fotografi, Kroatien, Mitt bildgalleri, Resedagboken2015

The travelling continues…

*Om du endast är intresserad av fotografierna vänligen ignorera följande monolog, men om du tycker att mina tankar är meningsfulla, känn dig fri att fortsätta.*

Hej igen efter mycket lång tid! Hoppas, att allt är bra med er, var ni än är. Detta blir mitt första inlägg i december, och det känns inte  alls fantastiskt att jag har varit inaktiv så länge.  Jag har haft hur många bra idéer som helst och skrivit utkast och sådant men det har bara inte blivit av att jag har kunnat publicera något. Skolan har tagit mycket av min tid, eftersom det behövs massa betygsunderlag nu såhär i slutet av terminen. Det har varit delvis stressigt och om jag ska vara ärlig har jag inte alltid mått jättebra, men lyckligtvis har jag återhämtat mig och just nu är det lite lugnare. Jag har bestämt mig för att starta ett nytt kapitel i mitt liv, där jag inte bryr mig om de gamla sidorna utan börjar skriva min historia alldeles själv, jag känner att jag förändras och jag vill göra den förändringen positiv, ta kontroll, vara produktiv och positiv. Jag är glad att det snart är jullov, det känns verkligen välförtjänt och det ska bli så skönt att kunna slappna av, slippa oroa sig över saker och ting och bara leva i nuet. Jag vet att jag borde kunna göra det nu också, men det är lättare när man inte har några måsten eller krav. Samtidigt är det surrealistiskt på många  att inse att detta året nästan är slut! Men jag ser fram emot nästa år, och ska göra det bästa av tiden nu i december. På tal om december förresten, vill jag be så mycket om ursäkt för att jag skjutit upp (inte medvetet, det har bara blivit så p.g.a omständigheter) att dela med mig av Kroatien-resan sommaren 2015! Nu är det freaking december och jag har just börjat, det känns extremt dåligt, men jag ber er att inte ge upp hoppet, jag börjar IDAG med att fortsätta på resedagsboks-projektet, som jag gör för att komma ihåg den fina tiden i Kroatien samt dela med mig av bilder och egna tankar till de i Kroatien, hoppas ni läser detta förresten. 😉  Not: mer info om detta “projekt” finns under kategorin Resedagboken2015 som du finner i kategorimolnet i sidokolumnen. Det ska bli så kul att redigera alla bilder och väcka minnena till liv, jag hoppas också att ni ska tycka att det blir lika kul att läsa om det. Men nu har jag pladdrat nog, så jag tycker att det är dags att starta!

Detta innehåller diverse slumpässiga foton från själva nedresan söderut. Jag går i ordningen som mna foton finns i galleriet, alltså från första till sista dagen för att få det mer strukturerat. Så detta är från den första dagen (som jag visserligen har skrivit om redan, men why not liksom?)

 

 

Detta ser ut som Windows standardbakgrund men tro mig, jag tog bilden från bilfönstret! Haha!
Jag var tvungen att lägga till ett politiskt budskap när världen just nu ser ut som den gör och när allt fler länder stänger sina gränser för flyktingar som försöker rädda sig själva från terroristerna. Sverige borde sträcka ut en hjälpande hand, inte överväga att skicka tillbaka ensamkommande flyktingar som fortfarande är barn tillbaka till krig. Min åsikt, håll med eller inte. Jag tycker i alla fall att ingenting blir bättre av att vara nationalistisk och inte hjälpa de som behöver det allra mest. Om detta land skulle bli bombat t.ex, skulle vi då inte vilja att andra nationer i EU skulle hjälpa oss? Vi kan inte ignorera att vi alla är människor, och det är obetydligt vilken nationalitet, religion eller hudfärg man har, när det är kris i världen ska man vara empatisk och klok, inte girig och feg. Medmänsklighet.  INTE  ignorans och rasism!(lite kort om vad jag tycker)
A castle by the seaside
Horizon
Grey, deep, endless
Home will always be here, unseen out of sight, so I’ll spread out my wings and flyyy! – Owl City
“I couldn’t live without sunsets that dazzle in the dusk” Hjärtskärande vacker vy från när vi äntligen hade anlänt till Kroatien, men i norra delen av landet, och det började skymma.
//från Danmark// Green land ft.blue sea
Silhoutthe
Se på detta landskap!! Är det inte sagolikt??!!
En av alla gulliga små bykyrkor vi såg från vägen, troligen i Tyskland eller Österrike. Jag älskar de små pittoreska fina byarna som finns placerade i de lummiga, skogsklädda bergen. De finns överallt längs med vägen, så man blir inte uttråkad.
This is a perfect illustration of the stunning nature that surrounds us all the time, and what we can lose if we’re not careful. … Detta är så vackert att jag svimmar.Färgerna. Är. En. Dröm.  Vilket privelegium det var att få se denna miljön i 1 månad. Det tänker man mest må nu efteråt när himlen är grå och gatorna fuktiga av regn.
Watching world fly by
Du måste bara våga ta första steget, sedan kan du bestiga de högsta bergen, och dina fingertoppar kan snudda vid molnen. Du kan bli fri. Du kan vara den du vill. Jag vet att du klarar det. – Nina //look at alla the mountins you haven’t climbed, it’s just a matter of time before we learn how to fly – Owl City
Seeing everything from above. The heights don’t scare me. They make me feel braver than ever.

 

STAY TUNED for the next post! It’s just the beginning!

Hugs,

Nina

<3

Leave a Comment

Your email address will not be published. Required fields are marked *