Djur & natur, Glada minnen, Mitt bildgalleri, Mitt liv, Resor och äventyr, Skojigheter

Tillbaka från Nordens Ark – allting ur min synvinkel!

Det har gått 6 dagar sedan jag anlände hem igen efter att ha varit iväg på en av de mest inspirerande resorna i mitt liv. Känslorna var blandade när jag stod hemma i vardagsrummet igen. Har allting verkligen gått så fort? tänkte jag förbryllat, och undrade samtidigt hur knappt tre dagar kunde kännas som en hel livstid med så många nya erfarenheter, intressanta människor, upplevelser och saker jag aldrig sett tidigare. Men hemma var jag igen. Och mina intryck hade ännu inte sjunkit in riktigt. Det var som om mitt huvud var ett fotoalbum fullt av miljoner ögonblicksbilder, och mitt bland alla minnen kunde jag inte riktigt hitta mig själv.

Jag måste erkänna att jag fortfarande bär på den lite underliga känslan. Som om man är på två platser samtidigt. Jag är här, och mitt liv fortsätter, fullt av nya händelser. Samtidigt vill jag för alltid minnas hur det kändes att vara där, mitt i allting och ändå i sig själv. Långt borta men ändå så närvarande. Bland alla människor jag beundrar och respekterar, bland de fantastiska djuren jag fascineras av och älskar, bland kameror som filmar mig när jag pratar, mitt i medias centrum, och vid ett lugnt middagsbord omgivet av pratsamma WWF-människor och min mamma. Och när jag sluter ögonen kan jag komma ihåg precis hur allting kändes. När vi stod inne i järvhägnet, när jag var inne i tigerns territorium, när vargen bara var några meter ifrån oss och när jag såg en persisk leopard vandra bland klipporna. Jag kan minnas hur det kändes att ha en killing uppkrupen i knät, och hur det var att bli intervjuad i radio om mitt engagemang för djur och tigerhelgen som är priset för WWF-tävlingen jag vann. Ja, trots att jag faktiskt sitter här, befinner jag mig i två världar, och jag tror att intrycken fortfarande håller på att sjunka in.  Men jag känner på mig att minnena kommer finnas där, som små fåglar som flyger omkring och som man få att stanna i luften när man vill, och låta dem sjunga sina sånger för en,  Sångerna som är minnena, ännu ett kapitel ur historian om mitt liv.

Har du ingen aning om vad jag pratar om? I så fall behöver du inte undra. Det här är inledningen på berättelse om min helg som tigerskötare på bevarandeparken/ideella stiftelsen Nordens Ark I Bohuslän som arbetar för att säkra hotade arters framtid. Känner du fortfarande inte igen dig? I så fall, som en liten anknytning för att få bakgrundsinformation (vilket jag starkt rekommenderar för att förstå sammanhanget och även MIN vinkel på det hela) kan du läsa tidigare inlägg på de här länkarna:

  1. http://ninascreativemind.com/2015/02/07/livet-och-lovet/
  2.  http://ninascreativemind.com/2015/04/11/den-stora-dagen-narmar-sig/
  3. http://ninascreativemind.com/2015/04/17/tigerhelgen-here-we-come

 

Jag hade varit förväntansfull hela veckan, till och med på påsklovet, en tid full av  tankar, frågor och  funderingar men med dem,  positiv utveckling. Hur kommer det bli? Vad kommer jag egentligen få göra? Alla förväntningar upptog mig, och jag ville bara att det skulle bli fredag den 17 april.  Även om det kändes som om tiden ville retas och dra ut på sig så långt som möjligt, pyssla med annat istället för att bara fortsätta framåt, så stannade den slutligen vid 17 april. Den stora dagen var här! Jag och mamma, som var den vuxen som fått äran att följa med under tigerhelgen, reste till Göteborg. Efter en lång och ganska tråkig bussresa var vi äntligen framme i storstaden. Så länge sedan det var vi var här sist!  Att besöka en stad man inte befunnit sig i på flera år får en att reflektera över hur det var då. Jag tänkte på hur det kommer sig att jag är här igen och spelade upp mitt liv de senaste tre åren, det var som en filmrulle med jag som huvudperson.  Plötsligt kunde jag se varenda händelse tydligt och klart, och förstå hur det kommer sig att jag är den jag är nu. Anledningen till att jag skulle få göra den här resan. Varenda liten händelse som skett, och varenda åsikt och ideologi jag byggt upp i olika stunder av olika sinnesstämningar har gjort mig till den jag är nu. Och den jag var och blivit den jag är. Det var som att jag upplevde mitt koncept om att forma framtiden på riktigt. Det som jag så ofta skriver om. Ett bevis på att alla individer har makt över sitt eget liv.

Efter en stund i kylan på tågperrongen kom de två WWF-arbetarna som skulle göra mig sällskap och lära mig nya saker under helgen. Sandra och Katarina. Sandra har jag träffat två gånger förut, men det var först under de här dagarna som jag förstod henne djupare och lärde känna henne mer. Hon är biolog, extremt djurintresserad och allmänbildad. Efter många år inom djurparksbranschen är hon chefsredaktör för tidningen Panda Planet, WWF:s ungdomscommunity. Dessutom är hon duktig fotograf. Skarpsinnad och tvekar inte att säga sina åsikter. Det är beundransvärt. Sandra är, liksom alla de andra på WWF mycket intressant och inspirerande att prata med.

När vi ätit på centralstationen gick vi ut och blev upphämtade av WWF-Ola.  För att beskriva honom kortfattat, kan jag säga såhär:  intressant, mångkunnig, varmhjärtad, inspirerande, rolig och skicklig fotograf.  Han kallas för “tigerexperten” inom Världsnaturfonden och skriver artiklar i den större medlemstidningen WWF-Eko.  Nästan hela vägen till den småskaliga orten Hunnebostrand, där Nordens Ark ligger,  berättade han om sin resa till Indien som han nyligen hemkommit ifrån.   Efter cirka 90 minuter  svängde vi in på uppfarten och innan dess hade vi passerat flera skyltar som vittnade om vart vi var på väg. Spänningen steg, för snart skulle vi vara där, och jag visste inom mig på något oförklarligt sätt att det skulle bli den eskalerande händelsen till något som skulle bli stort. Eller början på något stort…

Så här såg det ut i rondellen - ett jättelikt fotografi föreställande mindre panda, som heter röd panda på engelska. Senare fick jag  se den i verkligheten. Men just då var ett foto tillräckligt för att få mig uppspelt.
Så här såg det ut i rondellen – ett jättelikt fotografi föreställande mindre panda, som heter röd panda på engelska. Senare fick jag se den i verkligheten. Men just då var ett foto tillräckligt för att få mig uppspelt.
Jag hoppas att fotot ska berätta allt - inom kort var vi framme på Nordens Ark!
Jag hoppas att den här illustrationen ska berätta allt – inom kort var vi framme på Nordens Ark!

Parken ligger på ett helt idylliskt ställe som man bara tror ska finnas med i resebroschyrer för naturnära platser. Men det var inte ett foto taget ur en tidning, det var verklighet. För runt om de röda husen som var parkens hotell öppnade sig vidsträckta slätter och fjordar. Sjön skymtade längre bort och grönskan spirade. Det slog mig att våren kommit mycket längre här. Trädens gröna knoppar hade börjat slå ut, och solen tittade fram bakom ett moln. Det var som att den ville välkomna oss med värme. För resten av helgen var det strålande väder. Jag kände djup längtan till att vilja bo på en plats som den, omgiven av natur. Det var verkligen magiskt.

En glimt av landskapet. Bildkvalitén är inte så bra  på grund av att den är tagen med en vanlig mobilkamera. Men jag kan utlova skarpare foton inom kort, i alla fall den här veckan då Sandra ska skicka foton hon har tagit. Ola, som är skicklig på kort, ska också mejla bilder och jag har fått tillstånd att lägga ut dem.
En glimt av landskapet. Grönt, små röda stugor utplacerade, mäktiga träd som bildar en allé. Dalar bortom vägen. Hur kan man inte vilja ha den  vyn inom räckhåll? Bildkvalitén är inte så bra på grund av att den är tagen med en vanlig mobilkamera. Men jag kan utlova skarpare foton inom kort, i alla fall den här veckan då Sandra ska skicka foton hon har tagit på djuren och mig enoch annat. Ola, som är skicklig på kort, ska också mejla bilder och jag har fått tillstånd att lägga ut dem.  Då kommer förmodligen nya inlägg med bara bilderna och beskrivningar.  

Nästan direkt efter att vi anlänt till bevarandeparken besökte vi den gamla gula herrgården som ligger uppe på en grön sluttning lite ovanför de andra röda byggnaderna. Efter den långa resan var alla sugna på fika och i huset som stod kvar från 1600-talet satte vi oss tillrätta i en stor öppen sal med många stolar. Innan dess hade jag träffat Claes som jobbar på Nordens Ark och är mycket kunnig inom djur och natur. Han välkomnade oss och jag kände en speciell känsla av tillhörighet för att jag nu var en i “det miljömedvetna gänget”, om man kan uttrycka det så. I alla fall var det underbart att få bli sedd på det sättet. Som om jag äntligen hamnat rätt.

Jag förstod senare att alla inom de här kretsarna känner varandra och har koll på nästan varenda person som jobbar inom antingen djurparks, foto, media eller bevarande-branschen. Det var fascinerande.  Känslan av gemenskap växte för varje stund. Jag blev behandlad precis som en gammal vän någon inte träffat på mycket lång tid, trots att det var första gången jag träffade de allra flesta.  Så det var nog ingen tvekan om att vi blev inbjudna till herrgården som är flera år gammal (och sägs bära på kusliga spökhistorier där andar och själar från det förflutna virvlar runt i gångarna. ) Att det kanske spökade i huset märktes inte när jag var där. Ljuset flödade in genom de stora fönsterna och jag blev välkomnad av en tjej vars sprudlande positivitet och energi gjorde mig pigg. Det var som en helt egen värld och alla var så inspirerande att prata med.

Claes, som jobbat på parken i många år och vart ute och rest och filmat i världen,  gav oss den exklusiva och fantastiska förmånen att låta oss i sällskapet bli en av de första att beskåda han och hans medarbetares nya  kortfilm som var en naturdokumentär. Den var filmad i Namibias vackra ökenlandskap och vi som tittare fick chansen att öka vår förståelse för hur djuren överlever i de kargaste vildaste landskapen där det inte finns vatten. Skalbaggar, ödlor och giraffer är några av de djur som är utrustade med fantastiska egenskaper för att lyckas överleva mot alla odds.  Filmen var väldigt vackert gjord.  När den var slut och vi fikat klart stormade plötsligt några in i rummet. Det var Tom Svensson och en journalist från GöteborgsPosten, GP.  Jag hade redan innan blivit informerad om att media blivit intresserade om att skriva om tigerhelgen i ett reportage efter att de läst WWF:s pressmeddelande.   Redan innan själva dagen hade jag blivit intervjuad i JönköpingsPosten och i radio, så jag visste ungefär vad som väntade mig då jag hade tackat ja till att bjuda in media *. Men när tidningen kom blev jag ändå förvånad på något sätt, för det känns som att varje gång är en ny gång trots att jag nu blivit intervjuad ganska många tillfällen om olika saker. Men det var roligt förstås! Det blev en ganska lång pratstund och när man väl kommit in i samtalet flyter det på och känns naturligt. Jag kan nog påstå att jag trivs med att då och då få stå i medias rampljus. Det är inte så att jag söker efter uppmärksamhet för mig som enskild individ och jag skulle varit lite tveksam om det handlade enbart om mig som person – men i de här sammanhangen upplever jag det som att WWF:s arbete och det som vi tillsammans kämpar för står i fokus. Jag däremot är “bara” en ambassadör för det, någon som ska hjälpa till att sprida medvetande och upplysa människor om hur viktiga de här frågorna är. Det är lite av min synvinkel på saken. Men det innebär inte att jag inte uppskattar att stå i fokus. Det handlar ju ändå till viss del om mig som person. Därför hoppas jag kunna inspirera andra.

Den andra som jag träffade för första gången var Tom Svensson. Han är en extremt skicklig naturfotograf som även jobbar på Nordens Ark. Han har tagit i princip alla foton som hänger uppsatta som tavlor på hotellet och mer därtill. Allt eftersom jag lärde känna honom mer förstod jag att han är en ytterst ovanlig och intressant människa på ett väldigt positivt sätt.  Tom var med oss i gruppen hela den återstående fredagen och nästan hela lördagen.

Sedan började det verkliga äventyret – vi gick en tur i parken, och det kanske inte låter särskilt spännande, men det var en av de roligaste sakerna jag gjort på länge.  Först gick vi till tigrarna. Det är svårt att beskriva hur det verkligen var där. Det var som om tigrarna var omslutna i en speciell atmosfär där de levde i fred och även om jag såg dem på riktigt var det svårt att  fatta, just då, just där, att jag verkligen var på samma plats som en tiger. Den som var i mest fokus då var den stora hanen. En av de tre tigrarna. Han vandrade omkring i det enorma tigerhägnet som för att visa upp sig. Det var en alldeles äkta catwalk. Han gick fram och tillbaka utmed stängslet och sedan gick han och la sig på taket till  en liten koja och började rengöra sin päls. Det var så vackert att se. Tigern var fruktansvärt mäktig och stor, men han rörde sig precis som en tamkatt. Man såg alla detaljer så noga. Pälsen, som är så åtråvärd. Det var då jag på riktigt kände hur synd det är att detta djur ska få offra sitt liv för den vackra pälsen den bär. Men samtidigt var jag lugn, för tigrarna här kommer inte till skada. Deras livsstil försöker efterliknas hur släktingarna i det vilda lever. Stora utrymmen, mycket mark, träd, buskar. Det är som om de vore helt fria. De verkade faktiskt trivas utmärkt och det gladde mig. Jag var exalterad men ändå så lugn på något sätt. Som att det fanns allvar i ögonblicken. Lite diffust och abstrakt, var  det att få se tigrarna.

Tigern blickar ut

Ståtlig uppsyn

Tired tiger

Betraktar tigern

Tigerbild 5

Underexponerad

Amurtiger

 

Människa och tiger i samma bild - här står jag  på den långa bryggan som leder uppåt mot bergen och möjliggör att ha utsikt över tigerhägnet. I bakgrunden syns tigern. Jag tycker att det var ett otroligt ögonblick. Jag och tigern i samma bild. Denär på avstånd, men jag hade hela tiden en känsla av att den var medveten om att vi var där.
Människa och tiger i samma bild – här står jag på den långa bryggan som leder uppåt mot bergen och möjliggör att ha utsikt över tigerhägnet. I bakgrunden syns tigern. Jag tycker att det var ett otroligt ögonblick. Jag och tigern i samma bild. Den är på avstånd, vilandes på taket.  Trots att den är längre bort hade jag en känsla av att tigern iakttog oss. Den visste om att vi fanns.  Jag tycker att den här bilden är väldigt symbolisk. Och inte på det här sättet som säger: “kolla vad cool jag är som poserar framför en tiger!” Nej, i i så fall skulle det liknas vid djurplågeri där människor tar kort med plågade djur på marknader  som tjänar pengar på djurs lidande. Jag vill inte att ni ska missförstå bilden på det sättet.  Den här tigern har det bra, och jag bara finns där. Det är därför jag gillar fotot, det är inte uppstyrt, bara ett fångat ögonblick. Och budskapet är att människor och djur kan leva i harmoni med varandra. För tigern är friare än vad den någonsin skulle ha varit på en marknad någonstans, den är trygg. Och jag är en människa som vill att tigrarna ska få finnas kvar för all  framtid. Namnet “Nina Tigerräddaren” som blivit nästan mitt andra namn inom WWF, särskilt på deras community Panda Planet, skulle  kunna illustreras av den här bilden. Vad tycker ni?

Senare gick vi vidare uppför bryggan som fortsatte längre in i skogen där stigar sträckte ut sig till de olika djuren. Vi såg de sagolikt vackra amurleoparderna och snöleoparderna. På lördagen besökte vi dem igen och då vandrade snöleoparden fram och tillbaka mitt framför glaset så att vi kunde se den på nära håll. De är verkligen ståtliga varelser.

Amurleopard

Sovande snöleopard

Snöleopard i rörelse

Snöleopard

I snöleopardens blick

Cat eye

Efter de magnifika leoparderna gick vi vidare till pallaskatten. Det är en liten trädlevande filur med ovanligt sur uppsyn som enligt de flesta är söt och ful på samma gång. Min personliga åsikt är att den är  väldigt charmig på sitt eget tokiga vis. Liten, fluffig och uppkrupen på en klippa med blängande ögon. Underbar!

Pallaskatt

Sedan gick vi vidare förbi ugglorna. De var som tagna ur en Harry Potter-film. Särskilt den vackra fjällugglan med snövita fjädrar och gula klara ögon. Tyvärr fick jag ingen bra bild på den, men lappugglan var lättare att fotografera. Jag önskar att jag kunde exponera bort stängslet som finns där, men det kan jag inte så det får ni bortse ifrån.

Lappugglan

 

Lappuggla 2

Efter ugglorna passerade vi någon slags hjort som levde i bergen och har skruvformade horn och i slutet av vår vandring kom vi fram till den mindre pandans hägn. Djuret heter red panda på engelska och kallas även kattbjörn men det egentliga namnet är mindre panda. Den är släkting till den kinesiska jättepandan och lever bara i södra Himalaya. Dess föda är bambuskott och den är en suverän trädklättrare, vilket jag direkt märkte. När vi kom dit första gången satt pandorna ihoprullade hgst upp i trädkronorna! De är väldigt gulliga djur som ser ut att vara från någon tecknad film. Helt otroliga är de.

Tigerhelgen Nordens Ark apr (137)

Red panda

Kattbjörnen <3

Vi hann se ett djur till innan vi anlände till hotellet, åt middag och pratade i flera timmar och sedan  gick och la oss sent på kvällen med många intryck och upplevelser snurrande i sinnet. Det hade varit en lång och underbar dag. Det visste jag. Och det vet jag. 17 april kommer jag minnas hela mitt liv.

Men det kom en dag efter det också. Tigerdagen. Vad som hände då är en annan historia. Det här inlägget har redan blivit så långt att jag bestämmer mig för att dela upp berättelsen i flera inlägg. Nästa har jag tänkt ska vara  fyllt med bilder från hela dagen och bara några få textrader. Det mesta har jag redan berättat här. Jag har, känns det som, tusentals bilder på tigrar som jag längtar efter att få visa för er. När jag har tid publiceras det utlovade inlägget om Den stora dagen, Tigerdagen.

Allt jag kan göra nu är att tacka dig för att du har läst hela det här inlägget och hoppas att mina tankar, bilder och texter har varit till nöje för dig och givit dig en inblick i min värld.

Ha det bra!

Vänligen,

Nina

<3

 

P.S  För er som har kanske har väntat en hel vecka på att jag skulle skriva ett blogginlägg – så vill jag nämna att jag har haft fullt upp och inte kunnat ta tid till att skriva förrän nu. Dock har jag planerat det här inlägget rätt länge.  Att framställa något som förhoppningsvis ska lämna spår av något bra kan ta sin tid. Jag uppskattar ert tålamod och hoppas att ni kommer fortsätta läsa bloggen. Till er som möjligtvis har hittat hit tack vare länkar i tidningen – det skulle vara fantastisk att ha er som läsare!

Jag vill också ägna en speciell hälsning till alla de personer jag träffade varav vissa nämns i texten. Det var ett privilegium att få lära känna er och jag är tacksam över det. Keep up the good work, allihopa.

* Länklista till artiklar  jag varit med i ang. det här:

 

Mina tankar och åsikter, Mitt bildgalleri, Mitt liv

Hej!Nina

Just nu sitter jag i en buss som kör fram i full fart på vägen. Skog svischar förbi på båda sidorna och det är mitt på morgonen, precis i den tiden jag annars skulle haft vanliga lektioner i skolan. Men inte idag. För idag, den 17 april på den alldeles speciella dagen, är jag på väg mot något som jag tror kommer bli det största, mest minnesvärda äventyret. Om ni har läst mina senaste inlägg förstår ni säkert vad jag syftar på. Tigerhelgen!

Idag är jag påväg mot Göteborg, Bohuslän, där djurparken Nordens Ark ligger. Den här dagen är avsedd för resan och ankomsten dit, men imorgon ska jag få vara tigerskötare på  Nordens Ark och se andra djur. Hela helgen ska jag tillbringa bland djuren, en fantastisk vinst för WWF-tävlingen jag vann och dessutom något som kan inspirera andra att engagera sig i djurfrågor och öka mitt intresse ytterligare! Detär liksom nu jag inser att jag faktiskt kommer se världens mäktigaste kattdjur på nära håll, som så länge funnits i mitt hjärta och som jag alltid älskat. Det är är den stora dagen, som äntligen har kommit efter flera veckor av längtan! Det ska bli så fantastisk. Faktiskt är det ännu ett kapitel i mitt liv där handlingen kretsar kring utrotningshotade djur och WWF. Pressmeddelandet ( (http://www.wwf.se/press/pressrum/pressmeddelanden/1593293-nina-frn-smland-vann-wwf-tvling-och-blir-tigersktare-fr-en-dag) som biologen WWF-Sandra skrev om mig och vinsten lockade media – och de senaste dagarna har jag varit med på 2 intervjuer.  Nu har en artikel publicerats i JönköpingsPosten, och igår direktsändes en intervju med mig i radio! Det var lite nervöst faktiskt men jag är väldigt nöjd med det jag fick sagt. 🙂 Jag tänker också att det inte bara handlar om mig utan om att uppmärksamma de viktiga frågorna och att sprida kunskap! Därför har media en väldigt viktig roll. Men man kan inte bortse ifrån glädjen i att få uppmärksamhet, det är alltid kul att vara med i artiklar som handlar om något man brinner för!

Läs artikeln här:

http://www.jonkopingsposten.se/artikel/39161/nina-blir-tigerskotare-for-en-dag eller gå in på JP och gå till Vaggerydssidan!

Och när vi köpte tidningen på stationen hade de även publicerat den i pappersversion också. Det gjorde mig väldigt glad för att jag förmodar att det är många som läser den tidningen och får veta om det. 😀

Nu kanske det dröjer ett par dagar tills jag skriver igen, men när jag är hemma igen och har kameran full med tigerbilder kommer jag definitivt lägga upp ett inlägg med bara foton och text från djurparken.

En annan sak som jag tycker att man ska belysa är att Nordens Arks tigrar inte bara finns där som ett attraktion för att locka besökare, utan för  att BEVARA  själva arten av de hotade amurtigrarna. Det är viktigt att känna till. Att det handlar om att rädda tigrarna, inte hålla dem fångna.

Vi ses! Ha det toppen!

KRAM

Nina

Teckningar och målningar

Abstrakta teckningar

Hej!

Just nu är jag för trött för att börja med något nytt att skriva om (som noveller jag ska skriva klart men inte har gjort p.g.a att jag har prioriterat att skriva på andra sätt och göra andra saker) och det är anledningen till att jag nu istället presenterar några av mina abstrakta  och expressionistiska konstverk gjorda i det enkla men roliga programmet Paint. (Det klassiska målarprogrammet på datorn)

När jag bläddrade igenom mitt album med bilder idag förvånades jag över hur många och intressanta teckningar jag för länge sedan gjort. De hade jag helt glömt bort tills idag, och därför tänkte jag att det skulle vara kul att dela med mig av dem till er! Vissa skapades för flera år sedan och andra lite mer nyligen, men de har alla någonting gemensamt, och det är teckningarna är bilder ur min färgglada tankevärld. Jag ser det mesta i färger, även känslor, och det är därför som jag har avbildat känslor som de färgerna jag “ser” de specifika känslorna i. Några av bilderna minns jag inte ens upphovet till, men det är kul att kolla på dem nu i efterhand. Hoppas ni gillar dem!

Taggig mosaik
Taggig mosaik
Färgglatt trassel
Färgglatt trassel
Anything with power
Something with power
Dimma
Dimma
DRÖMMAR
DRÖMMAR
GLÄDJE
GLÄDJE
KÄRLEK
KÄRLEK
Landet i rymden
Landet i rymden
Give something
Give something
Liv
Liv
The life keep going
Livet fortsätter
Never give up
Never give up
Det sista hoppet
Det sista hoppet
The life keep going
The life keep going
Stenen
Stenen
COLORS
COLORS
Världen i rymden
Världen i rymden
Världen har försänkts i svart olja och har bytt plats med en stjärnhimmel utan stjärnor. Universum är inte kapabel att hjälpa Jorden längre, den har redan gjort allt.
Världen har försänkts i svart olja och har bytt plats med en stjärnhimmel utan stjärnor. Universum är inte kapabel att hjälpa Jorden längre, det har redan gjort allt.

Det var allt för idag! Nu har skolan börjat igen och det känns helt okej, men den här veckan blir kortare än vanligt eftersom jag åker på fredag, så jag ska få vara ledig hela dagen avseende resan till Nordens Ark. Bara 4 dagar kvar tills jag ska få vara tigerskötare! Idag skickade WWF ett utkast till en pressrelease de ska gör om nyheten, så kan tidningar komma dit om de finner ämnet intressant. 🙂 Jag blir alltid på bra humör med sådana här inspirerade saker i tankarna. <3 Hoppas att ni också mår bra!

KRAM

Nina

Mitt liv

Den stora dagen närmar sig

Hej!

Idag är det 6 dagar kvar tills jag avreser mot Göteborg och djurparken Nordens Ark tillsammans med min mamma och några från WWF för att tillbringa en spännande och lärorik helg i sällskap med djuren, och framförallt, TIGRARNA där! Resan till den fantastiska djurparken är mitt pris för att jag vann Panda Planets tävling som handlade om att ge bästa möjliga förslag i text, bild eller foto på hur man ska stoppa den illegala djurhandeln, tjuvjakten och därmed behålla de få vilda tigrarna i världen vid liv. Jag kommer att få vara “tigerranger för en dag”  och se flera andra arter de har där, vilket jag tycker verkar väldigt häftigt och säkerligen speciellt, då tigrar bara har funnits på distans i min fantasi och i min tankar. Men snart kommer jag att få vara nära. Tänk att stå öga mot öga med världens största kattdjur. En riktig dröm.

Det är bland annat därför jag kallar 17 april för den stora dagen. För att det är något som jag tror kommer utveckla mig som person och dessutom kommer att belysa den  viktiga frågan och förhoppningsvis få fler att bli medvetna om vad de kan göra för att förändra. Det handlar inte bara mig och att det är ett pris för texten som jag skrev med mina idéer, utan en del av syftet är att sprida kunskap. Då känns det som om man gör något bra också, något som främjar en positiv sak. Jag är bara en liten, liten del i arbetet med att behålla den biologiska mångfalden och rädda hotade arter, men att jag kommer att få se tigrar på nära håll och vara bland dem är en bra början på något som jag tror kommer bli ett livslångt engagemang. Jag vill ju fortsätta jobba med det här i framtiden!

Tigrar

Som ni säkert förstår ser jag fram emot den här resan VÄLDIGT mycket och tror att det kommer bli en mycket minnesvärd upplevelse. Faktiskt har jag haft det i bakhuvet hela veckan, och känt mig tacksam för att jag får den här chansen.  Om ni är intresserade kan ni gärna kan läsa mer om tigertävlingen och mina tankar kring den i det här inlägget som jag skrev förra lovet.   http://ninascreativemind.com/2015/02/07/livet-och-lovet/    

Eller så letar du i arkiven eller kategorierna där jag skriver om min kärlek till djuren och andra äventyr jag har varit med om i samband med WWF! (Dock är inläggen ganska gamla och mitt språk kan vara annorlunda)

Nu är det inte lång tid kvar, och tills dess ska jag fortsätta njuta av livet i allmänhet, som ofta är mycket ljusare än vad det verkar. För det är ju ändå man själv som bestämmer över sitt liv, och jag har bestämt mig för att från och med idag ska jag se saker positivare än förut, då en ny period i mitt liv ska inledas och faktiskt har inletts: den glada tiden, där jag alltid ska försöka vara den bästa versionen av mig själv, oavsett situation. Vad tjänar det till att vara fångad i ensamhet och självömkan och gråhet när det finns så mycket som man kan se, så många möjligheter som bara väntar på dig? Det kan låta klyschigt, men det ligger en sanning i orden. Oro är bara onödigt, så ha det bra och var medveten om hur värdefull du är och allt du kan göra med ditt liv – för det kommer löna sig!

Kram,

Nina

Musik

Hej! Jag skulle vilja dela med mig av en låt som jag tycker är bra, intressant och öppnar för nya frågor och funderingar. I musikvideon så är det flera lösa trådar som tittaren för knyta ihop själv. Låten i sig  har en ganska svårtolkad text som jag både förstår och inte förstår men älskar! Jag har haft den här låten i huvudet väldigt länge nu sedan jag lyssnade på den för ett tag sedan. Och ja… Det är en till Owl City-låt! (Fast med en rappare som heter Shawn Crystopher) Jag är medveten om att alla inte har samma musiksmak och kanske inte alls uppskattar de låtar som jag gör, men det gör inte världen sämre att sprida positiva saker som man själv blir glad av!

😀

//Nina

Dikter

Fågelsången

Det första jag tänkte på när jag vaknade idag var fågelsången. Jag låg kvar en stund och bara lyssnade, för det var som om våren inte längre var ett löfte, utan en sanning. Just då. Sången vittnar om att det finns en sommar, och att det inte är länge kvar. Fågelsången gör mig så lycklig, den får mig att känna: allting är möjligt, det finns ingenting att oroa sig för. Ingenting.

Nu på kvällen med fönstret öppet hör jag det igen. Oavbrutet.  Jag satt och spelade piano men fåglarna överröstade mig, så jag satt och lyssnade igen medan jag skrev en dikt som försökte fånga den där känslan, som egentligen inga ord kan beskriva.

Fågelsången
Våren spirar i mig
Jag vill lyssna på fågelsången
medan den ännu finns
Tonerna bär med sig en känsla av sommar
april maj juni
Snart är vi där
Lyckan fångad i mitt hjärta
Just nu
Luft jag andas
Fåglar jag hör
De fanns inom mig då
Känslan av frihet och hopp
Gröna klöver på en gräsmatta
Med samma fågeltoner som sjunger ikapp
och väcker färger
Och trots att tider förändras
Är det samma fågelsång,
samma solnedgång
och samma jag

<3

Illustration gjord av mig i Paint. Gjord på ett medvetet lite barnsligt, roligt, färgglatt tecknat sätt. :)
Illustration gjord av mig i Paint. Gjord på ett medvetet lite barnsligt, roligt, färgglatt tecknat sätt. 🙂 Klicka på bilden så blir den större. 

Nina

Mitt liv, Teckningar och målningar

Jättepandan i bambuskogens gröna vrå
Den här målningen gjorde jag för några dagar sedan. Namnet är "I bambuskogens  gröna vrå"  Det är någonting väldigt tilldragande med pandor som gör att jag verkligen tycker om att teckna eller måla dem.  Jättepandor är fantastiskt fina djur som är utrotningshotade, men som nu blir fler i Kina. Den här målningen, som är gjord i vattenfärg, kan ses som en hyllning till världens få men unika pandor. ~ <3
Den här målningen gjorde jag för några dagar sedan. Namnet är “I bambuskogens gröna vrå”.  Det är någonting väldigt tilldragande med pandor som gör att jag verkligen tycker om att teckna eller måla dem. Jättepandor är fantastiskt fina djur som är utrotningshotade, men som nu blir fler i Kina. Den här målningen, som är gjord i vattenfärg, kan ses som en hyllning till världens få men unika pandor.
~ <3

Hoppas ni får en trevlig helg! För att berätta lite om mitt eget lov har jag mest varit hemma och tagit det lugnt, men vi firade påsk i tre dagar i stugan på landet.  Att ha lov är både behövligt och praktiskt så man får tid att göra saker man inte hunnit i vardagen, till exempel att måla en sådan här teckning, skriva brev till sin brevvän, cykla, kolla på Simpsons och långa, spännande actionserier, blogga och läsa!

Just nu läser jag en roman skriven av en indisk författarinna jag aldrig läst förut. Den handlar om en man i en småstad i Indien som får att chans att intervjua sitt livs hjälte, en poet. Men han uppfyller inte hans förväntningar… Och längre än så har jag inte kommit än.  Jag tänkte att det skulle passa med en personlig reflektion eftersom jag nästan aldrig skriver om vad jag faktiskt GÖR längre. Jag ska försöka blanda allt möjligt ur mitt liv i kommande inlägg, eller helt enkelt bara skriva om vad som faller mig in. Ni kanske inte märker det, men jag kan vara väldigt nyckfull i mitt sätt i och med att jag kan ändra humör från dag till dag, ibland djup och allvarlig och vissa gånger lite sprallig och knäpp. Tro mig, jag är ofta knäpp! Haha 😛

En viktig sak att känna till om människor är att ingen nog är bara EN person, utan alla har flera sidor. När man träffar en ny person som man inte känner så bra ska man inte döma den för snabbt, för så som du ser den kanske bara är ett uttryck av en av människans miljontals sidor. # erfarenheter # dagens visdomsord.

Ha det bra tills vi ses igen!

Kram,

Nina

Teckningar och målningar

Människans mask – alla har den, den finns överallt

Människans mask

Den här teckningen gjorde jag för ett tag sedan, då jag hade mycket i tankarna. En av de sakerna jag funderade på var att varje människa bär en ofrivillig mask på sig, för att dölja sitt inre och vad personen verkligen känner. Har ni tänkt på det? Det är mycket få människor som aldrig använder sin mask, som inte kliver in i en annorlunda roll, anpassad till syftet eller umgänget.  De här maskerna ser olika ut beroende på vad det är bäraren vill framhäva eller dölja med sig själv. Det är lite som smink, fast osynligt. Man kliver in i en roll som egentligen inte är sin sanna, egna personlighet, utan bara en förvrängd bild av någon man vill vara just då. Jag har iakttagit många när de försöker passa in i sin roll, men om man inte är duktig på att spela med kan det bli väldigt genomskinligt. Jag tycker själv att jag inte försöker anpassa mig så ofta, jag försöker vara mig själv i alla tillfällen. Men ibland så är det svårt. Andra människor kan påverka ens egen självbild och försöka få en att förändra sig tillfälligt, men förgäves, Jag anser att ingenting egentligen blir bättre av att ljuga för sig själv och andra, även om det är indirekt. Trots det bär alla sina masker, på jobbet, i skolan, hemma, inför olika personer. Människorna på min illustration säger så här: “Ja, hej vad trevligt att träffa dig, nu ska vi prata ekonomi…” Men EGENTLIGEN är hans sanna humör just då trött, han vill egentligen INTE ALLS prata ekonomi, för han avskyr sitt jobb och har gjort det i alla år. Han lever i en stå-ut-tillvaro.  Tjejen högst upp till höger är väldigt glad och sprallig till sin natur, men hon döljer det för att hon tror att andra uppfattar henne som mer seriös och profisionell om hon ser allvarlig ut. Det är en väldigt vanlig men tråkig grej att göra, i alla fall har jag nog gjort det ibland. Och den gråtande flickan tvärtom, hon låtsats att hon är glad och håller alla floder av känslor och sorg inom sig så att ingen ska tycka att hon är konstig. Hon är van vid att verka tuff och stark och vill så gärna vara oberoende i andras ögon att hon helt glömmer bort hur viktigt det är att anförtro sig åt någon.

Jag hoppas att den här texten och teckningen kan hjälpa till att öppna ögonen på många som ständigt gömmer sig bakom sina masker.

Vänligen, 

Nina

Mina tankar och åsikter

Det viktiga brevet till Gustav Fridolin!

Som jag har nämnt och skrivit om en hel del förut, är jag djupt engagerad inom miljö, klimat och djurfrågor. Det är en del av mitt liv och mina ideologier och jag ser en möjlig framtid för mig inom det området. Jag vill förändra världen till det positivare, och det är en av anledningarna till att jag bedriver den här bloggen och uttrycker mina tankar och åsikter. Som tillskott i det här intresset tycker jag även att miljöorganisationen Greenpeace (som jag skrivit om tidigare) mål och arbete är väldigt bra och konstruktivt, därför brukar jag skriva på deras protestlistor som innefattar både att rädda Arktis, stoppa utvecklingen av brunkol, exploatering av olja och mycket mer. Jag tycker att det är ett enkelt och meningsfullt sätt att visa sitt stöd i världsrörande, viktiga frågor.

I ett av nyhetsbreven jag mottog från Greenpeace för några veckor sedan stod det om att energiföretaget Vattenfall, som i höstas planerade att bygga nya brunkolsgruvor i Tyskland, kanske ska sälja sina gruvor till någon annan. Detta skulle med stor sannolikhet få förödande konsekvenser då fortsatt användning av fossila bränslen som kol resulterar i mer koldioxidutsläpp och en planet med sämre hälsa. Det skulle inte vara ett steg i rätt riktning i den hållbara utvecklingen! Men… Man kan som enskild individ påverka även detta beslutet genom att skriva ett brev via Greenpeace hemsida till en valfri politiker/minister i Sverige och uppmana dem att ta ställning och förhindra detta. Det fanns färdiga argument och formuleringar att skriva i brevet, minimal ansträngning för skribenten.

Jag hade kunnat välja någon av dem, men då man gärna fick göra brevet personligt valde jag att skriva en helt egen text som innefattar MINA tankar och visar att det är en levande människa som skriver och tycker något. Jag valde att skriva till Gustav Fridolin, Miljöpartiets partiledare samt utbildningsminister. Jag tror att han kan ta brevet på allvar, och det var också därför jag skrev en egen text. Nu har jag publicerat den offentligt på Greenpeace och skickat den, jag hoppas att mitt brev med MÅNGA andras ger bra resultat!

Är ni nyfikna på att läsa brevet? Här kommer det:

Bästa Gustav,

som partiledare för landets mest miljöinriktade politiska parti hoppas jag att du är villig att möta de utmaningar som världen står inför. Utmaningarna är många och växer i takt med att människans livsstil blir allt mer ohållbar, men anledningen till att jag skriver till dig idag är att jag känner ett individuellt, omfattande ansvar att ta hand om planeten på bästa möjliga sätt. Det ansvaret bär vi alla på och kommer inte ifrån, hur gärna vi än försöker ignorera faktumet att det är just vår dagliga livsstil i de industrialiserade länderna som orsakar klimatförändringarna och som följd, i högsta grad oförtjänt lidande för människor och djur bortom samhället vi är vana vid.

Hur kommer det sig då att jag, som är ung tonåring i Sverige engagerar mig i klimatfrågan när min generation tycks bli allt mer ovetande om planetens hotande öde? Svaret är enkelt. När jag växer upp, och i framtiden, mina barn, vill jag att det ska vara självklart över hela världen att andas ren luft, gå i skogen, och kunna veta om att atmosfären som skyddar oss inte är ett dödligt hot, fullt av gifter som just den här generationen orsakat. Det är lätt för oss i nuet att bortse från sambandet mellan våra handlingar och konsekvenser. Men ju tydligare tecknen blir, desto hårdare måste våra ansträngingar bli.

I dagens samhälle har pengar blivit nyckeln till välbehag, ekonomisk tillväxt den ultimata strävan – men så kan det inte längre förbli. När Vattenfall planerar att sälja kolgruvorna till någon annan, vars avsikter säkert inte är goda, krossas visionen om förnybara bränslen och hållbara städer. Och i den storartade drömmens spillror kommer miljoner människor drabbas, både nu och i framtiden. Vi formar framtiden! De här besluten är minst sagt ohållbara och kan inte längre fortgå.

Jag och 98 % och Sveriges befolkning värdesätter en ren, biologiskt hållbar planet som inte drunknar och utplånas inom en snar framtid. Är du, Gustav Fridolin, villig att ta ett steg i rätt riktning genom att säga NEJ till dessa egoistiska planer om att utöka användingen av fossila bränslen? Vattenfalls koldioxidutsläpp är enorma jämfört med vad hela landets befolkning släpper ut. Koldioxidutsläpp, som är brunkolens resultat, orsakar i sin tur smältning av Arktis, torka och översvämmningar. Är det den värld vi vill leva i?

Vi måste samarbeta med naturen och varandra och fatta kloka beslut. Det går att leva i en civilisicerad, ekoligiskt grön värld, men först måste vi ta oss an de utmaningar som vi står inför. Jag tror verkligen att du har stort inflytande och att regeringen kan förändra världen långsiktigt, och om du tar det här mejlet på allvar och använder din maktposition till något bra kommer jag och många, många andra, vara tacksamma för din insats.

Vänligen,

Nina Kavian, 13 år (se min ålder som ett bevis på att ungas tankar är VIKTIGA)

The earth

Jag uppmanar er att också skriva ett brev, ert beslut är framtidsavgörande! För mer information, gå in på

 http://www.greenpeace.org/sweden/se/nyheter/blogg/vill-du-ocks-att-vattenfalls-kol-ska-stanna-i/blog/52468/  

eller   https://signby.me/se/letter/ta-steget-i-ratt-riktning  om du vill se mitt och i nuläget ca 200 andra öppna brev publicerade!

Vänligen,

Nina

🙂