BEVARA  själva arten av de hotade amurtigrarna. Det är viktigt att känna till. Att det handlar om att rädda tigrarna, inte hålla dem fångna.

Vi ses! Ha det toppen!

KRAM

Nina

Mitt bildgalleri, Skojigheter

Avslöjandet…!

Hej! För att utreda eventuella missförstånd vill jag bara förklara att hela förra inlägget ( http://ninascreativemind.com/2015/04/01/nar-ses-vi-igen/ ) var ett komplett APRILSKÄMT! Vilket kanske inte var så  överraskande. Idén har en obefintlig uppkomstkälla, jag har ingen aning exakt vad jag fick det ifrån att jag skulle flytta till ett spansktalande land… Men jag hoppas att ni uppskattade den fullt påhittade historien som ett aprilskämt och att ingen tog det för allvarligt. När datumet är 1 april är det ju tradition att hitta på ett skämt, men just det här skämtet kanske egentligen inte var så fantasifullt. Jag hade gärna utvecklat det mer, men i oro för att det kanske skulle genomskådas om texten var FÖR utförlig så lät jag det vara kort och koncist. Vad tycker ni om aprilskämt? Trodde ni på mitt?! Och har ni lurats eller blivit lurade själva igår?

Nu hoppas jag starkt att alla som läst det förra inlägget har klart för sig att jag inte ska flytta varken nu eller nästa månad (men att jag faktiskt  mycket gärna skulle vilja flytta, utforska och till och med bo i ett helt annat, avlägset land i världen i framtiden).

Tills vidare vill jag önska er en trevlig vår, bra påsk, härligt lov och såklart…

Glad april! Fotot taget av mig

★ ~ ♥

٩(◕‿◕。)۶ ♥    ⦅❛◡❛ॣॣ⦆*.・  。╟╢ᎯƤƤᎽ*.・。     ♪  ❀◕ ‿ ◕❀ ♪

Vänligen,

Nina