livet

Hoppas att ert 2016 kommer bli fantastiskt

<3

Önskar er allt gott som går att tänka sig, lycka, kärlek, framgång,  hälsa…

<3

(kolla in mina instagraminlägg för mer text 🙂 )

kram Nina

P.S JAG ÄR SÅ GLAD ATT 2015 ÄR ÖVER WOOHOO + REDO FÖR EN NYSTART!

 

 

Mitt bildgalleri

Lost and found

Who am I ?
“Who am I ?” ~ My idea and edit, photo taken by my grandfather with my camera ~

I look into the mirror but I can’t see myself

Because the reflection in the glass is someone else

…    

I look into the mirror and see nobody else

Because the reflection in the glass is no one but myself

 

-written by me

fotografi, livet, Mitt bildgalleri, Mitt liv

Hej!

Jag är tillbaka igen, efter att ha känt att det har förflutit en extremt lång tid sedan jag besökte bloggen senast. Det är flera olika anledningar som jag inte tycker är nödvändiga att gå in på nu, men den sista veckan före lovet var det stressigt in i det sista med skolarbetet vilket var en bidragande faktor till att jag varken hade tid eller motivation till att blogga, – men i tisdags fick vi äntligen vårt efterlängtade jullov!

Det känns extremt bra att vara ledig, att äntligen kunna ta det lugnt, ägna tid åt saker jag tycker om, och att tänka och reflektera över tillvaron. På sistone har jag haft en storm av känslor och tankar som ständigt blåser omkring inom mig, och det är så mycket jag vill skriva och göra – efter en låg period med vågor av icke inspiration har jag hittat tillbaka till poesin igen och det känns väldigt bra, så nu på lovet tänkte jag helt enkelt försöka uttrycka saker som jag tänkt på länge men aldrig fått ur mig, formuleringar som väntar på att få vakna till liv.

Jag har faktiskt skrivit lite fragment till olika idéer och jag känner mig ganska kreativ, funderar ut nya sätt att kombinera tankar, konst och fotografi. Som alltsammans egentligen är konst.

Art. Som ni förhoppningsvis kommer få se här after a while.

I alla fall, det var en liten ointressant sammanfattning av några random tankar, men det är nog bäst för allas skull att jag slutar med den här monologen snart, för om jag fortsätter finns det risk för att jag skriver en oväntat lång text om allt möjligt som jag har tänkt och gjort på sista tiden och vad som egentligen händer i mitt liv och massa annat som egentligen inte är relevant just nu. (Som att jag har läst sjukt många MÄSTERVERK till ungdomsromaner de senaste veckorna. Ohmygod. Jag blev helt uppslukad i böckernas värld efter läskigt lång tid utan att knappt ägna mig åt läsning på allvar. Men det kan jag berätta om sedan.)

I alla fall… Jag ville bara säga att jag faktiskt mår ovanligt bra i skrivande stund, det är nog “the holiday spirit” som smugit in i mitt sinne och gjort det lite lättsammare. Jag har förändrats mycket på sista tiden! Vet ni känslan när man KÄNNER förändringen i hela ens väsen typ, man förstår att något viktigt i ens tankesätt håller på att förändras, och man är ett olagt pussel, men man bryr sig inte om att försöka hitta rätt bitar, för man vet att det faller på plats ändå?

Och när man väl blickar tillbaka mot det förflutna ser man en helt annan människa och inser att: det är jag. Men ändå inte. För att så många bitar har byts ut och förnyats, men man vet samtidigt ändå att man har kvar en del av sig själv hela livet, man är medveten om förändringen när den sker, och man kommer ihåg vem man var förut, men, men VET på något sätt att man aldrig kommer bli densamma igen. För att man befinner sig i ständigt förändring. I alla fall jag. Jag skiftar hela tiden, som havet. Livet är som vågor på ett hav, ständigt skiftande, i nyanser, och styrka. Ibland lugnt, ibland stormande. Ibland blått, ibland grått.

 

MEN NU VIDARE TILL ETT HELT ANNAT ÄMNE…

Nämligen: julen! Yeeey!

Som jag kanske har nämnt tidigare är det familjetradition att fira jul hos mormor och morfar och nu de senaste åren, även tillsammans med kusinerna. Så igår var jag upptagen hela dagen med att göra sådant som hör julen till för mig. (frossa i hemlagat julbord och godis, kolla på Kalle Anka, gå en promenad i kvällsmörkret, samtala, öppna presenter, fotografera, slappa… vara uppe till efter midnatt, kolla på film..). Ja, listan kan göras lång. Sammanfattningsvis var det en mycket trevlig och mysig julafton och jag är väldigt tacksam att ha en så priviligerad tillvaro med sådana omtänksamma älskvärda människor. Många tar sin välfärd för given nuförtiden samtidigt som långt ifrån alla har ett varmt hem, en familj, mat på bordet och än mindre, får presenter. Därför är jag extra tacksam. Med tanke på att man inte kan ta någonting för givet i tider som dessa när människors liv konstant raseras.

Tack till alla som var med och gjorde gårdagen extra fin och tack för de grymma gåvorna. <3 ( jag fick bland annat en fin  matta i jordnära nyanser och lampa till mitt rum, en cool och symbolisk mockingjay-brosch för Hungergames-fantaster som jag, konstnärsmaterial och en kamerarengörare så att man slipper damm och smuts på linsen och objektivet!)

Jag gillar att få presenter såklart, (vem gör inte det?) men min poäng är att det inte är materiella objekt som är det viktigaste eller ens poängen med julen, dock har det blivit det på grund av kommersiell makt, men det skadar inte att ha i åtanke att julen handlar om att spendera tid med familj och vänner.

Hur var er jul, om ni firar det? Hur är era tankar om julen?

 

När man fotograferar  är det  lärorikt och kul att experimentera med olika inställningar, ljus och funktioner. Att anpassa efter motiv och ljus och att kunna ändra manuellt, styra över själva bilden, är så kul. Man känner sig konstnärlig som kan påverka och komponera fotot själv. Jag är bara amatör än så länge, men här följer några någorlunda juliga bilder.

(Dock kommer jag ta fler bilder senare och dessa är oredigerade så de kommer förmodligen uppdateras när jag har fixat dem lite)

 

 

Avslutningsvis vill jag dela med mig av enligt mig, några av världens bästa bästa jul/vintersånger!

 

 

 

 

GOD JUL! HOPPAS ATT NI HADE DET UNDERBART, OAVSETT OM NI FIRAR JUL ELLER EJ!

Ha ett fortsatt trevligt lov

&

Ta hand om er 🙂 <3

Varma hälsningar,

Nina

P.S Ses snart!

<3

 

 

 

 

fotografi, livet, Mitt bildgalleri, Mitt liv

Hej!

Jag är tillbaka igen, efter att ha känt att det har förflutit en extremt lång tid sedan jag besökte bloggen senast. Det är flera olika anledningar som jag inte tycker är nödvändiga att gå in på nu, men den sista veckan före lovet var det stressigt in i det sista med skolarbetet vilket var en bidragande faktor till att jag varken hade tid eller motivation till att blogga, – men i tisdags fick vi äntligen vårt efterlängtade jullov!

Det känns extremt bra att vara ledig, att äntligen kunna ta det lugnt, ägna tid åt saker jag tycker om, och att tänka och reflektera över tillvaron. På sistone har jag haft en storm av känslor och tankar som ständigt blåser omkring inom mig, och det är så mycket jag vill skriva och göra – efter en låg period med vågor av icke inspiration har jag hittat tillbaka till poesin igen och det känns väldigt bra, så nu på lovet tänkte jag helt enkelt försöka uttrycka saker som jag tänkt på länge men aldrig fått ur mig, formuleringar som väntar på att få vakna till liv.

Jag har faktiskt skrivit lite fragment till olika idéer och jag känner mig ganska kreativ, funderar ut nya sätt att kombinera tankar, konst och fotografi. Som alltsammans egentligen är konst.

Art. Som ni förhoppningsvis kommer få se här after a while.

I alla fall, det var en liten ointressant sammanfattning av några random tankar, men det är nog bäst för allas skull att jag slutar med den här monologen snart, för om jag fortsätter finns det risk för att jag skriver en oväntat lång text om allt möjligt som jag har tänkt och gjort på sista tiden och vad som egentligen händer i mitt liv och massa annat som egentligen inte är relevant just nu. (Som att jag har läst sjukt många MÄSTERVERK till ungdomsromaner de senaste veckorna. Ohmygod. Jag blev helt uppslukad i böckernas värld efter läskigt lång tid utan att knappt ägna mig åt läsning på allvar. Men det kan jag berätta om sedan.)

I alla fall… Jag ville bara säga att jag faktiskt mår ovanligt bra i skrivande stund, det är nog “the holiday spirit” som smugit in i mitt sinne och gjort det lite lättsammare. Jag har förändrats mycket på sista tiden! Vet ni känslan när man KÄNNER förändringen i hela ens väsen typ, man förstår att något viktigt i ens tankesätt håller på att förändras, och man är ett olagt pussel, men man bryr sig inte om att försöka hitta rätt bitar, för man vet att det faller på plats ändå?

Och när man väl blickar tillbaka mot det förflutna ser man en helt annan människa och inser att: det är jag. Men ändå inte. För att så många bitar har byts ut och förnyats, men man vet samtidigt ändå att man har kvar en del av sig själv hela livet, man är medveten om förändringen när den sker, och man kommer ihåg vem man var förut, men, men VET på något sätt att man aldrig kommer bli densamma igen. För att man befinner sig i ständigt förändring. I alla fall jag. Jag skiftar hela tiden, som havet. Livet är som vågor på ett hav, ständigt skiftande, i nyanser, och styrka. Ibland lugnt, ibland stormande. Ibland blått, ibland grått.

 

MEN NU VIDARE TILL ETT HELT ANNAT ÄMNE…

Nämligen: julen! Yeeey!

Som jag kanske har nämnt tidigare är det familjetradition att fira jul hos mormor och morfar och nu de senaste åren, även tillsammans med kusinerna. Så igår var jag upptagen hela dagen med att göra sådant som hör julen till för mig. (frossa i hemlagat julbord och godis, kolla på Kalle Anka, gå en promenad i kvällsmörkret, samtala, öppna presenter, fotografera, slappa… vara uppe till efter midnatt, kolla på film..). Ja, listan kan göras lång. Sammanfattningsvis var det en mycket trevlig och mysig julafton och jag är väldigt tacksam att ha en så priviligerad tillvaro med sådana omtänksamma älskvärda människor. Många tar sin välfärd för given nuförtiden samtidigt som långt ifrån alla har ett varmt hem, en familj, mat på bordet och än mindre, får presenter. Därför är jag extra tacksam. Med tanke på att man inte kan ta någonting för givet i tider som dessa när människors liv konstant raseras.

Tack till alla som var med och gjorde gårdagen extra fin och tack för de grymma gåvorna. <3 ( jag fick bland annat en fin  matta i jordnära nyanser och lampa till mitt rum, en cool och symbolisk mockingjay-brosch för Hungergames-fantaster som jag, konstnärsmaterial och en kamerarengörare så att man slipper damm och smuts på linsen och objektivet!)

Jag gillar att få presenter såklart, (vem gör inte det?) men min poäng är att det inte är materiella objekt som är det viktigaste eller ens poängen med julen, dock har det blivit det på grund av kommersiell makt, men det skadar inte att ha i åtanke att julen handlar om att spendera tid med familj och vänner.

Hur var er jul, om ni firar det? Hur är era tankar om julen?

 

När man fotograferar  är det  lärorikt och kul att experimentera med olika inställningar, ljus och funktioner. Att anpassa efter motiv och ljus och att kunna ändra manuellt, styra över själva bilden, är så kul. Man känner sig konstnärlig som kan påverka och komponera fotot själv. Jag är bara amatör än så länge, men här följer några någorlunda juliga bilder.

(Dock kommer jag ta fler bilder senare och dessa är oredigerade så de kommer förmodligen uppdateras när jag har fixat dem lite)

 

 

Avslutningsvis vill jag dela med mig av enligt mig, några av världens bästa bästa jul/vintersånger!

 

 

 

 

GOD JUL! HOPPAS ATT NI HADE DET UNDERBART, OAVSETT OM NI FIRAR JUL ELLER EJ!

Ha ett fortsatt trevligt lov

&

Ta hand om er 🙂 <3

Varma hälsningar,

Nina

P.S Ses snart!

<3

 

 

 

 

Dikter, Mitt bildgalleri

“but I’m gonna survive”

They say crying is a sign of weakness 

It’s not

Showing your emotions means you’re strong enough to face your own reality

And by crying, you set a piece of your soul free, that’s been plauging you 

Dare to confront the reason of your tears, and you  get a step closer to happiness

-written by me

Ninas kamera Kroatien 2015 1683
Hope

 

 

Dikter, Mitt bildgalleri

"but I'm gonna survive"

They say crying is a sign of weakness 

It’s not

Showing your emotions means you’re strong enough to face your own reality

And by crying, you set a piece of your soul free, that’s been plauging you 

Dare to confront the reason of your tears, and you  get a step closer to happiness

-written by me

Ninas kamera Kroatien 2015 1683
Hope

 

 

fotografi, Kroatien, Mitt bildgalleri, Resedagboken2015

*Om du endast är intresserad av fotografierna vänligen ignorera följande monolog, men om du tycker att mina tankar är meningsfulla, känn dig fri att fortsätta.*

Hej igen efter mycket lång tid! Hoppas, att allt är bra med er, var ni än är. Detta blir mitt första inlägg i december, och det känns inte  alls fantastiskt att jag har varit inaktiv så länge.  Jag har haft hur många bra idéer som helst och skrivit utkast och sådant men det har bara inte blivit av att jag har kunnat publicera något. Skolan har tagit mycket av min tid, eftersom det behövs massa betygsunderlag nu såhär i slutet av terminen. Det har varit delvis stressigt och om jag ska vara ärlig har jag inte alltid mått jättebra, men lyckligtvis har jag återhämtat mig och just nu är det lite lugnare. Jag har bestämt mig för att starta ett nytt kapitel i mitt liv, där jag inte bryr mig om de gamla sidorna utan börjar skriva min historia alldeles själv, jag känner att jag förändras och jag vill göra den förändringen positiv, ta kontroll, vara produktiv och positiv. Jag är glad att det snart är jullov, det känns verkligen välförtjänt och det ska bli så skönt att kunna slappna av, slippa oroa sig över saker och ting och bara leva i nuet. Jag vet att jag borde kunna göra det nu också, men det är lättare när man inte har några måsten eller krav. Samtidigt är det surrealistiskt på många  att inse att detta året nästan är slut! Men jag ser fram emot nästa år, och ska göra det bästa av tiden nu i december. På tal om december förresten, vill jag be så mycket om ursäkt för att jag skjutit upp (inte medvetet, det har bara blivit så p.g.a omständigheter) att dela med mig av Kroatien-resan sommaren 2015! Nu är det freaking december och jag har just börjat, det känns extremt dåligt, men jag ber er att inte ge upp hoppet, jag börjar IDAG med att fortsätta på resedagsboks-projektet, som jag gör för att komma ihåg den fina tiden i Kroatien samt dela med mig av bilder och egna tankar till de i Kroatien, hoppas ni läser detta förresten. 😉  Not: mer info om detta “projekt” finns under kategorin Resedagboken2015 som du finner i kategorimolnet i sidokolumnen. Det ska bli så kul att redigera alla bilder och väcka minnena till liv, jag hoppas också att ni ska tycka att det blir lika kul att läsa om det. Men nu har jag pladdrat nog, så jag tycker att det är dags att starta!

Detta innehåller diverse slumpässiga foton från själva nedresan söderut. Jag går i ordningen som mna foton finns i galleriet, alltså från första till sista dagen för att få det mer strukturerat. Så detta är från den första dagen (som jag visserligen har skrivit om redan, men why not liksom?)

 

 

Detta ser ut som Windows standardbakgrund men tro mig, jag tog bilden från bilfönstret! Haha!
Jag var tvungen att lägga till ett politiskt budskap när världen just nu ser ut som den gör och när allt fler länder stänger sina gränser för flyktingar som försöker rädda sig själva från terroristerna. Sverige borde sträcka ut en hjälpande hand, inte överväga att skicka tillbaka ensamkommande flyktingar som fortfarande är barn tillbaka till krig. Min åsikt, håll med eller inte. Jag tycker i alla fall att ingenting blir bättre av att vara nationalistisk och inte hjälpa de som behöver det allra mest. Om detta land skulle bli bombat t.ex, skulle vi då inte vilja att andra nationer i EU skulle hjälpa oss? Vi kan inte ignorera att vi alla är människor, och det är obetydligt vilken nationalitet, religion eller hudfärg man har, när det är kris i världen ska man vara empatisk och klok, inte girig och feg. Medmänsklighet.  INTE  ignorans och rasism!(lite kort om vad jag tycker)
A castle by the seaside
Horizon
Grey, deep, endless
Home will always be here, unseen out of sight, so I’ll spread out my wings and flyyy! – Owl City
“I couldn’t live without sunsets that dazzle in the dusk” Hjärtskärande vacker vy från när vi äntligen hade anlänt till Kroatien, men i norra delen av landet, och det började skymma.
//från Danmark// Green land ft.blue sea
Silhoutthe
Se på detta landskap!! Är det inte sagolikt??!!
En av alla gulliga små bykyrkor vi såg från vägen, troligen i Tyskland eller Österrike. Jag älskar de små pittoreska fina byarna som finns placerade i de lummiga, skogsklädda bergen. De finns överallt längs med vägen, så man blir inte uttråkad.
This is a perfect illustration of the stunning nature that surrounds us all the time, and what we can lose if we’re not careful. … Detta är så vackert att jag svimmar.Färgerna. Är. En. Dröm.  Vilket privelegium det var att få se denna miljön i 1 månad. Det tänker man mest må nu efteråt när himlen är grå och gatorna fuktiga av regn.
Watching world fly by
Du måste bara våga ta första steget, sedan kan du bestiga de högsta bergen, och dina fingertoppar kan snudda vid molnen. Du kan bli fri. Du kan vara den du vill. Jag vet att du klarar det. – Nina //look at alla the mountins you haven’t climbed, it’s just a matter of time before we learn how to fly – Owl City
Seeing everything from above. The heights don’t scare me. They make me feel braver than ever.

 

STAY TUNED for the next post! It’s just the beginning!

Hugs,

Nina

<3