Djur & natur, Mina tankar och åsikter

Hej på er!

Nyss skrev jag jättemycket och länge på en av mina böcker, som heter “Djur och natur – mina åsikter”.  Jag vill verkligen förändra, glöden har tänds inom mig. Den här texten har jag även publicerat på Panda Planet, snart ska jag skicka ett brev till Japans ambassadör i Sverige.

Den skoningslösa, oetiska, grymma delfinslakten

Jag skrev den här långa texten, läs gärna hela, (det är långt men jag vill verkligen förmedla något med den texten!) och jag tänker alldeles snart, så snart jag är klar med tråden, skicka in det här brevet till Japans ambassadör i Sverige. Han har ansvaret och måste se till att få stopp på djurplågeriet.

 
Delfiner. De simmar i havets djup och glatt skuttar på vågorna som krusas i den lätta vinden, de ser ut att skratta på fotografier, alltid le och sprida ett blåskimrande ljus över tillvaron. De har graciösa, långa kroppar och små, vassa tänder som den äter skaldjur med. De är blågrå som havet en stormig kväll och fenorna plaskar när den skvätter upp vatten och tar ett skutt. Konturerna avtecknar sig mot horisonten i fjärran, den är lätt böjd men ändå ser den så frisk och levande ut. Den brukar avbildas framför orangea, gyllene solnedgångar och flera andra delfiner glatt skuttande och skvättande av vatten med den våta kroppen täckt av små, gnistrande vattendroppar.

Den är ett däggdjur som lever i vatten och föder levande ungar som den sedan omsorgsfullt tar hand om. Det finns flasknosdelfiner, eller öresvin, eller de såkallade vanliga delfinerna som är svartvita eller gråvita på magen och simmar i världshaven.  De uppvisar ett mycket ovanligt, intelligent beteende mot människor då de skuttar runt båtar och fartyg och utför konster, de ser ut att le och visa samhörighet, de kan till och med rädda människor som håller på att drunkna.
Och delfinerna slaktas också på ett väldigt skoningslöst sätt utanför Japans kuster.
De slaktas för att bli mat åt människorna, för att mätta deras ständigt hungrande munnar. En sak undrar jag. Varför? Människorna måste alltid tänja gränserna, prova allting nytt och upptäcka saker, vilket inte alltid är fel. Men i naturens fall är det väldigt fel, väldigt väldigt. Delfinslakten är grym och oetisk. Det fångas 10 000 delfiner i Japan varje år. Jag blir så ledsen, jag blir frusterad. Jag älskar delfiner.
Men absolut inte som mat. Sättet som delfinerna jagas och slaktas på är väldigt fel, det är rent djurplågeri. Delfinerna luras in i en grund vik, och de som verkar vara så vänligt inställda, som en godhjärtad människa, går ju på det. De simmar ovetande in och dödas. Många andra små valar skjuts ihjäl på öppna haven. Jakt! Varför jaga just delfiner?

Det är väldigt idiotiskt, eftersom dels delfinerna inte har gjort oss något (och inte de andra djuren heller) och sedan så behöver vi människor inte alls äta delfinkött. Det innehåller stora mängder kvicksilver, vilket är mycket farligt för oss att få i oss. För några år sedan, så kollade jag på ett teveprogram som heter The Cove.

Det informerade mänskligheten om vår ständiga egosim och girighet efter mer, hungran efter att få döda allting som kommer oss i vägen och stoppar våra planer för att tjäna mycket pengar. Det var ett hemskt program, men bra, och jag mins hur jag som kanske var tio år grät av ilska och kände hämdlystenhet mot alla som någonsin har utsatt delfinerna för något så blodigt som massmörderi vid Japans kust. Jag litade på Japan, tyckte det var bra. En av mina favoritländer, till och med.

Men sedan, efter avslöjandet, är jag inte säker längre.
För jag vet att det är det som allt handlar om, pengar och maktlystenhet och utnjyttjande av fattiga, desperata människor som inte har något annat val att svika all självrespekt de äger genom att begå mord, mord på naturen och djuren.

Det är som med tjuvjakten på tigrar och elefanter och noshörningar, det är någon rik gubbe som sitter och styr över alla och låter de svaga utföra dåd, sådant som aldrig skulle gå att ersätta. Det är precis som i den kända Hugerspelen-trilogin.

Maktinnehavarna i huvudtaden Panem sitter vid elektroniska, jättebord och styr allt med knappar, och ett enkelt tryck, sedan är ett liv utblåst, ljuset släckt.
Samma sak händer mitt framför våra ögon, i världen som alla borde ha rätt att leva i. Inklusive delfiner.
Vi måste tillsammans uppmärksamma detta massmörderi, för att förändra världen och se till att alla har en värdig plats.

Det var det jag ville säga med den här texten, hoppas ni förstår!  Men det gör ni nog! Kommentera gärna och skriv vad du tycker! Ha det så bra! 🙂

Kram

Nina

Skojigheter

Hej på er!

Idag har jag en kul sak att säga!

Jo, varje gång som jag publicerar ett nytt inlägg, kommer det  automatiskt upp en liten flik på sidan där det står lite information om inlägget jag nyss skrivit och så står det hur många inlägg  som jag hit tills publicerat här på bloggen. De senaste dagarna har det varit något på nittio, och igår stod det nittionio. Vilket innebär att jag nu har skrivit exakt 100 inlägg på Nina’s creative mind! Jag  har bara haft bloggen i några månader, och redan skrivit så att tangentbordet glöder. 😉 Jag tycker att det är väldigt kul att dela med mig av mitt liv, lägga upp noveller, dikter och andra saker som jag skrivit, och visa teckningar och målningar, lägga upp mina fotografier, skriva om djur och natur, världen och miljö och skriva ner mina tankar och även starka åsikter. Sedan har jag ju lagt upp två musikvideor också! Det kommer jag nog fortsätta med om jag tycker att en låt är väldigt bra.

Men jag tycker bara det är ett  roligt och lite stolt ögonblick just nu, eftersom HUNDRA inlägg är ganska mycket! Ni som är nya läsare här, har många berättelser att läsa igenom om ni inte vet var ni ska börja! 😀

Jag ville bara säga detta, och snart ska jag åka till friidrottsträningen!

Ha det bra, kram

Nina

 

Mitt bildgalleri

Hej på er! 🙂

Idag, när jag gick hem från skolan, tog jag sällskap med min lillebror. Han i sin tur, brukar ta sällskap med några av sina vänner och idag var det två trevliga personer som bor på samma gata som oss och som vår familj har känt länge. Vi vandra hemåt och min lillebror och killen som går i samma klass pratade livligt och fäktades med pinnar och kastade stenar i på isen vid sjön och lekte. 😉 Vilket fick promenaden att ta ganska lång tid. Men jag och tjejen som går i fyran pratade och sedan var vi ju alla nästan hemma ändå. När vi hade gått upp för backen vid tunneln på gång – och cykelvägen, stannade vi till vid udden, som vi kallar den delen av ån Lagan där det har bildats en damm. När vi var yngre brukade många bada där, däribland jag, och har roligt och lite så. Idag såg vi vackra, snövita svanar dansa på vattenytan och flaxa med de stora, ståtliga vingarna. Jag har alltid tyckt att svanar är väldigt graciösa djur. Men ändå inte prinsesslika, eller vad man ska säga. Utan starka i sin hållning och personlighet, på något sätt.

Vi stod kvar en liten stund och betraktade fåglarna som simmade bredvid varandra. Killarna var mest förtjusta men egentligen var alla hungriga och ville hem och äta. När vi stod där och granskade svanarna med beundrande blickar, kom jag på att det ju var ett perfekt foto-tillfälle! Men eftersom jag kom från skolan hade jag ju inte min kamera med mig, så jag tog något kort med mobilen men det blev ju ganska suddigt och otydligt, så jag tänkte att jag skulle gå tillbaka sedan. De andra tänkte tydligen samma sak!

Jag och Kevin gick hem och de andra syskonen gick hem till sig, och så mättade vi våra hungriga magar med lite överbliven pizza. 😉 Det var gott. Jag klädde på mig varma kläder och sa hejdå till Kevin som inte vilje följa med, sedan greppade jag kameran runt halsen och gick ut i vinterkylan. Vinden piskade mig i ansiktet och lätta, sandkornssmå snöflingor virvlade i vinden och landade på mina kläder. Som tur var låg kameran skyddad i fodralet. Jag och syskonen gick ner till udden som endast ligger några hundra meter bort, på samma gata faktiskt. När vi kom dit blev vi tveksamma huruvida svanarna skulle vara där eller inte, men jag blev jätteglad då det var hela 6 svanar som stilla simmade på det blanka vattnet.

Det var kallt men jättekul och snöigt. Och de här bilderna tog jag! De är lite suddiga eftersom det snöade så och några flingor fastande på linsen, och  jag har inte hunnit redigera dem,  men jag fångade ögonblicken i naturens skönhet! 🙂

Blandade naturbilder! 002

Blandade naturbilder! 009

Blandade naturbilder! 013

Blandade naturbilder! 016

Blandade naturbilder! 007

Det var allt för idag!

Hoppas ni har det bra!

Jag vill bara säga tack till alla snälla läsare som läser min blogg, kommenterar och ger positiv feedback och förstår!

Men sedan är det inte okej med hatkommentarer! Ni kanske inte tänker på vad ni skriver, men min blogg är inte till för er som bara vill förstöra. Då får ni gå någon annan stans och skriva elaka saker, inte på min blogg till mig. Jag vill personligen inte göra någon illa och det som skrivs här är inte utpekande för någon, någonstans. Särskilt inte här. Om jag skriver saker som är kritiska, är det mina åsikter. Och sedan kan jag ju kritisera maktgalningar och miljöförstöring och sådant, men det är en helt annan sak! Hoppas ni slutar och ni kanske förstår att jag som person kan bli sårad och har upplevt mer än vad ni kanske inte inser…. Så, vänligen, sluta. Så. Nu är det sagt.

Men det här var bara riktat till de som någon gång har skrivit något dumt här eller funderar på att göra det. Inte till er snälla läsare som är mina vänner! Nej, ni fortsätter vara som ni är! 🙂

Kram

Nina

Mitt bildgalleri

Hej på er!

Nu har jag hållit på en jättelång stund med att ladda över bilder jag tog idag till Picasa och redigera dem och lista ut hur man på ett enkelt sätt kan ladda över dem på bloggen och låta dem vara i ett album på datorn. Jag vet inte om jag är så bra på sådant, men jag har i alla fall blivit mycket bättre på inställningar med bilder, datorer och sådant sedan för något år sedan! Man lär sig ju hela tiden. 🙂

Och en sak, som var lite småläskig, var när jag virrade in mig på någon inställning nyss, här på bloggen. Och helt plötsligt så försvann de fina färgerna på Adminpanel, där man skriver inlägg. När jag hade uppgraderat bloggen så kunde man plötsligt ställa in olika fina färger på de saker som bara jag, bloggskribenten, ser. Men nu är det bara tråkigt svart och vitt igen. Jag vet att det kanske låter lite konstigt, men det hände i alla fall nyss. 😮

Och det som fick en obehaglig känsla att uppenbara sig, var när jag trotsade de illvilliga tankarna och klickade på aktivera tema-knappen – på ett annat tema. Tema innebär hur bloggen ser ut, vilken design den har. Allting som var min tidigare blogg, ändrades och förvandlades istället till någon jättekonstig stil. Jag blev helt förfärad, men återfann sedan lugnet och lyckades på något mystiskt sätt återfå det gamla, vanliga, fina temat på min blogg. Puh! 🙂

Idag var jag och min lillebror ute på en promenad, mot Kevins vilja eftersom han ville vara hemma, tyvärr. Men det blev ju ändå kul! Och friskluft är alltid bra att ha! 😉

Jag tog några naturbilder, vilka jag sedan redigerade i Picasa!

Den här tycker jag blev coool!
Den här tycker jag blev coool!
Svartvita trädstammar!
Svartvita trädstammar!
Snöig gran.
Snöig gran.

 

Den här ser nästan lite läskig ut, men häftig,tycker jag!
Den här ser nästan lite läskig ut, men häftig,tycker jag!
Grenar...
Grenar…

Där var de bilder jag tog idag!

Men sedan redigerade jag också en bra bild på en orkidé! Jag tycker att den blev jättehäftig, faktiskt! Jag lade på lite extra mörker och beskar den lite och sedan blev den såhör cool… 😉

Snyggt!
Snyggt!

Det var alla bilderna för idag!

Hoppas att ni får en fortsatt bra lördag! Kommentera gärna!

Många kramar,

Nina

Dikter

Hej på er! 😛

Nu har jag en dikt att visa här, den skrev jag i slutet av eftermiddagen när jag kom hem från skolan. Jag är nöjd med den! 🙂 Titeln är lite abstrakt, men som vanligt har jag skrivit det med många olika budskap. Hoppas att ni förstår dem.

Läs och njut! 😉

“Trots att finns det”

Även om dagarna går
finns det den som fäller en tår
Trots att Jorden snurrar
finns det stunder då man undrar
Även där ljuset mynnar ut
finns det de som ser ett slut
Trots att det kan kännas kallt
är det någon som är någons allt
Även om stunden är kall
är det många som möter ett fall
i livet
För saker som vi tar för givet
ser inte alla
har inte alla
och vet inte alla om
Snö
faller sakta till marken
Ljuset nuddar handen där jag går
Gräset vajar i vinden
Människor står
och tittar förundrat om kring
i en jättering
Det är  en värld vi lever i
och vi måste alla ta hand om den
För vi kan och vi vet
att om vi trotsar själviska tankar
att även om ditt hjärta bankar
så kommer inte krigen ta slut
alla kommer inte vara glada
och glatt bada i en varm pool
men då du inser
att dig själv inte är det viktigaste och det finns något som behöver hjälp
så kan vi tillsammans ändra
Vi kan alla förändra
De dagar då det känns tomt
finns det den som har ännu mera ont
Dagar då gräset är grönt
är det någon som inte har det skönt
Trots att molnen flyter himlen och trots att blomman vajar i vinden
så är inte allting bra
Därför vet vi vart vi ska
För även där ljuset mynnar ut, finns det de som alltid ser slut
Skriven av Nina Kavian, 24/1-14

Dikten var ganska lång, men det är så mycket jag vill ha sagt i en enda vers!

Kommentera gärna! Jag återkommer, som vanligt!

Ha en bra fredag! 😀

Varma kramar,

Nina

Skojigheter

Hej på er! 🙂

Och precis som  jag skrev i förra inlägget,   så  är det en sak som jag är glad över, är att mamma hade fixat med biblioteket i Vaggeryd så att jag och adressen till min blogg kommer komma på bibblans hemsida och ge mig fler läsare! Det var väl bra? Jag blev jätteglad. Biblioteket själv är ju väldigt kulturella och tycker att det är bra med ungdomar som visar äkta engagemang och eftersom jag skriver, vill de kanske visa att jag är en av de, att det finns läsande personer här också… Och jag älskar ju att skriva på riktigt! Så för mig är det bara bra med fler läsare, och typ gratis reklam! 😉

Så den 1 november, 2013, så fick jag helt plötsligt mycket inspiration och satte mig bara och började skriva en lång novell, “Himlakropparnas Rike”, den har jag ju publicerat här en gång efter det. Men samma dag, så kom mamma hem från jobbet och berättade att en personal på biblioteket i Vaggeryd hade velat ha en novell skriven av mig på deras hemsida! Att de ville publicera den där. Eftersom jag nyss då, hade skrivit en novell, så passade det ju superbra! Och då kändes det lite som att jag kunde läsa tankar…

Men i alla fall, för er som inte har läst novellen, så kan ni läsa den här! http://bibliotek.vaggeryd.se/c/document_library/get_file?uuid=24211067-0bc5-447e-9d85-d88c16413b14&groupId=138022

Jag vet att det är en helt superlång länk. Men jag hoppas att den fungerar! Gå gärna in och läs novellen! Jag själv blev nöjd med den! 🙂

Förresten: För dig som vill gå in på bibliotekets sida, finns den här länken: http://bibliotek.vaggeryd.se/web/arena/

Lite sömniga och glada kramar från

Nina

Djur & natur, Skojigheter

Hej på er! 🙂

Idag är jag glad. Jag och Kevin hade gått hem tillsammans från skolan, och fixat en mellanmål medan han kollade på tv. Smått uttråkad men väldigt hungrig åt jag några mackor och yoghurt och kollade på tecknat. 😉 Det var faktiskt riktigt mysigt. I eftermiddag jobbade både mamma och pappa, så vi var helt ensamma själva…. Tills det plötsligt knackade på dörren. Kevin stod i telefonen, eftersom hans kompis just ringt och velat att de skulle gå ut på gården och spela fotboll, så jag sprang och öppnade, i tron om att det var någon granne eftersom jag inte kände igen jackan, ja, det var ju inte mammas i alla fall. Men det var mormor. När jag öppnade dörren stod hon dör och log glatt. Ingen visste att hon skulle komma, men hon hade ändå varit här för att köpa mera garn till min stickade tröja som hon håller på med, så då passade hon på att komma på besök. Kevin hälsade och ropade sedan att han ville gå ut, så då var det bara jag och mormor kvar. Vi pratade om böcker, bland annat. 🙂

Efter en stund kom mamma hem från jobbet. Kul!  Och sedan kom posten, talade Kevin om och gick ut och hämtade den. När hon kom tillbaka sa han förvånansvärt:  “Nina, du har fått post!” glatt, och jag blev väldigt nyfiken. Kevin höll i ett stort, brunt paket och jag såg direkt att det kom från WWF! 😀

Då kom jag på att jag väntade post från dem, jag har ju kommit 2:a i deras stora “tigerranger-tävling” (man skulle komma på ett bra och smart sätt att rädda tigrarna på, om man hade alla möjligheter och pengar i världen, så att de skulle få ha det bra. Jag ritade en teckning också och skrev en lång text som jag skickadeoch jag blev jätteglad! 😀

😀 😀

Här är lite bilder på mina pris!! 😀

... Och kolla vad det innehöll! En jättesöt tigermjukis från WWF, klistermärken och ett fint diplom! Samt kompis-biljetter så att fler kan bli medlemmar!
… En jättesöt tigermjukis från WWF, klistermärken och ett fint diplom! Samt kompis-biljetter så att fler kan bli medlemmar!

 

Den här är så fin, jag älskar den redan! Eftersom jag älskar tigrar, och gosedjur, är det inte så konstigt...  ;) Men den är så mjuk...
Den här är så fin, jag älskar den redan! Eftersom jag älskar tigrar, och gosedjur, är det inte så konstigt… 😉
Den är så mjuk och fin.

 

Glada och varma djurkramar från

Nina

~~<3

P.S  En sak som jag är glad över, är att mamma hade fixat med biblioteket så att jag och adressen till min blogg kommer komma på bibblans hemsida och ge mig fler läsare! Det var väl bra? Jag blev jätteglad. Biblioteket själv är ju väldigt kulturella och tycker att det är bra med ungdomar som visar äkta engagemang och eftersom jag skriver, vill de kanske visa att jag är en av de, att det finns läsande personer här också… Och jag älskar ju att skriva på riktigt! Så för mig är det bara bra med fler läsare, och typ gratis reklam! 😉

 

Böcker och litteratur

Hej på er! 🙂

Denna långa måndag kommer en recension på en bok som jag läste i slutet av hösten, skriven av en av mina favoritförfattare. Jag tycker att hennes böcker är väldigt spännande, skickliga och lagom läskiga, men med den ultimata mystiken och smartheten i texten. Jag skrev recension för några månader sedan, men det slog mig att jag har skrivit massor av recension vilka jag inte har publicerat här, så jag tycker att det inte gör något. Boken är lika bra ändå. 😉

Ja, egentligen vill jag inte säga så mycket mer än vad rubriken berättar. Let´s go!

Tredje Tecknet

Tredje tecknet
Det här är en bok av en av mina favoritförfattare Ingelin Angerborn. Jag tycker om hennes böcker, efter som de alltid sprider ett mystiskt sken över tillvaron när man läser den, känns det som.
Det är ofta en huvudperson som verkar vanlig, men som man sedan, allt efter som antalet återstående olästa sidor blir färre upptäcker är allt annat en vanlig. I den här boken möter man Olivia, som känner sig som att hon har ett tomt hål i hjärtat. Sonja, hennes bästa vän frågade plötsligt chans på Milo, Olivias hemliga kärlek. Hon är mycket ledsen och lite besviken på sig själv, eftersom hon aldrig vågade själv, aldrig vågade erkänna sin kärlek,men flickan får snart annat att tänka på…

Frågorna är många.

Var ifrån kommer den gamla nyckeln hon en dag finner i sin skrivbordslåda, och alla nyckelpigorna som flockas runt  henne och dyker upp på de mest vanliga platser?
Vad betyder de mystiska meddelandena Olivia skriver i sömnen och hur tyder man drömmar, betyder de något? Hon drömmer konstigare och konstigare och börjar tvivla på sin intelligens då hon finner nedklottrade saker på ett papper, med exakt sin egen handstil. Men, hon har inga minnen av att hon skrivit dem.
Allting börjar kännas konstigt när Olivia finner  den mystiska, stora nyckeln, hennes katt blir plötsligt rädd och undvikande, och den där dockan från Olivias förflutna tid, vad är det egentligen med den..? Mycket är ett mysterium i vardagen, och det har också med små sår att göra, sår som aldrig har blivit läkta trots att den tiden som gått är borta sedan länge.
En dag hittar hon de där små, otydliga fingeravtrycken. Flickan, Olivia, blir rädd och oroligare. Det har redan börjat ske mystiska saker, men det här?  Har de något att göra med Olivias högsta önskan och hennes tid på barnhemmet som liten? Olivias högsta önskan gnager inom henne och trängs med alla de andra känslorna i magen. Små, sotiga händer har satt sina spår på badrumsspegeln.

Samtidigt funderar hon över kärleken och vänskapen, och alla ovana saker som plötsligt sker omkring henne. Rädslan tar över, men allting har en lösning, på ett eller annat sätt.

Jag gillar författarens sätt att liksom knyta ihop början och slut, och att allting har ett sammanhang i böckerna, mystiken och spänningen gör att jag så fort så möjligt vill veta svaret på frågorna. Den blandar realistiskt och övernaturligt på ett intressant och bra sätt!
Boken är ganska kort och inte särskilt svårläst, mest om man är en van läsare, men nybörjare kan också läsa den om den inte känns för läskig. (Jag menar inte att de blir rädda, men den är lite kuslig ibland). Den passar mest för äldre barn eller yngre ungdomar, men som skrivet så kan yngre barn även läsa den. 🙂

En spännande roman som rekommenderas till er som tycker om mystik, kärlek, att läsa och spänning.

Recension skriven av Nina

Hoppas att ni läser boken! Den är utgiven 2013.

Ha det så bra, kram!

Nina

 

Mitt bildgalleri

Hej på er! 😛

Idag har jag laddat ner ett bra, gratis fotoredigerings-program som heter Picasa. Jag har länge velat redigera mina foton, och letade på internet efter något som verkade bra.

På det här så kan man skriva sitt namn, ändra ljus, fixa ramar, göra skuggor, mörkare, ljusare, blankare, suddigare, skarpare och väldigt många andra saker. Eftersom jag laddade ner programmet idag, så har jag bara hållit på med det i ungefär en timme, men jag har inte hittat alla funktioner. Det är verkligen jättemånga! 🙂

Det finns mycket möjligheter, vilket såklart är jättekul.

Här är några få bilder som jag har redigerat idag! Jag tycker att de blev häftiga! Det är verkligen kul att redigera dem, så att de blir ännu finare. Alla bilderna som är det nu, är egentligen tagna med mobilkameran i somras.

En stämningsfull sjöbild, den tycker jag blev vacker och lugn. Stenarna avtecknar sig tydligt mot den blanka vattenytan, utan krusningar. Horisonten på andra sidan sjön.
En stämningsfull sjöbild, den tycker jag blev vacker och lugn. Stenarna avtecknar sig tydligt mot den blanka vattenytan, utan krusningar. Horisonten på andra sidan sjön är smal och lite böjd.  Jag tycker om det ljusblåa i bilden, vilket inte är redigerat utan naturligt.
Den här tycker jag blev vacker!  Tagen sommaren 2013 i stugan, på landet. Där finns en sjö som är blank och långgrund, bra att bada i. Det är också mycket vass och stenar längs strandkanten.
Den här tycker jag blev vacker! Jag gillar de stora ringarna på vattenytan, som är blå.
Tagen sommaren 2013 i stugan, på landet. Där finns en sjö som är blank och långgrund, bra att bada i. Det är också mycket vass och stenar längs strandkanten.
Den här blev jag riktigt nöjd med efter redigering, jag tycker om det ljusa. Och vassen som avtecknar sig över vattnet! Det ser lugnt och ljust ut. Som en naturbild.
Den här blev jag riktigt nöjd med efter redigering, jag tycker om det ljusa. Och vassen som avtecknar sig över vattnet! Det ser lugnt och ljust ut. Som en vacker naturbild…

Det här var några av de bilder jag redigerat! Jag har inte hunnit jobba så mycket med det ännu, men fler bilder kommer! Det blev inte så många nu, eftersom min dator är väldigt seg just nu och det har tagit en evighet att ladda upp en enda bild….

Men jag återkommer, ha det bra, kram

Nina

Sport

Hej på er.

Nu är jag hemma och ren, varm och ganska trött med värkande muskler. Jag jag har ju tävlat idag, i Växjö, i DM.

Jag hade hoppats på att det skulle gå riktigt bra och att jag skulle vara i god form; jag har tränat ganska mycket under veckan och förberett mig lite mentalt…

Men tävlingen gick tyvärr inte så bra.  🙁

Egentligen vet jag inte riktigt vad som var felet. Jag hade roligt, och arenan var jättestor, folkmassorna också stora, de tävlande, många,  luften torr och full av spänning, kroppen varm, benen lätta, löparbanan var gjord i olika  blå nyanser och var jätteskön att springa på! Egentligen, så var hela arenan fantastiskt fin, och ganska ny. Jag var där förra året också, men då gick det mycket bättre: då kom jag trea i Småland. 🙂 Vilket jag är väldigt stolt över, det är ju nog en av mina bästa medaljer, eftersom det var ett sådant stort mästerskap.

Men i år, var det kanske inte idealiskt toppenbra. Dagen började med att vi kom in i arenan och förundrat betraktade allting, men det drog kalla vindar eftersom entrén var stor och utrymmet där inte innehöll särskilt mycket värme. Efter att alla gått på toa efter resan hit, så letade vi upp en bra plats på den stora läktaren. Besökare och tittare får inte vistas på “planen”, eller ja, arenan. Men det gick bra, mamma, pappa och Kevin befann sig nästan hela tiden på en plats som var lätt att känna igen för att det var under en altan. Ja, jag vet, det var en  liten träaltan där…. 😛

Det var otroligt många människor den här dagen som just ville tävla idag på den här platsen. I alla grenar i min åldersgrupp, F13, så var det till exempel i 60 meter, mer än 60 startande. Så det var hela åtta försöksheat! Det var jätteroligt att springa och allting, men jag blev lite förvirrad vid några tillfällen, och det rörde sig så  mycket över allt, uppmärksamheten vände hela tiden och eftersom jag var utan glasögonen idag, blev blicken suddig. Särskilt när jag var nervös. Lite nervositet är bra, och jag var faktiskt inte ens mycket nervös idag. Jag tyckte att jag var någorlunda på gott humör hela dagen. 😉

På 60 meter kom jag 4 i Småland…!  Och det skilde typ bara några få hundradelar mindre än en halv sekund, eller något,. Åh, så nääära ett brons i DM-mästerskap! Jag fick tiden 9, 44 sek.   En ganska bra tid. Men mitt personbästa, är 9, 43!!! Vad knäppt egentligen; på längdhoppet hoppade jag 3, 61 meter, två gånger. Exakt tre och sextioen. Och på 800 meter, slog jag faktiskt mitt rekord med någon sekund. Inte för att det var suveränt eller så, men ändå. Tiden var kanske inte världsbäst, men den var ju verkligen inte sämst av alla, heller! På 800 meter, var jag taggad. Nervös, förstås, men lite uppspelt och kände mig snabb. Men det var lite stressigt, för jag fick gå ifrån längdhoppet för att 800 m startade mitt i, så alla som sprang 800 fick gå av och hoppa sitt sista hopp senare. Men det gick tyvärr väldigt dåligt. Jag vet inte vad som hände, kroppen verkade tydligen strejka..! 😮 Det gick inte så bra och efteråt mådde jag illa och hade ont överallt. Luften var kvav och jätteäcklig att andas in!!Jag blev ledsen och kände mig misslyckad. 🙁 Men det är bara att fortsätta, bara att kämpa igen!! Ge aldrig upp….

Längden gick väl sådär. inte nytt rekord, men inte såå mycket sämre än mitt gamla heller. Och det var ju riktigt många tjejer som tävlade. Och de var vassa konkurrenter. Och de flesta kom från en jättestor klubb med ungefär hundra lagkamrater som de tydligen var bästa vänner med. Jag var den enda tjejen från min klubb. Och så var det en kille till, men han stötte kula. Jag kände mig ensam men stark.  Jag presterade i alla fall. Försökte. Och inte hade jag någon personlig tränare heller!

Tävlingen var en upplevelse, och alla tävlingar lär man sig något av. I början var jag liten och rädd, nu är jag starkare och äldre. Men inte helt fulländad än, förstås. Jag  har långt kvar. Fast det är ju bara en lek, bara en kraftmätning, inte liv och död. Det finns värre  saker,  så man ska bara njuta. 🙂 Trots att hoppet kan kännas långt bort.

Nu är jag bara lättad över att friidrottstävlingen är över för den här gången, och att jag kan ha nya mål inom min sport, den enda roliga sporten enligt mig. 😀

Det var lite om min tävling och dag! Nu ska jag bara vila.

Kram

Nina

P.S  Grattis till Mirabel som fyller 11 år idag!! Läs hennes blogg… 🙂