Mina tankar och åsikter

Hello! Trots att jag inte rikigt firar halloween eller gör något särskilt idag, vill jag ändå åtminstone förgylla er dag med den här gulliga bilden:

Fotot kommer från: https://instagram.com/greenpeace
Fotot kommer från: https://instagram.com/greenpeace

Jag tyckte att det var adorable. Pandor äger. Jag skulle också vilja klä ut mig till en panda om jag kunde. 😊 Det skulle vara så kul att ha en sådan där enorm fluffig hoodie som ser ut som en panda och har öron på luvan. Oavsett om ni firar halloween eller inte, önskar jag er en fortsatt trevlig eftermiddag!

// Pandan 🐼💗

Kroatien, Resedagboken2015, Resor och äventyr

Hej! Här är fortsättningen på resedagboken, även kallat det journalistiska bloggprojektet och Kroatienresan 2015. Idag kommer det mest bestå av bilder från första dagen i Turanj den här sommaren. Faktiskt minns jag inte riktigt exakt vad vi gjorde den dagen, eftersom bilderna i kameran bara är fotogeniskt vackra naturbilder på omgivningen… Men jag minns i alla fall att det var en vacker dag i slutet av juni, att vi badade, att det var otroligt varmt samt att det kändes surrealiatiskt att vara tillbaka där igen. Men inte bara surrealistiskt såklart, utan underbart också. <3

En av alla MÅNGA bilder på den vackra vyn uppifrån altanen på tredje våningen. Det är så otroligt fin utsikt över havet, himlen,  de gröna slätterna och bergen. Fast på den här bilden ser man bara lite av fotbollsplanen och viken. ^^ Jag kommer såklart posta fler liknande fotografier.
Klarblå himmel
Bara en av alla fjärilsbilder jag tog under resan. Fotografead på i en lavendelrabatt. Fjärilar verkar älska lavendel, det är så gulligt. Jag vet tyvärr inte vad denna vackra heter, men den är så fiiiin och har stora vingar och seglar genom luften som en liten älva. *.* (Ja, jag gillar fjärilar väldigt mycket. ^.^)
Stunning view ^0^ <3
Observera att detta var i juni då jag precis frått min systemkamera, och att jag därför inte hade lärt mig att fotografera närbilder så bra. Och experimenterade lite och inte visste så mycket om bländartal och sådant jag vet nu.   Därav den bristande kvalitén. Men det blir lyckligtvis bättre och bättre, så tappa inte hoppet 🙂
Vacker men farligt taggig
Letandes efter nektar bland väldoftande lila växter. Jag älskar lavendel, och det gör humlor också.
Red wild roses
<3

Turanj Beach
Stranden I Turanj. En av mina favoritstränder ever.
Mina tankar och åsikter

Hej. Jag hade tänkt att skriva ett inlägg om vad som kretsade i mina tankar igår, men det föreföll sig naturligt att jag skrev det på Instagram istället, vilket betyder att det är på engelska. (Ett otroligt bra sätt att träna på språket och komunicera med människor). Fråga mig inte varför jag har blivit en flitig Instagramanvändare, jag som tidigare var en kritisk Instagrammotståndare. Det beror väl antagligen på någon inbyggd dragningskraft som manipulerar användarna, eller för den lite mer optimistiska; mångfalden av kreativa, talangfulla och inspirerande människor som delar med sig av sin konst och sina tankar. Jag följer nästan bara personer som delar mina intressen, vilket gör att min Instagram fylls av intressanta och relaterbara inlägg. Inte så konstigt att jag gillar det när det blir som en egen bubbla av saker jag tycker om och som intresserar mig. Känslan av att vara annorlunda försvinner när jag ser att det finns hur många andra som helst som besitter olika konstnärliga/reflekterande förmågor OCH är supertrevliga. Och smarta. Det finns fortfarande hopp för mänskligheten, för min generation. 😛 Förstås finns det mycket negativa saker där också, men det drabbas jag inte av då jag själv väljer vilka jag vill följa. Man måste fokusera på det positiva, annars skulle ingenting fungera.

En stund funderade jag  på att översätta  inlägget i fråga det till bloggen, men insåg sedan att det skulle ta för mycket tid, att jag faktiskt inte har tålamod, och att jag inte är tvungen eftersom min fritid inte är en engelskalektion. Mohaha.

Så jag tänker istället länka till inlägget med hopp om att någon som är intresserad eller har tillräckligt med energi för att läsa det, ska kolla in det!

Faktiskt handlar det om ett mycket sorgligt och tragiskt ämne och just nu tror jag att de flesta vet vad jag syftar på.

Det är fruktansvärt, surrealistiskt, hemskt, ofattbart, och hjärtskärande. R.I.P. Det är så sorgligt  och orättvist att alla orden försvinner.

Efter att mitt sinne fyllts av informationen och medlidande och rädsla var jag helt enkelt tvungen att uttrycka den sorgen som fanns inom mig igår på något sätt, för att få någonting sagt och samtidigt försöka få ur mig mina känslor. Det blev genom en liten text som följer här nedan:

Hi! I'm sorry I haven't been active here in a while. The reason is that it happened something with my phone, and I was unable to unlock it because the screen stopped working. 🙈 📲 But it fixed itself today after a secret treatment for 3 days! 👀 Now you know why I was inactive. And today we finally have "autumn break" . 🍁🍂 Yey, that means time to be creative! ✍🏽 📝🎨🎹 🌅Let's move to an another topic that's much more serious and sad. Yesterday it happened something very tragic here in Sweden. I got to know about it this morning, and I feel like there is no words to explain how terrible this is, or how the world can be a place filled with such sick people and ideologies that destroy lifes – because I don't understand the point with all this madness and hate. People should stick toghether in hard times, not fight against each other. Not kill innocent souls. We don't know exactly all the details or information yet, but a school in a city got attacked by a man who was dressed up as Darth Wader and the kids thought it was some kind of Halloween-joke. But then the man started attacking people with a sword or an another sharp wapen. And he killed two persons, one of them was a kid. Four people got hurt before the police came in and tried to break the chaos. They killed the man who did this surreal, horroble crime. I'm really emotional about this even if it wasn't that nearby the town where I live. Because this could happen anywhere! In my school! It's just so tragic and extremly sad and I hope something like this never happens again. 😔 This is very unusual here. But when it happens, it's commited that anything could happen, we're not special just because we have demovracy, it's still murderers and nazists out there and it scares me. I'm so sad for all that got affected by this especially the parents and relatives and friends to the victims. 🌹🌹🙏🏽 Spread love. ❤️ Peace ☮ not war. 🕊 Be kind. ☁️ 🌅❣ // Nina #photobyme #photography #landscape #sky #colors #night #beautiful #rip #sad #tragic #sweden #longcaption #news #no #😔 #RIP #trollhättan #detsomintefickhända

A photo posted by Nina 🌊 (@my.colorful.mind) on

<3

Nina

Mitt liv

Hej! Om någon fortfarande läser den här bloggen: nej, jag har inte glömt bort att blogga. Jag har bara haft så otroligt mycket att göra den senaste tiden, som vanligt! Det har varit en stor konsert på ett kulturhus, Spira, som jag har deltagit i, vilket krävde mycket förberedelse. Men det var otroligt kul och en fantastisk upplevelse. Sedan har jag också haft massa  läxor och prov och sådant. Busy life. Så, ja, that’s why, helt enkelt.

Jag ska fortsätta att skriva om Kroatien så fort jag får tid, såklart. Projektet är ej bortglömt, jag vill bara göra det så bra som möjligt. Och om någon skulle undra, eller har märkt att beskrivningen om mig under fotot är borta, så beror det på att jag kände att den var väldigt gammal och att jag skulle kunna göra stora förbättringar, därför tog jag bort den. Men jag ska förstås skriva en ny snarast.

Det har hänt massa spännande saker den senaste tiden, men det kan jag berätta senare. Och med det så vill jag önska er en:

trevlig kväll!

//Nin

“You’re the sky that I fell through” – tagen av mig förra veckan. Har uppdaterat bildgalleriet i sidokolumnen – ta en titt!
fotografi, Kroatien, Mitt bildgalleri, Resedagboken2015

Första kvällen på platsen där vi bodde i flera veckor, de lilla byn precis vid Dalmatiens kust, bara några kilometer från adriatiska havets grönblåa vågor, var fantastiskt vacker. Lägenheten ligger lite avskilt från centrum nära skogsklädda dalar men med utsikt över viken, och bortom dem bergen. Efter att ha spenderat två sommrar på där vet jag exakt hur det känns att stå på altanen och blicka ut mot oändligheten och se solen sakta sjunka över havet samtidigt som himlen färgas allt rödare. Jag har hundratals solnedgångsbilder därifrån, och varje kväll ser de olika ut. Ingen solnedgång liknar en annan. Första kvällen var en av de vackraste, för det var så stilla och inga moln syntes till.  En blek månskärva avtecknade sig mot himlen medan solen gick ner för att sedan försvinna bakom horisonten. Kvällarna där har en speciell plats i mitt hjärta. Det är så lugnt. Knappt några ljud. Stillhet. Och pastelliga färger i kontrast mot de vassa bergen. Jag saknar det så mycket.

~ <3

Ninas kamera Kroatien 2015 218

Ha en fin söndag!

Kram Nina

P.S Vi skulle inte kunnat önska oss ett bättre välkomnande än det vi fick av våra underbara hyresvärdar/grannar/vänner Ante och Nada. De är väldigt speciella människor som förgyllde tillvaron för oss och jag skulle vilja tacka dem för deras ständiga omtänksamhet, alla mysiga fikastunder och intressanta samtal tillsammans.

fotografi, Kroatien, Mina tankar och åsikter, Resedagboken2015

*MONOLOG FÖLJER NEDAN*

Ja. Då var det äntligen dags. Efter dagar, veckor månader som bara passerat förbi, ska jag slutligen påbörja mitt omtalade journalistiska bloggprojekt/min resedagbok om Kroatien 2015. Jag hoppas att ni har överseende med att det har tagit så lång tid att överhuvudtaget börja.

Det har helt enkelt bara varit några oerhört intensiva månader sedan skolan startade, så bloggen har tyvärr fått skjutas åt sidan, vilket förstås är otroligt synd – det kändes som att jag höll på att tappa intresset och längtan efter att få dela med mig av mina tankar, minnen, bilder och åsikter här, ja, jag upplevde att det som förut var viktigast bara blivit en parentes i mitt liv när vardagen sköljde över mig som en tidvattenvåg och läxorna blev många fler, och  mer högprioriterade än förut. Jag hoppas att jag lyckades uttrycka problemet (med bristande tid till att ägna mig åt saker jag tycker om) tillräckligt bra för att ni ska kunna förstå att jag aldrig ville vänta med att påbörja detta projekt. Faktum är att jag verkligen har sett fram emot det! Redan på själva resan pratade och planerade jag om hur jag skulle utforma den här resedagboken. Jag kom på att den ska bestå av så många inlägg som krävs, cirka 1 för varje dag beroende på hur många bilder det är. Syftet med dem ska inte bara vara att spara alla fantastiska minnen från Kroatien, utan också att låta de som jag känner i Kroatien ta del av min synvinkel på saker och ting, och även att andra som vill resa dit kan få tips om bra saker som stränder, städer och restauranger! Så från och med nu kommer jag blogga om allt som jag upplevde där, inkluderat tips, monologer, fotografier, historier och tankar!

Både personligt och informativt är min plan.

Detta kommer bli en utmaning, men samtidigt väldigt roligt. Det ska bli så underbart att bara dyka in alla bilder och i mina egna minnen och omformulera dem till ord så att de kan flyga ut i cyberspace och nå människor.

Innan jag börjar vill jag passa på att hälsa till mina bekanta i Zagreb/ Turanj, om ni läser det här: tack för att vi fick dela vår vistelse med er, ni är superfina och jag har inte glömt bort er. 🙂 <3

Så, vad finns det mer att säga? Let’s start! 

Det var den 23 juni några veckor in på sommarlovet. Jag var nybliven 14-åring och systemkameraägare och solen sken nästan varje dag, jag spenderade dagarna med att äta glass och sola på studsmattan. Livet var allmänt lugnt, och för varje dag som gick blev distansen från allt som heter stress och skola och krav allt större.

Vi hade glidit in i sommar-moodet och allt var bra… Men dagarna gick fort, och de fick de gärna göra, för det som räknades just då var att vi snart skulle iväg på en efterlängtad semester. Några dagar innan packade jag det viktigaste och tidigt på morgonen lämnade vi den lilla orten vi bor i  – och medan vi backade ut från garageuppfarten och vinkade hejdå till huset kände jag att jag inte skulle sakna något längre.

Inombords skrek det av äventyrslust och jag ville ut på vägarna så fort som möjligt – för det här vad det vi hade väntat på, resan  och friheten och den underbara bekymmerslösheten i att vara fri från tråkiga rutiner är priset för just de gråa, tråkigt upprepande dagarna som jag spenderade i en ännu gråare skola terminen ut medan jag flitigt pluggade och gick på friidrottsträningar i ösregn varje stressig måndag. 

Ja – friheten var väldigt välförtjänad! Jag hade beslutat mig för att ta det lugnt och slappna av den sommaren. Det gjorde jag ju också, därför blev den väldigt lyckad. 

Vi reste i typ en halvtimme ut på motorvägen och när vi stannade vid en bensinmack träffade vi på min bildlärare på Kulturskolan, gissa om alla blev förvånade?! Det var jättetrevligt att prata med dem en stund, men egentligen var det mest föräldrarna som utbytte meningar  medan jag och Kevin snaskade choklad och sjöng knasiga egenskrivna sånger om den utrotningshotade och sorgligt fula blob-fishen i baksätet. 

Resan fortsatte och fortsatte i timtal tills vi var ute på de skånska slätterna där vi fortsatte köra lite till… Men det är inte intressant att läsa om, och dessutom kommer jag knappt ihåg det, så vi spolar fram till det lite mer betydelsefulla:  efter att vi kämpat oss igenom trafiken i Helsingborg åkte vi tillslut ombord på färjan till Danmark.

Obs! De följande bilderna och alla andra bilder här på bloggen tillhör MIG, är tagna av mig och om någon vill kopiera dem, vänligen be om tillstånd. 

Hamnvy
Vy från hamnen
f
En välkänd staty högst upp på en stenpelare (tagen från färjan)
Tegelhuset som ser ut att vara från en film. Det ser liksom ut att ha ett sammanhang. Ser ni palmerna i bakgrunden? Något slags äventyrspark precis vid havet.
Oändlighet
En oändlig pir med nationaliteter. Det var vackert, tycker jag, att se alla flaggor stå uppradade ochblåsa i vinden och fortsätta i längre och längre bort. Som att: vi hör ihop! Solidaritet. (Det ironiska är att nu,  fem månader senare, är det allt annat än gemenskap i Europa. Vad jag tycker om det kräver minst ett eget inlägg för sig själv, för detta inlägget ska inte handla om politik. )
Det är stor skillnad på havet i Danmark och i Kroatien. Här är det grått, men där är det turkosblått.
Horisontlinje i en grå och blå värld
Flying
I’ll spread out my wings and fly
En vacker rastplats i Tyskland som vi även stannade på förra året. Det är så grönt och lummigt där, och en liten fridfull by ligger precis vid havet! Idylliskt.
En vacker rastplats i Tyskland som vi även stannade på förra året. Det är så grönt och lummigt där, åkrarna breder ut sig,  och en liten fridfull by ligger precis vid havet! Så otroligt idylliskt.
Resans första fiskmås seglar över oss och jag blir exalterad eftersom jag så gärn vill få en bra fiskmåsbild. men vad jag inte visste då var att jag skulle komma att ta mååånga fler... Men dem får ni se sedan.
Resans första fiskmås seglar över oss och jag blir exalterad eftersom jag så gärn vill få en bra fiskmåsbild. Men vad jag inte visste då var att jag skulle komma att ta mååånga fler… Men dem får ni se sedan. Förövrigt älskar jag fiskmåsar. Konstigt kanske, men de är vackra och blir så klassiskt fina på bild!

Not: vid den här tiden hade jag just lärt mig använda min nya kamera, och självklart är de nya bilderna som är tagna i början inte alls lika bra som de mot slutet när jag lärt mig mer, därav det lite sämre utseendet på dessa fotografier.

Silhoutthe
Silhoutthe
“Yey, we’re entering Austria!”
Österrrikes karaktäristiska skogsklädda berg.
Österrrikes karaktäristiska skogsklädda berg, foto taget från bilen.
So green
So green

Vi åkte genom vad som kändes som hundra tunnlar under de massiva bergen men tillslut kom vi ut i ljuset igen och efter att ha passerat tullen utan några problem såg vi denna trevliga syn, som bekräftade det slutigltiga målet:

Eu- skylten som talar om att vi kommit till CROATIA/HVRATSKA7KROATIEN! <3
Eu- skylten som talar om att vi kommit till CROATIA/HVRATSKA/KROATIEN! <3
Naturen och landskapet är ganska likt Österrikes, men jag tycker att det är vackrare med de mer kala, kantiga bergen och allt det blåa som ständigt omger en.
Naturen och landskapet är ganska likt Österrikes, men jag tycker att det är vackrare med de mer kala, kantiga bergen och allt det blåa som ständigt omger en.

Nu var vi ännu i norr av landet och det återstod många timmars resa innan vi skulle anlända till vår destination Turanj som ligger i Dalmatien. Det började bli kväll och jag var ganska trött efter en hel dags bilresa utan stopp. Efter ett tag stannade vi på en rastplats och åt och beundrade omgivningen och jag slogs av tanken att vi äntligen var i Kroatien igen. Sedan fortsatte vi i timtal på den slingriga motorvägen som omges av enorma men imponerande berg. Havet kom närmare, likaså kvällen. Men det mörknade långsamt och solnedgången visade upp sina magnifika färger först när vi anlänt till lägenheten och stod på altanen och blickade ut över havet. Det finns inte ord för att beskriva hur mycket jag älskar solnedgångarna där.Just där, på den platsen, omsvept i den speciella känslan. Det är så obeskrivligt vackert. Jag är så tacksam över alla de solnedgångarna jag fått uppleva där.

But to be continued…. Solnedgångsbilderna kommer i nästa inlägg.

<3

Hoppas ni gillade inledningen på resedagboken 2015!

Vänliga hälsningar,

Nina

Mitt bildgalleri

Hej! Igår var jag i stugan och passade såklart på att gå ut i skogen som omger själva trädgården, mitt ute på landet, och ta lite naturbilder.  Mest närbilder eftersom jag tycker att de blir förvånansvärt vackra  med den här kameran, och dessutom är otroligt kul att öva på att få till den perfekta bilden, med rätt skärpa och suddig bakgrund. Jag har lärt mig mycket om olika inställningar och funktioner under sommaren, jag älskar att expremintera med mörkare exponeringskompensation, ändra iso-tal, justera bländaren och växla mellan de olika lägena. Det är underbart! Alla ni som inte testat att fotografera för nöjes skull, testa, man blir fast! Fotografi börjar bli ett av mina stora intressen, men ännu är jag bara nybörjare förstås. 🙂

Att vara ute i naturen renar sinnet och tillför ny styrka. Det är något speciellt med naturen mitt i ingenstans långt bort från bullrande städer och trafik. Både jag och min bror tyckte att skogen liksom renar tankarna och får en att glömma allt det oviktiga. Igår skrev jag såhär: ” efter en dag i naturen bland gulnande löv, en klar himmel, tyst viskande stillhet som talar utan ord och en spegelblank sjö som reflekterar alla känslor har jag intagit tillräckligt mycket friskt syre för att sinnet ska klarna och tankarna förnyas och själen ändra färger” Det är precis så det känns. Något speciellt finns i luften sådana där klara, lite kyliga höstdagar. Därför är det bäst att fånga ögonblicken medan de fortfarande varar… För snart har de bleknat bort och är bara blott ett minne bland alla andra. Om ens det.

IMG_7497 IMG_7524 IMG_7525 IMG_7548 IMG_7550 IMG_7557 IMG_7574 IMG_7615IMG_7503 IMG_7511 IMG_7506 IMG_7518

IMG_7578

Mitt bildgalleri

I’m drowned in golden sunlight, as I’m nearly drowned in happiness
If we dissolve without a trace, would the real world even care? (From an Owl City song)
Imagination keep us alive  and without it, we would be like dead shadows who forgotten how to dream
Unsignificant
Alone
Our dreams is the most valuable thing that we have, and if we not protect them, they can be gone as fast as a dandelion in the wind
IMG_7456
I’m weightless and I feel like I can rise from the ground and fly away from everything that have ever hurt me
The world is full of unseen beauty
IMG_7490
Time runs by so fast that I can’t even blink without losing a second of my life I look back at my past and get surprised over how easy it is for something beautiful to disappear
We’re different from everybody else but when they realize our beauty, they want to be like us

// Nina