Mina tankar och åsikter, Mitt liv

Hej på er! Igår eftermiddag märkte jag att jag var en aning förkyld, vilket är rätt trist. Lyckligtvis så var det en  inte så allvarlig förkylning, utan jag har varit ganska pigg större delen av dagen och ska gå till skolan imorgon, för jag känner på mig att jag kommer må bättre snart. Under dagen har jag redan blivit bättre och bättre för varje stund. Men jag har en liten aning om varför alla är sjuka i de här tiderna… Det är väldigt många som går till skolan trots att de är betydligt mer förkylda än vad jag är nu, vilket resulterar i hostningar, nysningar, snuva och baciller över allt. 🙁 Jag vill inte låta pessimistisk eller så, men om man är väldigt förkyld så borde man inte bege sig till skolan, för risken att smitta andra när man inte är noga med att tvätta händerna och liknande, är tyvärr stor!

Men i alla fall, idag har jag mest tagit lugnt. Jag har varit innesluten i en varm sömnighet hela dagen, vilket kändes rätt skumt, men jag tror det beror på att jag är lite trött. Annars brukar jag vara sprudlande av energi eller tankar, men idag applicerade jag den koncentration jag hade på att pyssla och rita. Det förstnämnda brukar jag inte göra så mycket längre, men när jag var i vardagsrummet och såg mina gamla skolmappar, min pärm och kalender ligga och skräpa, helt stilla och orörda efter sommaren,  i en bokhylla, slog det mig att jag kunde designa om alltihopa lite.  🙂 Vi har inte fått några nya mappar till böckerna i ämnena ännu, så därför tänkte jag återanvända de jag redan har! De är i gott skick, men en sak var att jag hade ritat och skrivit väldigt mycket på varje framsida, och eftersom det var med blyerts såg det inte så vackert ut som jag tyckt tidigare. Jag lät idéerna flöda och tog fram KP:s önskebilder, färgat, mönstrat papper, akvarellpennorna, tejp, sax och klistermärken. Efter en lång stund var jag klar med en ny, unik och personlig design på alla fyra ämnesmappar och även pärm och skolkalendern. Jag är jättenöjd och kanske lägger jag upp en bild senare. Jag skrev och ritade fina ord, budskap och korta men betydelsefulla meningar på en pärm, engelskan. Jag använda Spaniens flaggas färger och tecknade små saker och skrev saker på spanska, på spanska-mappen… Jag gjorde ett collage av en önskebild föreställande en näckros och klistrade fast den med hjälp av självhäftande plast på pärmen… Svenskamappen fick ett vackrare utseende med en stor tankebubbla och ord och tankar i den, och lite andra detaljer som klistermärken föreställande böcker och pennor… Mattemappen var redan full av teckningar, men jag färgglade dem och då såg den riktigt glad ut! I min skolkalender finns ett fack där man kan sätta valfri framsida och jag tog ett ros-mönstrat papper och skrev många av mian nyckelord i blyerts på…  I alla fall är jag jättenöjd och ett tips till dig som tycker om att vara personlig och inte som alla andra, är att sätta din egen prägel på saker som alla har. Till exempel skolgrejer. 🙂

Ja, det var lite av det som hänt idag. Nu ska jag gå ner och påbörja kvällen… För att sedan vakna till en ny dag, en ny, septemberdag! För idag är det ju sista augusti och jag vill passa på att skriva: farväl, augustimånad, välkommen höstmånad september! 😀

Kram Nina

Glada minnen, Sport

Hej! Förra veckan var hela familjen varit på en fantastisk rolig friidrottstävling på hemmaplan, arenan där vi brukar tävla. Jag skrev inte om det i bloggen samma dag,  utan i mobilen, men nu får ni i alla fall läsa om dagen och resultaten. Hoppas att ni uppskattar min berättelse, från mitt perspektiv, om hur det var att vinna i en friidrottsgren!

Det var ganska fint väder, förutom när regnet öste ner och alla gömde sig under paraplyerna. Himlen var mjukt blå med molntussar utspridda, träden som fortfarande är gröna omringade arenan och allting var en vacker syn. Människor i alla åldrar ägnade sig åt så många olika saker och grenar. Så många färger och ljud, ett sjudande liv fullt av kämpaglöd och målet om att ha en guldmedalj i sin hand.  Jag har ibland varit förlorad i nervositet, så målet var att behålla mig själv och mitt positiva, vanliga jag hela dagen. Och humöret höll jag uppe hela tiden, redan när jag och min bror  vandrade mot ingången kände jag mig trygg. Det här var ju arenan där vi tränade varje vecka! Nu skriver jag lite kortfattat bara för att jag känner mig trött, har slut på energi efter att ha tävlat i 5 intensiva grenar. 60 meter häck, för första gången i tävling där jag sprang på 12,27 och kändes relativt snabb ändå, kom 5, tror jag. ( Nöjd ändå, för att loppet var bra och det var min första gång i just den grenen :D)

Det är många känslor, men mest lycka och nöjd utmattning över att ha tagit en guldmedalj i 600 meter. Mitt allra första, riktiga  guld. <3  Det känns som ett materiellt bevis på all min möda jag har lagt ner och alla dagar då jag kämpat och tränat och velat vinna, men inte haft den självtilltron, inte vågat vinna.  De dagarna är bortblåsta och det enda som finns kvar är lycka, glädje, gemenskap och stolthet, någonting som jag känner djupt inom mig, där jag nu har insett att det inte är medaljen som räknas, utan livet. Tiden är kommen för att jag ska inse, och det är därför jag vann idag! Jag är glad över det, som sagt. Loppet var bra, jag låg i ledning hela vägen och hade massa energi hela loppet. Det var inte jobbigt, faktiskt. Bara kul! Flera främlingar och bekanta berömde mig för min insats! 🙂 Tack till dem! Tid: 2 min, 13 sek. 79 hundra respektive tusendelar. Det var en riktigt rolig dag full av gemenskap! Jag känner mig mörbultad i hela kroppen, men nöjd över att ha tänjt mina gränser och slagit nytt rekord bland annat i 60 m! Tid: 9,19, vilket jag anser är ganska bra!

Jag var 2 tusendelar från att komma 3:a i 60 meter. Tänk, endast två pyttesmå tusendelar snabbare över mållinjen, och så hade jag fått en tredjeplats. Det är så kort tid att man inte ens hinner blinka.  Men jag är jättenöjd över min individuella prestation och det är huvudsaken inom friidrott. Det är bland annat därför jag älskar just den sporten, för att man övervinner sig själv och tävlar mot sina egna rekord, samtidigt som man tävlar mot andra, springer hoppar, kämpar. Gemenskapen på träningarna är alltid väldigt bra vilket gör att allting blir roligare!

I längd slog jag inte mitt rekord, hoppade som bäst på 3, 74 vilket var under tiden jag just kommit vinnande från 600 meter och skulle kolla på min lillebror som sprang (och kom 3:a, vilket var jättebra av honom för hans tid var suverän! 🙂 )

Jag var ganska trött men var i form ändå. Längdhoppet tog väldigt lång tid, för tre åldersgrupper skulle hoppa samtidigt och de elvaåriga var en stor grupp. Just längdteknik har jag inte övat så mycket på, men när man väl gör det lär man sig hur man ska flyga högre och längre.

På tredje grenen, höjd, så rev jag på 1,30 men klarade 1,25 galant. Det viktigaste är att alla mina hopp var fina och spänstiga. Sedan är det bara att öva på tekniken och flyga högre för varje dag. Min tränare berömde mig vilket jag blev glad över! Alla stöttade varandra, och för mig och min bror var det en väldigt givande dag Men det bästa var att jag själv funnit inre frid hela vägen inom mig själv, och så som jag sprang i verkligheten, behövde jag inte inuti. Jag hade ingen negativ känsla eller uns av nervositet att fly från. Jag var trygg och hade hela universums positiva energi på min sida! Det är någonting att komma ihåg och främja, till alla. Jag var bäst på 600 meter idag, och det är jag glad över.

 

 

 

~

Kram Nina

P.S Till alla som tävlar i någonting: fortsätt kämpa och ge ALDRIG upp!

P.S2: Om cirka två veckor ska jag tävla med klubben i den största tävlingen hit tills,  Götalandsmästerskapen där hela södra Sverige deltar! 🙂

 

 

Mina tankar och åsikter, Mitt bildgalleri

Hej!

Ännu är det bara augusti, men månaden är snart slut och löven på träden har redan börjat skifta i färg. Lönnarnas blad är gröna fortfarande, men sommarens jordgubbsland har antagit en röd nyans. Tiden går, förflyttar sig precis som vinden. Långsamt eller fort, beroende på hur man känner sig. Dagarna skiftar också, precis som himlen. Idag är himlen vit och suddig, igår var den blå och full av utspridda moln. Men en sak är säker, och det är att sommarens ljus krymper lite lite, för att lämna plats åt höstens färgsprakande toner. Hösten brukar räknas som mörk och dyster, men inte för mig. För mig är hösten krispig luft, flammande, färgglada träd, lugna promenader, solljus, dofter som letar sig in i vinden och följer med dagen, precis som ett frö som landade i min hand och flög vidare, uppåt, mot ljuset och luften. Det lilla fröet var vitt, fluffigt och superlätt. Det fördes bort med vinden och fortsatte sin egen färd. Precis som människan. Fortsätter sin egen färd i sin egen värld. 🙂 Ja, ni kanske märker att jag ser metaforer i ganska mycket. Men jag tycker om det. 😀

Ett höststillében med svampar som vi själva hittade och plockade!
Ett höststillében med svampar som vi själva hittade och plockade. Det är kantareller, fjällskivlingar, en bukett blommor och ett äpple. Saker som jag tycker har med hösten att göra. Och dessutom tyckte jag att det såg vackert ut… Och kantareller doftar så gott!
Detta är väldigt surrealistiskt, men jag har halva sommaren och halva hösten förvarad i en ask. En dag låg ett löv på studsmattan och det var indelat i grönt och gult. Bara hälften hade ändrat färg när det föll från trädet.
Detta kan låta väldigt surrealistiskt ( overkligt), men jag har halva sommaren och halva hösten förvarad i en ask. En dag låg ett löv på studsmattan och det var indelat i grönt och gult. Bara hälften hade ändrat färg när det föll från trädet. Jag tyckte att det var en vacker  och häftig symbol på något sätt, att halva lövet var sommar och halva höst. Nu ligger det i asken, och symboliserar årstidernas skiftande.
Gyllengult och skogsdoftande. Varför kallas inte kantareller för skogens guld? :)
Gyllengult och skogsdoftande. Varför kallas inte kantareller för skogens guld? 🙂

Vad tycker ni om hösten?

Kram Nina

Mitt bildgalleri

Hejsan! Igår upptäckte jag ett fint motiv och tänkte att det skulle se annorlunda ut på bild. Jag fångade motivet med kameran och nu finns ett abstrakt solljus här:

Jag kallar den för "vasst, glittrigt solljus" och tycker att det ser ganska coolt ut eftersom man inte har en aning om vad det föreställer, vilket skapar rum för fantasi och funderingar... För alla utom mig som ju vet vad motivet är. ;)  Ser ni vad det är eller vill du gissa? Skriv en kommentar i så fall!
Jag kallar den för “vasst, glittrigt solljus” och tycker att det ser ganska coolt ut eftersom man inte har en aning om vad det föreställer, vilket skapar rum för fantasi och funderingar… För alla utom mig som ju vet vad motivet är.  😉
Ser ni vad det är eller vill du gissa? Skriv en kommentar i så fall!

Hoppas att alla har haft en inledningsvis bra helg!

Kram Nina

Djur & natur, Mina tankar och åsikter

Idag fick jag reda på ännu ett tecken på hur tjuvjakten eskalerar något fruktansvärt. Idag landade ett mejl  i min inkorg som berättade att många liv har slocknat i idag. Från att ha varit ett fritt djur som strövat under den gassande  solen på den afrikanska savannen blev 192 elefanter bara döda kroppar och tomma löften om pengar.  Mejlet kom från WWF.

Det är svårt att sammanfatta och förklara en sådan här händelse. Den påverkar inte mig direkt, men indirekt. Alla val resulterar i någonting för hela världen. De bra valen sprider positiv energi, medan de dåliga valen sprider död och förödelse i de värsta fallen. Det som är så sorgligt med tjuvjakten är att människorna som gör det, är tvungna på ett eller annat sätt. Många anklagar människorna, men jag ser människan som en individ full av känslor så förvirrande att det kan vara svårt att skilja på rätt och fel. Det är så mycket som snurrar omkring oss att vissa personer inte har makten över sitt eget liv och sina egna val. Och det är just det som är sorgligt. Hur människor så desperata att de inte har den viljan eller orken att säga nej. De dras in i en härva av lögner tills deras ända utväg är att döda djur för att överleva. I de mest tragiska sammanhang ser det ut så… Människan och djuren och hela naturen ingår i ett fantastiskt samspel, det gäller bara att att tillvara på det. Det finns så mycket i världen som man kan se, bara man öppnar ögonen. Det finns så mycket att det absolut inte är värt att förstöra någon annans liv. Tänk så många liv som offras varje dag! Majoriteten tänker nog inte på allting som sker runt om kring en, för det angår ju inte en själv. Eller?

Det är klart det gör. Förr eller senare kommer vi alla bli tvungna att förändra någonting till det bättre, för att vi slutligen kommer inse att ingenting av det vi gjorde, vare sig det var att bygga kolgruvor, döda elefanter eller borra efter olja var rätt – men vi hade gjort oss tvungna till det. Men vi är ju människor, vi är smartast på jorden. Det är faktum, men vi stämmer inte överens särskilt bra med det faktumet! När vi är så smarta borde vi kunna förstå att vi, tillsammans, allihopa, är kapabla att göra vad som helst. Vi har ju inga fiender! Förutom oss själva. Inte någon annan människa, bara en själv och ens inställning.

Då kan man komma fram till att ingenting som innefattar lidande egentligen främjar något positivt. Enligt buddhismen är lidande viktigt, men det betyder ju inte att vi ska döda, bara att lidande är en del av livet. Och det är klart att vi inte kan leva i en helt felfri värld. Inte ens det renaste skenet av felfrihet har alla rätt! Och det är nog vi medvetna om. Men jag tycker inte att död hjälper. Elefanterna är också levande organismer precis som vi. De föds, lever och dör. Precis som vi. Tänk på alla likheter och allting vi inte vet om naturen. De förtjänar ju inte att dömas till döden i sådana fall. De har inte skadat oss, de vill bara ha det bästa för sig och sin familj. Precis som vissa tjuvjägare vill. Det är en sorgligt desperat situation.

Men om tjuvjägare (vissa) inte kan förändra sin tillvaro borde väl vi kunna förändra deras… Jag anklagar ingen, men ofta är det tyvärr så att några stora företag har makten över de mindre. Det är en osynlig hierarki-pyramid där de svagaste är lägst ner. Man kan inte skylla på de svaga, inte på djuren. Vilka ska man då skylla på? Ingen, man ska aldrig skylla på någon. MEN: någon måste göra något, och vi som ska gör det, är vi som är i toppen på pyramiden.  Du, jag, din vän och alla andra. Då menar jag inte att du måste, utan att det är på oss, vi som är kapabla att göra bra saker, ska göra det.

Nu var det egentligen inte meningen att skriva så här långt, men det blev så, mina ord hoppade omkring på tangentbordet… Jag vill avsluta med att visa er länken till artikeln om elefanterna, för dem som är intresserade: Massive loss of elephants in the Mara Serengeti ecosystem concerns conservationists. Dessutom skulle jag vilja påpeka att ni absolut inte måste skänka pengar bara för att det står så i artikeln. Det är för ett bra ändamål, men det är inte jag som uppmanar er till att skänka pengar, bara att engagera er. Jag lovar att jag kommer bli en del av förändringen, och jag ska hjälpa till så mycket jag kan när jag blir äldre – och nu, men dina pengar är din sak så det lägger jag mig inte i. Sedan får ni ju donera till WWF om ni vill, det avgör ju ni.  Ja, detta var en artikel om tjuvakt och en text från min sida om tjuvjakt den med. Två olika sätt och beskrivningar.

Nu kanske det kändes lite mörkt, för det var en tragisk nyhet, men det finns ju hopp såklart. Alltid. Mångfalden ökar, nya arter upptäcks, botemedel mot sjukdomar skapas, befolkning ökar, fattigdom minskar, människor får det bättre, växter får det bättre, glädje finns, mat finns, vatten finns. Så det finns bra saker. Såklart. Världen är ett klot delat i kontraster.  Det är vi som väljer sida.

Choose the right side in the world we are living i. Choose the best ay for you and live the life you've imagined. För the whole world.
Choose the right side in the world we are living i. It is a symphony of contrast and it’s your  desicion to dare or go back. It is up to you.   Choose the best way for you and live the life you’ve imagined. 🙂

 

 

Mina tankar och åsikter, Mitt bildgalleri

Hejsan! Igår och idag fotograferade jag ganska mycket på vägen hem från skolan. Eftersom det för tillfället slutade regna och solen trädde upp på den blåa himlen så tyckte jag att allting plötsligt såg mycket vackrare ut och jag letade och fann många fina detaljer. Om man bara öppnar ögonen ser man så mycket! Det gäller i alla sammanhang i livet, vare sig man fotograferar eller är någonstans, på en plats.

Om man har en vakande blick kan man upptäcka saker man inte skulle lagt märke till annars. När jag fotograferade  började jag tänka på ord som skulle passa till bilderna och motiven, och kom på idén att göra som en bilddagbok med naturbilder och citat. Så, här kommer det, hoppas det uppskattas och att ni kan känna igen er!

Vissa dagar känner man sig som en växt utan tillräckligt mycket ljus Man är fångad i en grå värld och sträcker sig för att nå solljuset.
Vissa dagar känner man sig som en växt utan tillräckligt mycket ljus.  Man är fångad i en grå värld och sträcker sig för att nå solljuset.
Livet flyter på, men ibland ser man inte skogen för alla träd...  Man måste se det viktiga i livet...
Livet flyter på, men ibland ser man inte skogen för alla träd…
Man måste se det viktiga i livet…
... Man måste sträcka sig långt och fånga de små solglimtarna i vardagen!
… Man måste sträcka sig långt och fånga de små solglimtarna i vardagen!
Fokusera på de lysande färgerna som alltid finns där, kanske dolda bakom svärta...
Fokusera på de lysande färgerna som alltid finns där, kanske dolda….
.. Men bakom molnen är himlen alltid blå!
För bakom molnen är himlen alltid blå!

 

 

Det är sällan man ser allt liv som spirar omkring än, för det kan vara mycket, mycket litet...
Det är sällan man ser allt liv som spirar omkring än, för det kan vara mycket, mycket litet…
Och det finns så mycket mer, som är så litet i jämförelse med oss. Ibland är vi också små...
Och det finns så mycket mer, som är så litet i jämförelse med oss.  Nästan osynligt! Men det finns där. Och det måste betyda att vi också är små i jämförelse med allt annat …
Vissa människor glittrar till och med som daggdroppar i gräset,  blänkande.
Vissa människor glittrar till och med starkare än andra…
.... Och det kan bero på att de  vet om att folk som ser läskiga ut, med en vass, skräckinjagande sida, kanske egentligen är sköra, till och med snälla inuti.
…. Och det kan bero på att de vet om att folk som ser läskiga ut, med en vass, skräckinjagande sida, kanske egentligen är sköra, till och med snälla inuti.

 

Strävande, målmedveten och på sin vakt! Men trots det är humlan mjuk.
Strävande, målmedveten och på sin vakt! Men trots det är humlan mjuk. Alla är olika och det ska man acceptera och förhålla sig till på bästa sätt…
Det är bra om man följer sitt hjärtas väg, vägen av sitt eget liv...
Det är bra om man följer sitt hjärtas väg, vägen av sitt eget liv…
... Siktar mot den mest lysande stjärnan i ens eget universum...
… Siktar mot den mest lysande stjärnan i ens eget universum…
Och vågar fälla ut sina vingar, som kanske inte alltid syns, våga släppa taget, och flyga.
Och vågar fälla ut sina vingar, som kanske inte alltid syns, våga släppa taget, och flyga. 
Nu kan du flyga iväg!
SLUT

Allting, både text och bild är gjort av mig.  😀 Hoppas att det uppskattades. Kommentera gärna om ni vill!

Kram

Nina

Dikter, Min tankar och åsikter, Teckningar och målningar

Jag kände för att skriva en slags poesi med mening på engelska. Orden flöt lättare på då. Jag hade de här meningarna som en sång i mig, så jag skrev, och nu tänker jag dela med mig av dem till er. Säg gärna till om det är något ord  eller fras ni inte förstår, för alla är olika bra på engelska och det är helt förståeligt.  Observera att texten är inspirerad utifrån en äldre människas perspektiv, som är helt fiktivt så det är ingenting relaterat till mig själv. Men ändå har jag skrivit dem utifrån mina egna erfarenheter/kunskaper…

A long time ago, someone wise told me my disteny

I did not understood that I should follow my dreams,

so in the end of my life, I went back

I sat on the moon and

I asked: why was’nt my disteny right?

The old wise person said that it’s always I that have a choice.

I’m the one wo writing the script of my life

Then I thought: Okay, I did not wrote my one script of my life, so I am here rignt now, old and without any plans

I felt poor, beacause I hav’nt spend my life that I wanted to

But it’s not over yet

I will fell out my wings and fly

I always have a second chance

And I always have

time to live my life that I want

Beacuse I still writing the script of my life

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

 

Kram Nina

Mina tankar och åsikter

Hej! Det är ofta som jag genomgår en slags process av tankar. Jag tänker på allt mellan himmel och gjord och hittar nya sätt att se på saker, människor, djur, världen, lagar och regler, krig och fred, kontraster i samhället och mycket mer. Då kan jag till exempel fundera på nästan samma sak i ett par dagar, för att slutligen inse något och utvecklas till en bättre människa med många olika erfarenheter. Det är inte alltid man måste uppleva något för att känna till det, ibland räcker det med att låta tankarna ta en lite längre till, bortom ramarna om vad alla säger, fälla ut sina vingar.

Till exempel har jag de senaste dagarna funderat över varför världen egentligen är som den är. Inte så att jag bara tänkt tanken, övergett resonemanget och sedan bara ägnat mig åt något annat. Jag tänkte: vem är det som har gjort så att samhället är som det är? Det är många personer och vägar som tillsammans format världen, genom årtusenden av dagar där varje beslut spelat en avgörande roll för framtiden. Men exakt vem säger att det är försent att ändra någonting nu? Världen har blivit som den blivit tack vare människans förmåga att tänka ut saker, uppfinna, lära, minnas. Detta har skapat som ett imperium, ett modernt samhälle som på utsidan inte har några skavanker, men som, inuti kanske är fullt av lögner, svek och dolda brott… Varför lever vi i en värld där inte alla trivs? Vi skulle kunna leva på ett annat sätt.

Dagens liv är fullt av möjligheter. Framför mig träder en bild fram. Den bilden försöker beskriva en modern stad, där det finns så många tankar, minnen och beslut som snurrar runt och fyller atmosfären. Så många liv, så många som har levat och kommer att leva.  Det är skyskrapor, tung grå luft, välklädda människor, rökande människor, hälsosamma människor, motionerande människor, kvinnor, män, barn, övergivna djur, neonskyltar, reklam, bilar, avgaser, butiker, hamburgeställen, restauranger, cyklar, tunnelbanor, tåg, spårvagnar, bussar, radhus, hyreshus, lägenheter, tiggare, överklassmänniskor, smyckesbutiker, sportbutiker, klädbutiker….  Gatustenar, lyktstolpar, fönsterluckor, blomkrukor, flagnande fasader, tegelbyggnader, ambassader, kyrkor…

En stad. En plats. Ett land. En världsdel. En del av världen. En del av planeten, solsystemet, Vintergatan. Slutligen är detta scenariot en del av universum, fast så minimal att ingen någonsin skulle kunna urskilja den.

Fast den är viktig för många. Det är så många miljoner människor vars liv utspelar sig i de här städerna, dag ut och dag in. Om man lever i en sådan stad krymper friheten att drömma omkring en. Man kanske drömmer om en bättre planet,  ett bättre jobb, schysstare villkor. Men ingen gör någonting, för att de är fastlåsta i osynliga bojor av samhällsnormer och strukturer. Varför finns de?

Ofta när jag har varit i en sådan här stad, gått på de där nötta gatustenarna, sett tiggare och överklassmänniskor och smyckesbutiker och hamburgeställen, dörrhandtag och fasader och blumkrukor, har jag tänkt: varför finns allt detta – egentligen? Jag har svarat mig själv att det finns för att uppfylla ett slags behov. Men mycket av det som vi skapar fyller egentligen bara de behoven vi själva kommit på, kanske skrivit ner en dag, precis som jag.

Ni kanske förstår vart jag vill komma. Varför skapar vi oss så många olika behov, som inte alla kan uppfylla? Det är krav, tomma löften… Det är mycket som inte fungerar, lika mycket som rullar på som vanligt. Människan är en fri varelse, människan borde vara en fri varelse. Hur kommer det sig då att andra människor har skaffat sig en sådan maktposition att de kan tillåta sig själva och andra att försätta undersåtar i knipa genom att noga övervaka varenda steg, varenda rörelse? Det är så otroligt mycket som världen borde vara. Världen borde vara rättvis,miljövänlig, fri från rasism och mobbning – men den är inte det. Det är jättesorgligt, jag har många gånger känt mig nedstämd över den dagliga orättvisan och alla orimliga krav och alla fel man finner överallt, trots att man inte letar efter dem. De kan bara dyka upp i en människas liv!

Men, då kan man alltså fråga sig:

“Är det egentligen nödvändigt?”

 Person: “Nej, men… Världen är ju så och det kan man inte ändra på.”

Jag: “Jag förstår vad du menar, men det är faktiskt fel. Man kan ändra på världen. Man kan till och med ändra hela världens synsätt om man bara är enig, om man arbetar tillsammans.”

Jag har insett, att världen är styrd på ett eller annat sätt. Vi lever inom osynliga gränser. Det finns ju bokstavliga gränser. Landsgränser, till exempel. Man kanske tycker att det är nödvändigt i och med att länderna har blivit så som de är, och någon vill ha landet för sig själv. Men jag personligen tycker att det är fel. Varför begränsa mångfalden av liv?

Vi skulle kunna leva i fred om vi bara ville. Om hela världen verkligen kom överens, skulle det gå. Problemet är att alla människor har olika åsikter om olika saker. Och det är absolut inget fel med det! Människor är människor.

Men vissa är reptiler, vissa vill döda andra på grund av deras religion, ursprung, hudfärg. Då är man ingen människa.

Ja, till saken: Gemensamt med alla orden i denna kanske lite komplicerade text är att: världen går att förändra.

Som en egensinnig individ är man öppen för nya val, men måste bara våga tillfråga sig själv först. Världen behöver inte se ut såhär. Då menar jag inte bara att vi ska få stopp på världens rådande katastrofer och sedan bygga en ännu moderna värld som tar klivet in i framtiden. Det uttrycket har man kanske hört åtskilliga gånger, särskilt i valdebatterna som pågår nu. Det jag skulle vilja säga till dem, om det var möjligt och även läsarna, är att vi behöver inte följa vad någon annan bestämt. Vi är inte tvungna att ta klivet in i framtiden med massa modern teknologi som bara leder till mer miljöförstöring. 

Om jag skulle varit med i en debatt skulle jag tagit den till nya nivåer. Har ni märkt att politikerna diskuterar samhällsfrågor? Nutida samhällsfrågor. De frågar inte sig själva om de verkligen vill leva i ett sådant här samhälle. Jag skulle sagt att om vi vill nå en bra framtid för våra efterlevare, skulle vi gått tillbaka till den tid gå ingenting av det som skapar problem fanns. Och på så sätt format framtiden.

Mer än 90 % av alla problem är människoproblem och det är ren fakta. Problemen som gör att människor frå problem med varandra, kan handla om pengar, till stor del. En tanke som väckte hela den här tankegången var: hur skulle världen se ut om man inte hade pengar, om man började om från 0? Förr i tiden hade människor svårare att överleva på grund av matbrist och sjukdomar. Det är fortfarande så i vissa delar av världen. Men vi kanske kunde gå tillbaka till en tid där inga samhällsstrukturer finns? Inga jobb, inga pengar, löner, skatt och moms. Det kanske låter absurt, men tänkt efter lite.

Det är naturligtvis jättemycket som är bra också. Sjukvård och allting som främjar liv! Det finns väldigt mycket som vi behöver för att må bra. Tänk om man kunde ta allting, oavsett om det är materiellt eller inte, och skapa ett helt nytt samhälle, utan allt det som man oroar sig över. Till exempel om någon ska få ha kvar sitt hus, om bilen är trasig, om någon är alkoholist…

Det skulle inte finnas i den världen, det skulle vara eliminerat. Tänk om människan kunde behålla bra saker, som lärdomar , att föra lärande vidare, lärande om världen… Tänk om människan kunde växa upp i en sådan naturlig värld, med vajande grässtrån, träd, alla sorters väder, boskap, enkla bostäder i en enkel men välutrustad by…

Tänk! Om detta skulle vara framtiden, framtiden utan orosmoment om pengar och makt, skulle våra nya generationer leva ett hälsosammare liv! Jag tror på det. Jag tror att om fler läser detta och sprider detta vidare, kan vi tillsammans skapa ett helt nytt perspektiv. Många skulle säkert tycka det var omöjligt. De skulle vifta bort allting, och fortsätta med det de håller på med. Men om vi klarade att bygga den här världen, hur lång tid det än tog, kan vi bygga en ny, bättre värld. Allt handlar om villighet. Skulle du vara villig?

Kom gärna med dina egna förslag eller åsikter, skulle vara jättekul att läsa.

Hoppas ni uppskattade detta samhällskritiska inlägg! Men med samhällskritisk så innefattar det bara vad jag tycker, alla andra får ju tycka som de vill, såklart! 🙂

Kram Nina

 

 

Mina tankar och åsikter, Uncategorized

Hejsan! Nu har jag gått 6 dagar i skolan. Det känns som en evinnerlig evighet, för att det har varit så många nya intryck och  så många människor man inte sett på så länge, varje dag, till skillnad från de lugna, ljusa sommarlovsdagarna då jag kunde gå i min egen värld och göra precis vad jag ville, varje stund. Men lyckligtvis har de här dagarna varit positiva dagar, om än det är en stor omställning att vakna förhållandevis jättetidigt och sedan gå till ett litet rum fullt av prasslande papper och ljudet av raspande pennor och andetag där man blir tillsagd att göra något och gör det… Men jag har skött det bra, jag har satt min egen prägel på varenda uppgift och det är jag nöjd med. Det är kul att gå i skolan igen. 🙂

Så, nu vet ni varför jag inte har skrivit på länge. Jag har varit i skolan och arbetat med bild, svenska, SO, NO engelska, spanska och mera, för att sedan komma hem och vilja göra något, men istället bara vilat och låtit tiden svischa förbi som vinden utanför fönstret.

Men nu är det helg, och jag kommer blogga och skriva mer. Det känns härligt att ha orden omkring sig igen. Inte bara skriva dem för att någon säger det, utan för att jag verkligen känner energin och färgerna i varenda ord som skapar en fantastisk glöd inom mig. På tal om skrivande, har jag påbörjat en ny bok! Jag fick inspiration från en akvarellmålning jag gjorde för ett par dagar sedan. Pratbubblorna som finns på teckningen blev de inledande orden i första kapitlet. Jag kommer någon gång, förhoppningsvis snart, att lägga ut både kapitlet och teckningen. Då blir ni först att läsa boken, innan den trycks och läses av andra människor! Jag tror faktiskt på det, jag tror på att allting jag gör kommer användas i ett syfte, till exempel texter och dikter. Därför känner jag motivation i att fortsätta tills min dröm är uppfylld, och efter det… 😀

Hur har ni haft det? Är det tröttsamt med skolan/jobbet, eller är ni jättelyckliga? Eller kanske någonstans mitt emellan? 😀

Nu ska jag gå och äta, så vi ses på obestämd tid…

Kram Nina

<3

Mitt liv

Hej! Idag är det den allra sista sommarlovskvällen. Imorgon börjar jag skolan igen, tidigt på morgonen. Hoppas det inte regnar, så att jag kan cykla. Jag ville bara ägna några rader till att ta farväl av de här sommarmånaderna och välkomna de kommande höstmånaderna, fulla av aktiviteter.

Denna sommaren har varit bland de bästa någonsin, faktiskt! Jag har upplevt, sett och gjort väldigt mycket, och lärt mig ännu mer, utvecklats lite mer för varje dag. Och det är så med livet. Hoppas ni också har det bra. 😀 Tro alltid på dig själv, vill jag bara säga! Kom ihåg det, så blir allting bra. 🙂

God natt,

Nina