Mitt liv

Den här dagen har varit som en helt vanlig dag förutom att jag firat genom att äta jordgubbar och lyxig frukt. 🙂 Dessutom har jag tagit det extra lugnt och plockat blommor och bara uppskattat att ha sommarlov. Hoppas att ni har haft en mysig dag.

Somrig jordgubbe

Mina tankar och åsikter, Mitt liv

Hej! Nu, utan vidare utförliga inledingar, tänker jag presentera mina anteckningar, nedskrivna för 5 dagar sedan som sammanfattar hur min 14-årsdag var helt ur min synvinkel. Detta inlägget är alltså skrivet idag, anteckningarna är skrivna på min födelsedag. I alla fall, hoppas att ni uppskattar sammanfattningen! 🙂

14/6-15 Idag fyller jag år, woho! Jag skriver lite kortfattat nu eftersom det är sent på kvällen (kvällen, hehe, natten menar du väl?)… Det har varit en underbar dag tilllsammans med gulliga vänner och familj. Vi bakade jordgubbs- och godistårta, pratade, tecknade, var ute, flamsade runt och hade en trevlig eftermiddag och kväll hemma hos mig, vilket verkar ha fört oss närmare. Familjen sjöng sånger och sådant. Det uppskattas trots att man känner sig som ett litet barn i tillfällen som de. Men ändå, att vara med personer man gillar stärker en som person även om det låter lite klyschigt.  Jag tror att det är sant. I alla fall om man står fast vid sin åsikt och inte låter någon ändra på den.  Om jag ska ge mig in i mina djupa reflektioner kring att bli äldre kommer det utvecklas och ta typ 2 timmar och då är klockan ännu senare. Hehe. Därför nämner jag endast det allra viktigaste – presenterna! (Nej, jag skojar bara, jag är fullt medveten om att materiella saker är ganska oviktiga) MEN (motsägelsefullt) en splitterny, cool, mångfunktionell och snygg systemkamera av den näst senaste modellen Canon 700D går ju bara inte att motstå, eller hur?! 

Ja, jag mottog äntligen min högst efterlängtade kamera. Som jag har velat ha en sådan! Nu är jag lycklig ägare av en systemkamera och jag har inte riktigt förstått det än. WOW. Mitt intresse för att fotografera har jag haft så länge, och velat ha en sådan här kamera nästan lika länge, och nu får jag äntligen en, och möjligheterna är oändliga. Tänk vad vackra och proffsiga kort jag kommer att ta! Det finns SÅ mycket att lära sig och nästan obegränsat med olika funktioner gällande ljus och exponering och allt som jag inte kan mycket om men som jag VERKLIGEN ser fram emot att lära mig.  Det känns fantastiskt. Bästa presenten ever. Och när jag åker på resa ska jag öva mig i fotokonsten med den vackra naturen som motiv. Jag kommer fotografera allt jag ser, särskilt havet! Så nu, får jag be om att  introducera Nina – den blivande proffsfotografen! Även om det lär ta lång tid innan jag blir en sådan, förstås. Jag hoppas att det framgår hur nöjd jag är med dagen och hur tacksam jag är över allt just nu, 

Så nu är jag 14 år, den 14/ 6 2015 (= perfekt asymmetri enligt mig)

Godnatt. 

~ <3

Kram, 

Nina

Mina tankar och åsikter, Mitt liv

Hej! Sedan jag bloggade sist (vilket olyckligtvis var ganska länge sedan eftersom jag varit sjuk och sovit konstant i ungefär 1 dygn) har jag hunnit fylla år. Så nu är jag äntligen 14 år.

Hela våren har jag sagt i viktiga sammanhang attjag är 14 eftersom jag inte ville bli tagen som ett år yngre – men egentligen är det först nu som jag kan säga det som en hel sanning. Wheei!
Min födelsedag var den 14 juni, och jag tänkte berätta lite om tankar och känslor kring det genom att dela med mig av anteckningar jag skrev sent den 13:de samt en text från min födelsedag som innehåller mina vanliga reflektioner, lite poetiska formuleringar och såklart många lyckliga smileysar. En typiskt Nina-monolog med andra ord!  De anteckningarna publicerar jag imorgon.

Anledningen till att inlägget inte precis stämmer överens med datumet det skulle publicerats (alltså 13 juni) är jag inte hann då och väljer att göra det i efterhand, om någon skulle undra. Så här kommer de nedskrivna funderingarna jag hade när jag precis skulle fylla 14:

🔹🔻🔹🔻🔹🔻🔹🔻🔹🔻🔹🔻🔹🔻🔹🔻🔹🔻

Just nu, i skrivande stund (23:06) är det bara 54 minuter tills den här dagen övergår i en annan. Och inte vilken dag som helst, utan den dagen då jag föddes en sommarnatt för 13 år och 364 dagar och 23 timmar sedan. Imorgon fyller jag år och går därmed in i ett nytt kapitel i mitt liv, precis som den här dagen övergår i en annan. Det är med öppet sinne, styrka, nyvunnen självkänsla, trygghet och tilltro som jag vänder blad i mitt liv, men inte utan att komma ihåg alla de raderna som jag skrev själv i stunder av ensamhet och förvirring. Nej, ty alla de gråa och dunkla tillfällena i boken om mitt liv har slipat mig till den jag är idag och utgör än en viktig del av den jag definierar som jag.
Vilket är mycket. Att vända blad i livet när jag gäller att bara bli ett år äldre, är ingenting som man kan påverka eller styra över själv.

Människor blir äldre i takt med att deras erfarenheter ökar och gör dem klokare. Eller är det tvärtom?  Jag vet i alla fall att trots att det är en värld vi lever i som präglas av mysterium, olösta gåtor som omger oss och sveper oss in i sin dimma bara för att vi ska kunna hitta en väg ut, så finns det alltid val. 

Jag kan välja hur jag ska se på förändringar, även om det är en liten förändring som kan tyckas obetydlig när det inträffar så många saker varje dag. För alla har ett val. Du, jag. En del av min livsfilosofi är att sträva efter att se en potentiell möjlighet att utvecklas och bli kreativare, bättre, mer fulländad som människa, oavsett vad det gäller.

Det handlar om vår inställning, den formar hela våra liv även om vi kanske försöker tränga undan den och desperat fly från sanningen att det endast är vi själva som är kapabla att styra våra liv. Makten ligger trots allt i våra egna händer, och det är något jag verkligen har försökt att poängtera både för mig själv och mina närstående det här året.

Det beror på att jag har insett med mer än bara tankarna hur viktigt det är att fatta sina beslut själv och leva utefter dem. Göra sig själv till en självständig och mindre oberoende person. Inte en sådan med manisk kontroll, men i alla fall tillräckligt med makt för att kunna påverka sin egen tillvaro.

Med den här lilla krönikan, som lär blir den sista som trettonåring men inte på långa vägar den sista någonsin, vill jag säga till alla mina forna jag: Se så långt jag kommit!  Kolla, det blev som du ville tillslut! Du har all anledning att vara nöjd med dig själv!  Du behövde aldrig oroa dig, det blev bra!  Till den jag är nu vill jag säga: Jag är stolt över vad jag åstadkommit, faktiskt. Även om jag har oändligt med saker kvar att lära. Jag är snart 14 år, och vet du vad, jag kan göra vad jag vill i livet. Jag har planer, jag är motiverad, jag vill förändra. Jag kan förändra. Det har redan börjat, successivt, och det har gått i perioder. Men en sak känner jag mig säker på, och även om det är en känd metafor, djupt i hjärtat, att jag kommer fortsätta utvecklas, bli bättre och förändra hela mitt liv. Och att mina drömmar som jag burit på så länge men som under tider varit i skymundan bakom allt annat faktiskt kommer att gå i uppfyllelse – men en faktor som krävs är jag tar mitt individuella ansvar för mig själv, så att jag kan nå dit jag vill.

Drivkraft är mitt främsta vapen, och med den så kommer jag ta mig dit jag vill.  Och jag kommer ha i åtanke då och då, precis som jag har nu, att trots att jag förändras, så är jag fortfarande samma person.

Bara det, att den lilla skillnaden är att jag om exakt 23 minuter fyller 14 år.
~ ❤️

Här följer en liten lista med saker och ord som gör mig glad och som jag tänkte på just då och ibland tänker beskriver en del av mig själv:

“Have no fear for the future, feel love for the past but live in the now. ”
“Fight For Fairness”
“WakeUP4peace.”
“Hope is lightblue. ” 🔹
“Out on the verge of the rest of our lives tonight… 🎶”
Your heart has a lack of color… And we should have known tjat we grow up sooner than later.. #

synesthesia  Colorful dreams.
# purple
Spread out your wings and fly.  Everything is never as it seams.
# Owl city

Books
Poetry
Love Earth 🌍
WWF – harmony between human and nature 🐼
🐯 ❤️
” we all suffer but we recover just to discover life where we all are”  #beautifultimes

🔶🔷 orange and blue

SUMMER🌞
That’s how I became the sea 🌊
14/6

Universe Endless
#starry serenade
Angels
Free thoughts 😊
Philosophy 👓
Peace  ✌️

🔸🔸🔸 Hoppas ni får en bra helg!
// Nina

P.S ursäkta överflödet av emojis. D.S

Mitt liv

Igår fick jag sommarlov! Jag har nog inte riktigt fattat att jag är helt ledig nu. Jag har inte gjort något särskilt den här dagen, utan mest bara varit ute i solen, tagit det lugnt och ritat. Längre texter kommer imorgon, jag är rätt trött nu och tankarna behöver få vila. Jag ville bara visa att jag lever… Hehe.

I alla fall är det SÅ härligt med sommarlov. Jag fick mina betyg igår och är JÄTTENÖJD. Det här är det enda året då jag känt att jag kan vara nöjd med bokstäverna på pappret istället för att ha prestationsångest eller vara självkritisk över att någonting inte blev som jag ville.

Jag kan med glädje säga att jag är stolt över mina betyg och inte kunde gjort det bättre! Det här året speglade verkligen hur mycket energi jag lagt ner på skolarbetet för att nå de höga målen jag satt upp för mig själv. Igår hoppade jag av lycka för att jag dels faktiskt blev lite förvånad och dels för att mina mål blivit verklighet och jag insåg att man verkligen KAN bli bättre oavsett vad det gäller. Nästa mål är att ha A i allt i nian. Det är ett jättehögt mål, jag vet, men varför skulle det vara omöjligt? Det är ändå 2 år kvar och det är inte så att jag skäms över mina betyg. I höst börjar jag åttan.

Jag tycker att det är bra att ta skolan på allvar för att du visar man att man bryr sig om sin framtid och kämpar för att bli det man vill! Det kanske verkar nördigt för vissa, men jag kallar det ambitiöst – för världen BEHÖVER kunskap, kunskap är nyckeln till framgång! 😉

Men kom ihåg att betyg inte definierar dig som människa. Skolsystemet är egentligen lite komplicerat, särskilt när det gäller kunskapskrav och sådant. Betyg är inte allt. Men det är ändå ganska viktigt! Det är kul när arbete ger RESULTAT! Jag uppmanar er till att alltid göra ert bästa, för känslan när man lyckats är obeskrivlig – som om man fått något tillbaka.

Om ni undrar varför det här inlägget är lite mer osammanhängande, random och vimsigt än vad inläggen brukar vara, så men det  på att jag skriver i all hast, det är sent på kvällen, och helt ärligt erkänner att jag inte alltid har tid att formulera mig vackert och redigera även om jag skulle vilja att min blogg bara visade den sidan av mig.

För jag har många olika sidor. Varav vissa förstås är knäppare än andra. Och därför anser jag numera att det inte är något fel med att visa olika sorters sidor av sig själv. Jag kan till exempel referera till för några år sedan när bloggen var ny och jag formulerade mig onödigt poetiskt ibland, bara för att jag hade bestämt mig för att det var så jag var. Visst, jag är faktisk så. Men inte hela tiden. Verkligen inte. Då önskade jag att det var så. Men, det är det inte, och man måste lära sig acceptera de olika skiftningarna hos sig själv. Därför låter jag det här inlägget vara imperfekt bara för att visa och bevisa, att det är okej att vara ofulländad. Mina krav på mig själv är ofta alltför höga i förhållande till omgivningens krav. Det har jag märkt. Och jag kommer nog fortsätta att vara motiverad, gå min egen väg, men jag har likväl försökt minska ner tendensen hos mig att vara för perfektionistisk och ta saker på för stort allvar. (Det betyder inte att jag ger upp mina drömmar, utan att jag fokuserar på mer realisitiska saker just nu). I alla fall är detta ett ganska viktigt ämne som hänger ihop med till exempel betyg och skolan och det allmäna livet mer än vad många icke-insatta personer ofta tror. Därför är det much IMPORTANT att belysa det.

Det är äntligen sommar. Om knappt två dagar fyller jag 14 år och går in i ett nytt stadie i mitt liv. Just nu försöker jag bara leva i nuet.

“Have no fear for the future, feel love for the past but live in the now. “

~Nina

GLAD SOMMAR! 🌻❤️

KRAM!

Mitt liv

Igår fick jag sommarlov! Jag har nog inte riktigt fattat att jag är helt ledig nu. Jag har inte gjort något särskilt den här dagen, utan mest bara varit ute i solen, tagit det lugnt och ritat. Längre texter kommer imorgon, jag är rätt trött nu och tankarna behöver få vila. Jag ville bara visa att jag lever… Hehe.

I alla fall är det SÅ härligt med sommarlov. Jag fick mina betyg igår och är JÄTTENÖJD. Det här är det enda året då jag känt att jag kan vara nöjd med bokstäverna på pappret istället för att ha prestationsångest eller vara självkritisk över att någonting inte blev som jag ville.

Jag kan med glädje säga att jag är stolt över mina betyg och inte kunde gjort det bättre! Det här året speglade verkligen hur mycket energi jag lagt ner på skolarbetet för att nå de höga målen jag satt upp för mig själv. Igår hoppade jag av lycka för att jag dels faktiskt blev lite förvånad och dels för att mina mål blivit verklighet och jag insåg att man verkligen KAN bli bättre oavsett vad det gäller. Nästa mål är att ha A i allt i nian. Det är ett jättehögt mål, jag vet, men varför skulle det vara omöjligt? Det är ändå 2 år kvar och det är inte så att jag skäms över mina betyg. I höst börjar jag åttan.

Jag tycker att det är bra att ta skolan på allvar för att du visar man att man bryr sig om sin framtid och kämpar för att bli det man vill! Det kanske verkar nördigt för vissa, men jag kallar det ambitiöst – för världen BEHÖVER kunskap, kunskap är nyckeln till framgång! 😉

Men kom ihåg att betyg inte definierar dig som människa. Skolsystemet är egentligen lite komplicerat, särskilt när det gäller kunskapskrav och sådant. Betyg är inte allt. Men det är ändå ganska viktigt! Det är kul när arbete ger RESULTAT! Jag uppmanar er till att alltid göra ert bästa, för känslan när man lyckats är obeskrivlig – som om man fått något tillbaka.

Om ni undrar varför det här inlägget är lite mer osammanhängande, random och vimsigt än vad inläggen brukar vara, så men det  på att jag skriver i all hast, det är sent på kvällen, och helt ärligt erkänner att jag inte alltid har tid att formulera mig vackert och redigera även om jag skulle vilja att min blogg bara visade den sidan av mig.

För jag har många olika sidor. Varav vissa förstås är knäppare än andra. Och därför anser jag numera att det inte är något fel med att visa olika sorters sidor av sig själv. Jag kan till exempel referera till för några år sedan när bloggen var ny och jag formulerade mig onödigt poetiskt ibland, bara för att jag hade bestämt mig för att det var så jag var. Visst, jag är faktisk så. Men inte hela tiden. Verkligen inte. Då önskade jag att det var så. Men, det är det inte, och man måste lära sig acceptera de olika skiftningarna hos sig själv. Därför låter jag det här inlägget vara imperfekt bara för att visa och bevisa, att det är okej att vara ofulländad. Mina krav på mig själv är ofta alltför höga i förhållande till omgivningens krav. Det har jag märkt. Och jag kommer nog fortsätta att vara motiverad, gå min egen väg, men jag har likväl försökt minska ner tendensen hos mig att vara för perfektionistisk och ta saker på för stort allvar. (Det betyder inte att jag ger upp mina drömmar, utan att jag fokuserar på mer realisitiska saker just nu). I alla fall är detta ett ganska viktigt ämne som hänger ihop med till exempel betyg och skolan och det allmäna livet mer än vad många icke-insatta personer ofta tror. Därför är det much IMPORTANT att belysa det.

Det är äntligen sommar. Om knappt två dagar fyller jag 14 år och går in i ett nytt stadie i mitt liv. Just nu försöker jag bara leva i nuet.

“Have no fear for the future, feel love for the past but live in the now. “

~Nina

GLAD SOMMAR! 🌻❤️

KRAM!

Mitt liv

Jag börjar det här inlägget med att högtidligt tillkännage att detta är den näst sista dagen jag någonsin kommer att gå i sjuan. (Snyft snyft eller? Nej, absolut inte! Snarare jippieeeeeee!)

Och… jag är så exalterad!!! Jag behöver verkligen det här sommarlovet. Tänk vad underbart det kommer bli med fullkomlig frihet! SOMMAREN VÄNTAR!  Att gå i sjuan har vart lärorikt men också en plåga på vissa sätt som inte beror på studier eller läxor utan andra saker som jag inte orkar gå in på nu. Därför känns det JÄTTEBRA att lämna året bakom sig och blicka framåt istället! Hela jag är otålig och förväntansfull! ( Det är därför som den här texten är full av utropstecken, hehe.)

Förövrigt har den här dagen varit underbar. Jag bara säger att ALLTING blir mycket bättre och roligare tillsammans med en vän. Vänskap berikar livet och jag är så tacksam över det!!

Hejdå!!!

Ses imorgon då jag förhoppningsvis kan ha tis att skriva ett längre, mer utförligt och djupsinnigt inlägg! Det här blir så himla kort och liknar mest en dagboksanteckning… Haha. Idag har jag ändå pratat så mycket så att mitt ordförråd har tömts tillfälligt. Min hjärna behöver vila. Det har varit en lång, trevlig, aktiv och BRA dag full av skratt och knäpphet. Ja, visst är det idylliskt? 😀

There’s no worries.

Och några tankar och funderingar får jag ju spara tills imorgon! Mohahaha. I’m crazy and I know it.

Godnatt ~ <3

//Nina

P.S tagga skolavslutning!!!!! Måste bara skriva det igen, trots att budskapet säkerligen framgick tydligt)

😉 Om någon undrar så kan jag upplysa denne om att bilden är tagen igår av mig vid en vacker damm omgiven av blommor samt att fler sådana bilder kommer en annan gång.

image

Mina tankar och åsikter, Mitt liv

Hej! Idag har det känts som om tiden går fort. I vanliga fall brukar min upplevelse vara tvärtom. Att åren är ett evighetslångt liv. Men idag var det som om en väldigt behaglig insikt infann sig – snart är det sommarlov. Dagarna har gått så otroligt fort, de har bara ritats upp för att sedan suddas ut, och nu är livet ett blankt papper som jag kan fylla med det jag önskar.
Det var så länge som vi väntade, utan att riktigt leva i nuet. Jag ville bara att allting skulle vara över, att sommaren kunde komma någon gång så att jag fick känna mig fri. Men nu är allt annorlunda. Livet är vackert. Det finns inget att oroa sig för längre. Ingenting som skaver i hjärnan och som tynger hjärtat. Hela jag är bara en färgpalett med ljusa pastelltoner som vittnar om drömmar om solnedgångar, akvamarinblåa hav och sena kvällar.
All stress har äntligen försvunnit, jag har blivit starkare, det är så som jag skrev om innan – pusselbitarna i mig har funnit sin rätta plats. Idag kom jag på nig själv med att stressa upp mig för någonting för att sedan inse att det inte var nödvändigt. Det är just eftersom de tre återstående dagarna i skolan inte kräver någonting. Och för en gångs skull är jag glad över det. Förväntan ryms i mig, jag längtar, men inte så som förut. Nu kan jag vara här. Just nu. Och tänka att det är bra. Kraven lättar lite. Det är som om jag burit på en stor press hela våren, som äntligen håller på att släppa.
Jag är fri.
Och jag älskar det.
Och faktiskt är det bara tack vare mig.
Det är jag som styr över mina känslor och mina handlingar och tankar. Därför kan jag bara påverka dem. Och om man har kontroll över det, det är DÅ man uppnår saker. Och nu mina vänner, känner jag i hela mig, att en ny tid väntar, en tid utan tvekan, självömkan, tårar, ilska och negativitet. En ny, ljus epok i mitt liv, som innehåller kreativitet, självinsikt, hopp, intelligens, framtidstro, produktivitet… Ja, allt som får mitt liv att kännas komplett. Som när jag kan se mina känslor framför mig som färger och veta att jag är lycklig.
Snart är det skolavslutning, vi går bara imorgon och på onsdag. Tisdag är ledig! Och på torsdag kommer jag jubla av frihet och öppna kuvertet med betygen jag kämpat för. Sedan är det bara att ta det lugnt tills på söndag då jag fyller år. Jag vet vad som kommer hända… Men allt materiellt snack tar vi ett annat inlägg! Man tror inte att jag är så ytlig. Och det är jag inte egentligen. Fast kläder, stil och och sådant är grymt kul att prata om! Därför har jag tänkt på att skriva några lite mer utstickande inlägg som handlar om ytan istället för inuti. Om kläder jag vill ha till exempel. Som gulliga hoodies med pandor på inspirerade från den asiatiska pop-kulturen. Eller hårfärger. Detta kanske kommer lite random (oväntat) men jag skulle älska att ha regnbågsfärgat hår! Det är så himla gulligt. Jag vill slinga det och färga topparna i gult, lila, blått, orange och rött. Dock INTE hela håret, utan bara vissa slingor och i topparna. Egentligen gillar jag min mörkare bruna hårfärg. Men det skulle vara kul att variera. Jag har aldrig färgat håret… Så det skulle vara kul att testa. Vad tror ni?

Bildkälla: www.etsy.com
Bildkälla:
www.etsy.com

Fler bilder och utförligare information kommer i ett annat inlägg!
Nu blev det kanske lite osammanhängande på slutet. Hoppas ni har överseende med det. Det blir så med många tankar i huvudet.
Ha det bra!
Kram,
Nina

🙂

Mitt bildgalleri

Be your self
Strong

Fight

Smile to the world
Det här var dagens visdomsord by Nina! Bilderna är gjorda av mig i en fotoredigerings-app. Jag älskar citat. Vissa har jag kommit på själv, andra har jag läst. Det som är så bra är att de sätter ord på sådant man känner! Hoppas ni uppskattade dem. 😀
//Nina

Mitt liv

… Och det är att det här har varit en alldeles underbar dag! Det är helt otroligt. Allting känns fulländat. I mig själv. Alla pusselbitar har liksom fallit på plats. Äntligen. Idag känns allting så perfekt. Och jag önskar att det vore såhär hela tiden. Jag ska göra tillvaron såhär bra! Genom att vara mig själv, och le åt världen istället för att känna ilska mot den. För just nu är allting som det ska. Det finns inga dåliga sidor, inte just nu. Jag har tänkt tillräckligt mycket på dem ändå. Det är dags att börja tänka på det andra. Det positiva, ljusa, glada och vackra. För det finns runtomkring en bara man ser det. Och det krävdes lite mod och styrka för att våga se det. När man väl öppnar ögonen ser man allt ur ett helt nytt perspektiv. Världen är vacker. Och jag ska behålla den här nyfunna livsglädjen och glöden inom mig. För vad kan bli sämre nu? Allting kan bara bli bättre. Tack livet, jag känner mig inte arg, utan tacksam mot dig för att jag får allt det här.

<3

Beautiful world

Kram,
Ninis

Mina tankar och åsikter, Mitt liv, skolan, vardag

En tanke nådde just mig, och den var inte flyktig eller suddig som vissa andra som endast svischar förbi för att sedan vara borta. Den var klar. Skarp, för att jag kände kraften i tanken när den bar med sig en känsla värd att sätta ord på. Meningsfullhet. Så länge jag har gått i perioder där tillvaron verkar meningslös, som om jag bara väntat på att mitt liv ska ta fart så att jag verkligen kan leva och börja uppskatta nuet istället för att sträva framåt och befinna mig i en vagare verklighet.

Det är svårt att leva i nuet och samtidigt försöka tänka på framtiden, ta ansvar för sig själv och vara till glädje för sina medmänniskor. En av livets stora utmaningar. Vissa dagar har allt bara blivit för mycket. Jag har känt meningslöshet trots att jag gör meningsfulla saker. Kanske bara för att det är så mycket tid av ens liv som blir stulen, av saker som vill ha en under kontroll, medan man egentligen själv vill vara någon annanstans. Det kan göra mig extremt frustrerad. Det var en sådan dag idag.

VARFÖR går jag till skolan egentligen när jag inte lär mig något? Min inställning har alltid varit positiv, jag har alltid setts som den duktiga, och kraven blir högre från alla håll- men sorgligt nog i takt med att mitt sinne invaderas av meningslöshet. Det känns som att jag slösar min tid. VARFÖR, igen, går jag till en plats där det bara råder massa felaktiga hierarkier, grupptryck, ideal, dålig arbetsro, förvirring, bråk och stress? Jag ska vara ärlig. Det är inte motiverande eller inspirerande.

Jag måste gräva i mig själv för att hitta drivkraften som förut alltid var så påtaglig, som fick mig att flyga fast än det fanns saker som ville slita sönder mina vingar. VARFÖR? frågar jag mig igen och får upp flera olika anledningar i huvudet till varför jag upplever allting som jag gör, varför det är som det är, men inte blir jag mer tillfredsställd av det. Snarare tvärtom.

Jag vill inte leva på en enorm klocka där varje dag tickar iväg till ingen nytta. För det är så det känns just nu, och jag hoppas innerligt att det kommer bättre tider. Jag kritiserar inte enbart skolan, jag kritiserar samhället som skapat denna meningslöshet. Eller är det bara jag? Jag har aldrig varit en hatare. Tvärtom. Jag är ingen negativ person. Tvärtom. Jag brukar försvara systemen, som skolan, i mina texter. Och jag kritiserar ingen speciell person. Bara helheten. Varför har det då blivit såhär? Tider HAR förändras. Jag känner det så tydligt, dag för dag, hur jag skiftat och blivit någon annan, någon ny.

Den som jag var förr finns kvar därinne, men jag har upptagits av förändringen så mycket att varje dag också är som ett experiment för att se hur jag kommer att formas. Visst har jag också makt över mitt liv. Men ibland så känns det tvärtom. Det kanske verkligen är så, att den här tiden är förvirringens tid och att allting kommer falla på plats. Ibland har det verkligen gjort det, alla pusselbitar som utgör mig har varit så självklara, och då är jag lycklig. Jag tror att en del i utmaningen i att leva i nuet och vara tacksam för att man är just där, är att kunna se möjligheterna trots att det mesta känns omöjligt. Att göra det bästa av förutsättningarna man har just nu. Och tänka att även om jag inte är perfekt, så är jag någon, och jag är bra. Kanske hjälper det verkligen. Att inte leva i en värld fyll av önskningar och föreställningen om något annat, utan bara FINNAS till, försöka göra det bästa av det. Hur låter det? Jag har varit sådan, då allt var en tillvaro av lugn.

Nu är det inte så längre, och det känns som om jag är fångad i en orkan av så mycket och jag undrar lite desperat: hur ska jag ta mig ur? Det kanske var dramatiskt, men tankar blir mycket bättre med dramatiska förstärkningar. Ja, vad var egentligen meningen med den här monologen? Det var just att få ur mig mina tankar. Och ett sätt att komma närmare mina känslor. Det är något med skrivandet som öppnar mlg, som får mig att bli mjukare, verkligare och ärligare. Djupare, mer äkta. Inte lika ytlig. Det är en av anledningarna till varför skrivandet är så viktigt för mig. Man får inte bara tillfälle att uttrycka sina tankar, utan också att genom processen förstå sig själv lättare. Visst är det konstigt? Trots att vi människor alltid har med sig oss själva så är det sällan som vi analyserar våra tankar, låter dem höras och känslorna ta plats. Vi håller på att utvecklas till levande robotar. Men lever man verkligen då? Det spekuleras faktiskt om att människorna och robotarna kan bilda en ny population, att vi måste tvingas anpassa oss efter varandra. Och om de flesta redan är monotona känslolösa robotar, hur kommer det då se ut om hundra år? Ironiskt, eller hur?

Något annat som på sätt och vis hör till ämnet är musik. Det låter inte som om det passar in, men det var faktiskt utgångspunkten när jag helt oplanerat började skriva det här inlägget. Det slog mig hur viktigt musik är. Musik med dess rytm, melodier, underbara ljud och fantastiska och tankeväckande texter, är en livräddare. Den tillför mening i tomheten och sätter färg på en grå vardag. Musiken ger liv åt känslorna och inspirerar. Musik kan få en att vilja dansa, sjunga och skrika rakt ut av glädje. Det är för att musik är så meningsfullt. Faktiskt. Det är ren glädje. Jag har tänkt på det. Musik ger rytm till lkvet. Får en att relatera, längta, tro. Känna trygghet. Världen vore i inte densamma utan musik. Och med den meningen avslutar jag det här inlägget genom att knyta ihop det med den dystra början genom att i sin tur visa den här underbara  låten:

Hoppas att ni har det bra! Förresten var jag på Liseberg i måndags tillsammans med mina kompisar från Kulturskolan. Det var hur kul som helst! Jag berättar mer senare. 🙂

Kram,
Nina
P.S snart sommarlov… Jag längtar.   <3